OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Ja jag mår så där. En blir matt av illamående och en mage som gör sig av med det en äter alltför snabbt. Det gör att en inte så gärna äter och en äter inte så mycket. Igår kväll fick jag i alla fall i mig en halv skål med fil (jag åt bara filen, inte skålen, och det var resterna från frukosten), en mjuk macka med kalkon och en hård macka med ost. I morrn ska jag handla hem nåt gott, så att jag får aptit och därmed krafter.

Gårdagens middag. Filen var resterna från gårdagens frukost.

Igår blev det bokbyte, från julklappsbok ett till två.

Helst av allt vill jag ligga ner hela tiden. Men att ligga på en madrass på golvet är förstås inte optimalt. Nattetid, som den gångna natten, har jag ofta kramper i fötter och ben, dessutom. Då är det lite svårt att skutta upp och stretcha från golvliggande till stående. Det är ändå tur att jag är vig. Magproblemen hoppas jag är övergående. Men mina nuvarande läkare, som jag inte har träffat, verkar inte ha koll. När sköterskan skriver att läkarna hade missat en väsentlig sak ökar inte precis förtroendet för vården. Tur att min hjärna är lite med ändå. Vi har kontakt via 1177:s urdåliga meddelandefunktion. Det funkar sisådär.

Det som håller min hjärna i hyfsat skick är, förutom blodförtunnande medicinen för att minska risken för stroke, mina vänner – de mänskliga och böckerna. Jag är så tacksam för att de mänskliga existerar och bryr sig och för att de litterära får mig att glömma verkligheten en stund. Igår blev det faktiskt bokbyte, från julklappsbok ett 2023 till julklappsbok två. När det gäller tvåan är jag extra glad för att Anna hittade den. Jag har dock inte orkat läsa så mycket i den än. Det var en jobbig kväll och natt igår. Det handlar väl om att jag börjar landa i det nya, eller det som gäller nu.

∼ ♦ ∼

En ljusare utsikt idag.

I morse vaknade jag till en ljusare utsikt. Det är mycket kallt, men solen lyste utanför fönstret i Bokrummet. Mina planer för den här dagen, tja, hela veckan, har ju kastats omkull. Jag gör mitt bästa för att försöka orka leva och göra bra saker. Eftersom även andras planer hade kastats omkull och vädret var som det var bestämdes en vinterpromenad. Vi hade under gårdagskvällen messat om att prelimnärt promenera mitt på dan. Att vakna till vackert väder var förstås ett argument för att inte avstå, kylan till trots. Men min mage var besvärlig och jag mådde illa som fan. Fil med kanel, flytande honung och lite flingor samt två muggar pressokaffe fick jag i alla fall ner. En stund. Tills det kom upp. Men nåt stannade förhoppningsvis kvar. Äten, duschad, tandborstad och påklädd var jag till 11.10 när min promenadkompis M och jag skulle ses.

Jag mådde så mycket bättre av att få frisk luft och ljus, jag glömde till och med illamåendet och jag är så tacksam att jag orkade gå. Men jag blev dessvärre andfådd. Nåja, vi promenerade ändå i cirka en timme. Det har verkligen kommit mycket snö… Vi tittade på ett ställe som jag ska få mer information om i morrn och se närmare på nästa vecka.

Det har verkligen kommit mycket snö…

Min promenadkompis M.

För att pigga upp mig.

Våra promenadvägar skildes åt efter ett besök på English Bookshop. Jag kunde inte låta bli att köpa en bok. Till mitt försvar får jag säga att den stod på inköpslistan, Clare Mackintosh bok The Last Party. Jag tyckte att titeln var mycket passande och så ville jag med inköpet pigga upp mig själv och låtsas att det finns ett sedan.

När jag gick hem var jag nästan glad. Citrus väntade på mig i Zebrafåtöljen i Bokrummet. Hon sov där delar av natten också, en del sov hon i korgen utanför, under morfars byrå. Det lugnar i alla fall en del att ha sällskap när man inte kommer till ro i natten. Jag har ju ingen mamma eller pappa, syster eller bror eller nåt barn jag kan kontakta när det är tufft. Men jag har goda, goda vänner och Citrus (ett tag till).

Citrus, mitt sällskap i Bokrummet.

∼ ♦ ∼

I kväll? Ja högst upp på dagordningen stod att försöka äta nåt, helst varm mat. Det fanns en del att välja på när det gällde menyn. I kylen står en matlåda sen nyår och det fanns en annan låda med Annas kycklingköttbullar. Matlådan har jag lagat själv. Tomatsoppa finns också. Valet föll på kycklingköttbullarna. Givetvis messade jag Anna och frågade först. Jag kokade potatis och gjorde sås till samt ställde fram lingon och gurka. Det tog sin lilla tid, men jag åt upp de sex bullarna och de tre potatisarna, drack upp min mjölk och läste.

Varm mat!

Jag har läst och jag har pratat med en god vän. Nu är jag trött och vill fortfarande mest lägga mig ner, men det är väl lite tidigt för det – jag har ju ändå semester.

I morrn fortsätter jag att göra bra saker för mig själv så att utsikterna också fortsätter att ljusna och att de goda vännerna består. Fotvård på förmiddagen och lunchträff står på agendan.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.