OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en länge önskad novellsamling.

För typ fem år sen blev jag jätteintresserad av en bok av Tove Jansson, novellsamlingen Meddelande. Men boken var svår att få tag i, slutsåld. Så när jag öppnade en julklapp från Anna 2023 låg boken i paketet. Hon hade hittat en riktigt fin och troligen oläst utgåva second hand.

Novellsamlingen Meddelande utkom första gången 1998 och sålde slut. Efter det har det kommit nya utgåvor – som också sålt slut. I novellerna blandas humor och livsglädje med mörk iroini och förtvivlan. Författaren skildrar konstnärer men också allt från väder till förhållandet mödrar – döttrar. Den här boken ska innehålla några av Tove Jansson bästa noveller, noveller hon skrev under åren 1971 – 1997. I boken ingår även åtta självbiografiska noveller som inte tidigare har publicerats.

Den utgåvan jag fick är från 1998. Det är en alldeles fantastisk liten bok. Jag skulle kanske inte kalla alla texter noveller, vissa är mera korta… noteringar, brev, reflektioner. Men vissa texter är verkligen noveller och som sådana väldigt fina. Lite otypiska i sina teman kan en tycka.

Samtidigt är skildringarna av personerna så bra. Det märks att författaren är van att hantera en pensel. Personporträtten växer fram liksom via penseldrag. Jag tänker framför allt på pojken Elis i Sommarbarnet, Alexander och Erik i Dockskåpet, personerna i Resa med lätt bagage med flera noveller. Även djur har en viss plats som till exempel ekorren i novellen med samma namn. En del noveller är ljusa och lätta, medan andra är riktigt jävla svarta, så svarta att de nästan är för tunga att läsa för mig.

Men… det här är fina texter och när en vänjer sig vid Tove Janssons korthuggna sätt att skriva är det bara makalöst bra.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.