I sällskap med döden


OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

  • Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
  • Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
  • Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
  • Klicka sen på Svara.
  • Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en röd liten bok.



Ingvar Carlssons bok I sällskap med dödenI årets första nätshoppade bokpaket låg tre spänningsromaner och en röd liten bok som skilde ut sig. Visserligen handlar Ingvar Carlssons bok I sällskap med döden också den om döden. Men den lilla boken handlar om döden i verkligheten, medan de andra tre böckerna var ren fiktion. Eftersom jag själv har kommit ett och annat steg närmare döden den senaste tiden ville jag läsa om andras reflektioner kring samma tema. Ingvar Carlsson är också nån som jag beundrar – han fick ta över statsministerposten bara så där när vårt lands dåvarande statsminister Olof Palme blivit mördad. Och han bara gjorde det. Vilken… kapacitet.


Det här är Ingvar Carlssons personliga berättelse
om hur döden ett antal gånger har påverkat honom väldigt brutalt. Döden i hans närhet förändrade förutsättningarna för honom samtidigt som den tvingat honom vidare. Boken handlar om hur det är att leva nära döden och samtidigt ha ett rikt liv. Och så en del politik, förstås. Ingvar Carlsson blev ju tidigt socialdemokrat.

Det är mycket död som ryms mellan de röda pärmarna. Det börjar med författarens pappa, fortsätter med flera utländska och svenska politiker och högdjur, Estoniakatastrofen med mera. Däremellan politik. För vissa dödsfall är ju politiska – eller blir. Under läsningen blir jag närmast förfärad över hur mycket död Ingvar Carlsson har varit med om – och ändå verkar han så normal.

En styrka med den här boken är att den inte handlar om döden på nåt krångligt sätt. Allt är inte detaljerat och närgånget skildrat. Vissa saker som har med döden att göra är ganska privata. Döden behöver inte skildras påträngande. Jag får kraft av boken ändå.

Utöver det gillar jag formatet, tja bokens formgivning helt och hållet. Det här är en bok som är lätt att ha med sig. Undras om den är lätt att ge bort också utan att det uppfattas fel..?

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Profilbild för Okänd

About Tofflan

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Personligt och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.