OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Jag trodde att jag skulle få vara kvar i Bokrummet resten av livet.

Idag har det varit Alla hjärtans dag hela dan. För exakt sex år sen flyttade jag till Main Street i tron att få vara sambo resten av livet. Så blir det inte. Den 3 maj flyttar jag och börjar mitt nya liv som ensamstående. (Ett liv som på sätt och vis redan har börjat.) Eftersom detta inte är mitt val förstår du säkert, kära dagbok, att det är lite tungt ibland. Men, som jag har skrivit i de senaste inläggen, jag har börjat förlika mig med det hela – vad annat kan jag göra? – och jag har slutat vara ett offer.

Med hjärtat är det emellertid som det är. Det är sjukt och det är på sätt och vis krossat. (Eller är det egot som är krossat..?) I vart fall förväntade jag mig ingen kärlek av nåt slag idag. Men så låg det ett hjärta på jobbdatorns tangentbord… Tack L!

Ett hjärta från L. Tack! ❤

Igår firade jag ingen fettisdag med semla och idag firade jag ingen Alla hjärtans dag med kärlek. I kväll firar jag dock Alla fjärtans dag med en kompis. Och det är jag glad för, både kompisen och firandet.

∼ ♦ ∼

Det är fortfarande vinter. Så mycket snö som det har kommit – och kommer – är nästan helt ofattbart. I morse kunde jag inte låta bli ändå att beundra utsikten från balkongen. Den utsikt jag tycker så mycket om med domkyrkotornen som skymtar bakom träden är snart inte min längre. Jag tror att jag ser hus. Husfasader, en gata och… lite himmel, i alla fall. Ja ja, det blir nog bra.

Den här utsikten…

Katterna fick både frukost och gos när jag klev upp. De väntade ivrigt på mig i matrummet. Men såväl deras frukost som min intogs på sedvanlig plats. Mitt köksmöblemang är flyttat på sen ett par dar. Det är ovant, men även detta att inte känna igen sig eller hitta saker får en vänja sig vid. Möblemangets placering är inte helt tokig, enligt min mening. Då är det värre med skruven på duschstången som sitter på vänster och fel sida för mig som är högerhänt. Nu har jag dock två dåliga händer, så det spelar inte så stor roll.

Vardagsfrukost vid flyttat köksmöblemang.

∼ ♦ ∼

Vackert ute, men våren…

Det enda bra med vädret dock är att det inte är så kallt. Särskilt halt är det inte direkt, fast moddigt och det blir ju halt. Vissa cyklister i den här stan fortsätter att göra hiskeliga manövrar. Inte ens vädret stoppar dem.

Men det är rätt vackert utomhus. Trots det är jag inte ensam om att längta efter våren, tror jag.

Arbetsdagen inleddes med att jag publicerade en artikel på intranätet. Därefter följde ett par möten och en diskussion om sånt som tar upp rätt mycket tankar och tid. Den som tror att jag är stelbent och rigid tror fel. Är det nåt jag har fått träna på, framför allt den senaste tiden, är det att vara flexibel.

Eftermiddagen passerade, det var fortfarande vinter utomhus. Jag åt lite lunch med betoning på lite eftersom jag ville spara mig till Alla fjärtans-middagen med kompisen. En annan kompis tyckte att det lät jättebra för mig att göra så här och det tycker jag också, men det är konstigt att inte ha nån kärlek. Konstigt och sorgligt att det blev som det blev. Samtidigt kan jag fatta att familj och blodsband är viktigare än jag nånsin kan bli.

Lite lunch mitt på dan.

En bredbandsavisering dök upp idag, vilket gjorde att jag måste ringa min leverantör. Det verkar ordna sig med den leveransen eftersom den aviseras elektroniskt. Sen ska det kopplas in och klarar jag inte det vet jag nån som kan, Guld-E!

∼ ♦ ∼

Det här inlägget publiceras när jag äter middag. Tidigare i kväll hade jag tidsinställt ett inlägg om ett vin. Läs det gärna!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.