OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Äntligen ordning på medicinerna!

Söndagskvällen innebar en hel del ångest. Inte för att jag skulle gå och jobba utan av andra skäl. Så snart jag känner oro försöker jag motverka den genom att använda nåt av mina verktyg. Igår var det svårt. Men jag överlevde ändå! En sak som jag direkt kunde ta tag i var mina aktuella läkemedel där det har blivit strul med ordinationer och recept. Jag påpekade detta i förra veckan. Igår kväll vågade jag gå in och kolla ifall det var åtgärdat. Det var det! Hurra, jag har fått en ordningsam kardiolog.

Jag noterade att Elisabeth Ohlson skulle bli intervjuad av Anna Hedenmo i SvT 2 i Min sanning klockan 20 och frågade Anna om jag fick titta. Vi tittade båda två. Det blev en intressant och känslosam timme om konst, hot, tro och döden, bland annat. Mycket sevärt, men också… tungt. Jag gick in till mig och försökte koppla av en stund medan Lucifer låg i Farfarsfåtöljen och snusade så snällt ovanpå skyddslakan. Jag gick till sängs i bra tid och somnade hyfsat – för att sen vakna kvart över fyra i morse.

Snusande Luc i Farfarsfåtöljen, ovanpå skyddslakan.

∼ ♦ ∼

Vardagsfrukost.

Måndagsmorgonen var trist, men jag åt min frukost vid köksbordet efter sedvanlig dusch. Katterna fick förstås frukost först. Jag försökte läsa, boken är bra, men när tankarna fladdrar och en är illamående av trötthet är det svårt att få en bra start på dagen. Magen bestämde sig för att vända ut och in på sig också. Som tur var befann jag mig i badrummet där jag borstade tänderna och hann därför fram till toaletten.

Väderappen sa duggregn, verkligheten var en annan – det regnade ganska mycket. Nån timme efter att jag hade jobbat började det snöa… Lite lurigt hala isfläckar fanns också på min väg. Men jag kom till jobbet utan incidenter.

På jobbet igen, här utsikten från jobbfönstret i morse.

Jag hade ett kort spontant avstämningsmöte med min enhetschef och sen rullade arbetsdagen på. En artikel skrev jag, fixade bild till den och skickade den på översättning. Som Jesus sa när han for på arslet nerför Oljeberget…

”Här går det undan!

Mitt på dan tog jag lunch, som så ofta varm choklad (två muggar), ostmacka med vallmofrön, kokt ägg och vatten. Sällskapet var Fallet Mikaela. Men jag har bokat in en lunch med mänskligt sällskap på tisdag och jag har ytterligare en lunchdejt på torsdag den här veckan. Det är bra med människor för mig, jag behöver människor, jag är svältfödd på att prata, så när jag väl träffar folk eller telefonerar pratar jag alldeles för mycket. Så gjorde min mormor, så gjorde min mamma, så gör jag.

Jobblunch med boken Fallet Mikaela.

Här krävs simborgarmärke…

På eftermiddagen skulle jag iväg på en visning. Två arbetskamrater skulle följa med, men det blev 50 procent manfall. Jag måste försöka lita på mig själv och mig själv enbart – även om jag vet att människor ställer upp om och när de kan. Ibland kan en inte råda över verkligheten. Men jag är tacksam för all hjälp och allt stöd jag kan få. Idag fick jag bra stöd av den som var med. Och jag kan säga att det behövdes för det hade blivit snorhalt. Fyra, fem grader plus och enorma pölar över luriga isfläckar. Det ska bli spännande att se om en tar sig till jobbet helskinnad i morrn…

Jag gick till Main Street och jobbade en stund till, för utflykten på eftermiddagen tog jag lite som friskvård. Det är nåt jag får prata mer om i morrn, för sent på eftermiddagen har jag avstämning med två chefer. Första arbetsdagen gick ändå ganska bra, trots att jag blev väldigt trött. Jag har i vart fall inte ont. Magen fick bara spel i morse, sen har den varit OK. Det har dessvärre inte Lill-Puttes a k a Lucifers mage varit. Den lille stackaren har spytt flera gånger och även varit lös i magen, enligt hans mänskliga mamma.

I kväll åt jag skogssvampsoppa med en ostmacka och en macka med kalkonsalami på samt vatten. Kvällskaffet förgyllde jag med Fazers salty toffee crunch som jag hade kvar sen helgen. Och om du undrar, kära dagbok, varför jag lägger ut matbilder är det för att visa för mig själv vad och att jag äter. Har en en gång haft en ätstörning är det bra att ha lite koll på sig själv, särskilt som jag nu går ner i vikt fast jag äter bra. En biverkning av mina mediciner är att en ska gå upp i vikt. Har jag inte märkt…

Mackor, skogssvampsoppa och boken Fallet Mikaela till kvällsmat.

Ett par rader Fazers salty toffee crunch till kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

Jag trodde att jag hade startat en maskin tvätt när jag kom hem. Det hade jag inte. Klockan var över 18 när den åkte på. Ja ja, lite trött som sagt…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… en kommentar från idag som jag… flinar lite åt:

”Skapa klarhet innan […] lider avsevärt. Det är trots allt bara ett missförstånd som orsakats av en bristande kommunikation.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.