OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Tjafsa inte med mig, jag har sovit max tre timmar!

Kära dagbok…

Omöjligt att sova efter klockan två i morse.

Nä, nåt halvt glas vin och Antiktidningen blev det inte igår kväll. Jag tog slut, bara. Det behövs otroligt lite för att putta mig över kanten. Jag satt i Bokrummet vid skrivbordet och skrev och sen löste jag ett svårt sudoku som Anna hade erbjudit mig. Det gick bättre än att läsa. Jag tvingade mig att sitta koncentrerad och huka över sudokut. Till sist löste jag det.

När jag skulle göra mig iordning för natten och satt på toa passade jag på att scrolla lite på Instagram. Då råkade jag ringa videosamtal till en yngre kollega! Som tur var hade hon inte mobilen när och svarade. Jag tryckte snabbt av och skrev ett meddelande där jag bad om ursäkt. Viss teknik passar inte mina fingrar… Vi hade sen en intressant chattdiskussion. Jag hörde också från en annan kompis per sms, så det blev två parallella dialoger. Innan jag släckte kunde jag läsa en novell i Meddelandeboken. Sen somnade jag – bara för att vakna strax efter klockan två. Efter det var det stört omöjligt att somna om. Eller det gjorde jag ju, typ trekvart innan jag skulle gå upp.

∼ ♦ ∼

Vardagsfrukost med tänt ljus.

Det är inte bara dialoger per mobil som sker parallellt, det gör våra liv just nu. Inga hårda ord, bara så neutralt som möjligt om praktiska ting. Det är ändå jobbigt. Men jag försöker linda in mig i sånt som får mig att må bra eller i vart fall får mig att känna mig lite omtyckt – av mig själv. Ett tänt ljus till vardagsfrukosten är ett sånt exempel och lite godis till kissarna innan jag går. Citrus tittar med stora ögon på mig alltid, numera. Jag måste vänja mig vid att vara utan dem.

Ytterligare en dag med temperatur runt nollan och sol, men det ska givetvis bli kallare igen. Det var inte så halt att gå vare sig i morse eller i kväll och det var skönt. Jag flåsar allt mer nu, hjärtat får jobba övertid. Det är svårt med orken att jobba, orken att göra nånting som helst.

Soluppgång i Uppsala.

Onsdagsförmiddagen innebar tre möten nästan på raken, så det finns inget mer att säga om detta. Jag försökte engagera mig, men när folk inte kan läsa innantill och hugger efter mig lägger jag ner.

Dagens lunch bestod inte av choklad i bit utan varm i mugg samt yoghurt med honung och müsli, macka och kokt ägg – och många servetter. Jag har tagit med en neutral mugg från ett skåp i köket för att slippa bli påmind om nåt som egentligen har varit ett hånfullt påpekande med skämtsam touch gentemot mig från start. Det slipper jag nu. Som bonus tittade F upp när jag just svalt sista tuggan. Gott samtal – som alltid!

Jobblunch med många servetter…

Eftermiddagen blev som den blev, mest ett stort gäsp. (Jag måste få sova i natt!) Jag ägnade mig åt mest småsaker, bland annat bilder. Och innan jag packade ihop för dan på jobbet fångade jag en ganska magisk solnedgång. Ja jag har Photoshoppat. Lite. Bara tagit bort spegelblänk från lysrören.

Dagens solnedgång.

∼ ♦ ∼

Jag åt två mackor och drack presskaffe till kvällsmat. Gammal cheddarost från början av december kompenserades med nyinköpt kalkonsalami. Vi har pratat om en del praktiska ting på Main Street, vilket jag egentligen inte orkar nu eftersom hjärtat bör komma i första hand. Att bli bjuden på små lussekatter till dessert hjälpte lite. Men jag behöver definitivt några bitar goda ostar och ett glas barolo i kväll, till tröst och för att få sova.

Kaffe och mackor till kvällsmat…

…kaffe och lussekatter till dessert.

I morrn blir det jobb på distans från Main Street eftersom det passar bäst logistiskt sett. Jag ska också handla en hem en del som behövs. Och ett bokpaket är på väg. Mitt eget sätt att trösta mig.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.