OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Måndagskvällens avslutning blev tung. När Anna kom hem från jobbet öppnade vi det tjocka kuvertet från mäklaren. Tusen och en papper ska fyllas i och returneras och jag fattar inte hälften. Nåja, det går ju att ringa mäklaren och få förtydliganden, kanske. Sen känner jag väl ett rent allmänt motstånd mot det hela, för det här är ju inte mitt val av riktning som mitt liv nu tvingas ta. Men trots detta måste jag göra det bästa av situationen. Om en av två inte vill, kan inte en tvinga den andra. Det räcker inte med att bita ihop, gilla läget, jag måste anstränga mig. Och krafterna är inte på max. Detta innebär att jag måste hushålla med dem och välja vad jag lägger dem på. Jag kan inte trolla mitt hjärta friskt. Det är tufft att så gott som varje dag inse att jag måste säga
”Nej, jag orkar inte.
∼ ♦ ∼

Lucifer fick torsksoppa till frukost.
Oroande nog är inte heller Lucifer kurant. I morse efter min dusch hittade jag en stor hög spya på mattan, förstås, i matrummet. Det var troligen hans frukost. Eftersom kattägaren sov var det bara för mig att torka upp. Lillkillen gick sen ut i köket och ville ha mer mat. Det fick han inte genast så då drack han vatten. Jag hällde upp en påse kattsoppa i hans skål efter ett tag. Den åt han och den verkade stanna kvar i kattmagen. Men dessa små extramoment inklusive extragos med katten gjorde att jag var sen till jobbet. Eller sen och sen… jag anlände klockan åtta och det är då ordinarie arbetstid börjar.

Disig morgon vid ån.
I natt sov jag lite bättre än de senaste nätterna. En gång vaknade jag och klev upp för ett toabesök, men sen sov jag tills en kvart innan mobillarmet gick på. Jag har sömndiskussioner med en god vän som sover lika uselt som jag. Dock är vännen inte i nån kris, jag själv befinner mig i två, så vissa skillnader finns. Men ändå. Jag är glad att vännen har sökt och verkar få hjälp.
Tisdagen var kyligare, ett par minusgrader. På sina ställen hade det frusit på och var halt, så en får gå försiktigt. Morgonen var disig, ja hela dan var det. Jag tog en bild från Nybron över ån och den var riktigt vacker – på sitt sätt. Inte som sjön och Brona hemma.
Planen för arbetsdagen var att ägna mig åt att skriva en del texter, typ ramar för artiklar. Två sedvanliga morgonmöten inledde arbetsdagen också. Jag hade precis kommit igång med att skriva när dessa Zoommöten slog sönder mitt flow. Även här är det bara att gilla läget. Alla har inte bäst flyt på morgonen. Sen försökte jag fika, det vill säga dricka vatten, med avdelningen på förmiddagen. Det gick bra först, men när ljudnivån passerade en viss övre gräns var det bara att lätta från stolen och gå därifrån. Ljud gör mig så trött.
Under lunchen träffade jag en arbetskamrat från en annan avdelning för att prata både jobb och privat. H*n var en av de första jag lärde känna på andra avdelningar och som jag direkt kom att gilla mycket. Vi funkar bra ihop, både vad gäller jobb och som kompisar. Idag lovade jag att bjuda på middag i min nya lya när jag har kommit iordning. Jag som knappt orkar micra soppa i dagsläget… Ja ja… Idag åt jag panerad rödspätta med ris och sås och grönsaker. Jag åt upp nästan hela firren, men lämnade mycket ris kvar. Två knäckemackor tog jag till maten, den ena fick följa med till skåpet på jobbet. Jo då. Jag försöker äta.

Jag åt upp nästan hela fisken och grönsakerna, men inte riset och bara en macka.
Under dan påbörjade jag en ny artikel om ett projekt som fick medel av rektor förra året. Givetvis har projektet litteraturkoppling – det är så jag jobbar (försöker förena nytta med nöje). Under eftermiddagen var det som om nån skruvade ur proppen. Jag blev så trött att jag hade kunnat somna stående. Det var svårt att hålla ögonen öppna rent fysiskt. Riktigt lat kände jag mig, men så himla skönt det var, att få skjuts till Main Street i bil av arbetskamraten med samma förnamn som jag. Dessutom visade det sig att det regnade. Vilken lyx med biltransport!
Katterna fick mat, jag själv åt två mackor och drack pressokaffe med tänt ljus medan jag läste de sista sidorna i den lilla röda boken. Ingen katt spydde.

Kvällsmat och läsning vid tänt ljus.
Jag har fyllt i ett par saker på pappren som ska till mäklaren, men jag tycker som sagt att det är krångligt. Anna hade försökt ordna en planritning under dan. Jag tror nog det hade gått bättre om mäklaren bett nån i bostadsrättsföreningens styrelse i stället. Inte för att Anna är konstig på nåt vis utan för att den enda ritning som fanns var en gammal som vi har kluddrat på. Den försökte Anna rita ren.
I morrn ska jag på läkarbesök mitt i lunchtid till medicinmottagningen. Tröttsamt! Och på fredag morgon ska jag till Sjukstugan i Backen igen för ett ultraljud. Jag hoppas verkligen att jag inte blir kvar på sjukhuset den här gången.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… i kväll blev det alltså bokbyte. Jag hade så få sidor kvar i sällskapsboken om döden att jag snabbt läste ut boken till kvällsmackorna. Nu ska jag läsa en julklappsbok från 2023 som jag fick av vännen FEM, en bok om Ragnar, sinnebilden av folkhemmet utan att han är politisk, vilket ju författaren till dödsboken är.

Bokbyte från en sällskapsbok om döden av en politisk författare till en bok om Ragnar, sinnebilden av folkhemmet, utan att vara politisk.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









