OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Bokbyte från relationsroman av författare från mina hemtrakter till en isländsk författare.

Igår eftermiddag och kväll var jag trött. Jag gick och la mig klockan 22 efter att ha suttit och läst, mobilsurfat och gäspat. Somnade så fint – för att sen vakna nånstans mellan klockan två och halv tre. Det gick inte att somna om. Tankarna malde. Jag försökte trötta ut mig genom att läsa, gå upp en stund, spela mobilspel med mera. Inget funkade. Så när det var dags att kliva upp i morse 6.15 var jag sur och trött.

I vart fall läste jag ut relationsboken av författaren från mina hemtrakter. Bokbytet gick till den första bokreaboken 2024. Jag insåg att jag behövde nåt riktigt ruskigt och valde denna isländska psykologiska kriminalroman. Böcker gör att en känner sig mindre ensam – även nattetid.

Ute vräkte regnet ner. Jag intog frukost i köket med tänt ljus och hoppades att regnet skulle sluta tills det var dags för mig att gå. Det gjorde det inte. Så i stället för gympadojor fick jag ta paraply – och mina vinterboots. De senare står i alla fall emot regn, vilket gympadojor inte riktigt gör.

Frukost med tänt ljus och isländsk spänning.

Solen dök upp.

På vägen till jobbet mötte jag Den pigga brunögda. Och strax upphörde regnet och solen dök upp när jag gick genom Odinslund. Typat! Att släpa på paraply när en ska hem och det inte regnar är aldrig kul. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra om det var mötet med Den pigga brunögda som gjorde att solen kom fram. Hon liksom glittrar och fast vi aldrig har sagt mer än ”hej” och ”god morgon” gör hon mig så glad – även när tillvaron har varit svart eller skakig.

Arbetsdagen – för det var ju till jobbet jag var på väg – blev en ganska typisk mötesrik måndag. I vissa konstellationer är det lite väl pratigt och jag blir väldigt trött när flera pratar mycket och samtidigt. Jag trivs bäst när jag får skriva, ensam.

Annorlunda jobblunch – kolla brödet!

I vart fall har jag ett spännande jobb på gång om en digital utbildning. Man gör kursen i sin egen arbetsmiljö, men använder modern teknik för att fejka vissa saker. Tanken är att det ska bli en sorts bildreportage. Kul att göra nåt annorlunda! För detta bokade jag in fotograf med flera. På den arenan blir jag allt annat än ensam…

Lunch blev det som vanligt mitt på dan – och även den var annorlunda. Den som tror att mina jobbluncher innehåller samma saker varje gång tror fel. Jag försöker variera efter bästa förmåga. Och förmågan när det gäller jobbluncher ligger mest hos restaurangen i huset där jag jobbar. Annorlunda idag var brödet – ett härligt grövre bröd i stället för den skumgummiliknande vallmofrallan. Men jag höll på att ta en surdegsbulle med ost och skunka – mackan var felmärkt och det angavs bara ost. Inte så bra, eller hur..?

Kvällsmaten blev delvis rester från igår.

På eftermiddagen arbetade jag med en del smått samt hade en avstämning. Plötsligt hade klockan sprungit förbi 16 och en tjugo över traskade jag till Main Street.

Vi hade ostpaj kvar från igår. Anna kompletterade den med grönsallad, knäckemackor och ost och vi åt tillsammans. Jag blev ordentligt mätt.

Efter maten satt jag en stund vid datorn. Räkningen för graven i Norrköping hade kommit, så den betalade jag eftersom jag inte kan sköta den på distans.

Kvällskaffet står jag inte över på vardagskvällarna eftersom jag inte dricker jobbkaffe på dan.

∼ ♦ ∼

Den gångna natten klapprade hjärtat rejält när jag inte kunde sova. Eller så uteblev sömnen för att hjärtat klapprade rejält. Det blir nog bra att ta EKG om ett par, tre veckor för att kolla läget. I vart fall vågade jag mig på att mäta hjärtfrekvensen på seneftermiddagen. Jag blev glatt överraskad. Lite fladdrig var den, men pulsen låg på en bra nivå, 71.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag tycker inte om att vissa cyklister cyklar på trottoarer och gågatan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.