OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

En trevlig fikastund på nyårsdagen.

På eftermiddagen anlände Annas snälla mamma med färdtjänst för att fika på Main Street och kolla på granen. Det var ett par trevliga timmar. Jag hade försökt städa och Anna hade bakat en god saffranskaka.

Efter besöket fick jag veta nåt som slog tillvaron i kras. Jag blev inte direkt överraskad, snarare överrumplad. Men det är en historia som jag inte ska berätta här och nu. Jag kan bara konstatera att många säkert är nöjda och att jag har fina vänner som inkluderar De Tre Musketörerna och en d’Artagnan. Och hjärtat kämpade på, slog och slog och slog i 200 minst. Att hoppa framför tåget kändes som ett bra alternativ. Men först ska jag säga upp min livförsäkring och lite annat, så jag hoppade inte i natt.

Mitt nattläger, madrass på golvet i Bokrummet, var hårt men förvånansvärt bekvämt att ligga på. Lucifer kurade ihop sig vid mina fötter och sov, medan Citrus trampade runt lite framför mitt ansikte innan hon kom till ro i Zebrafåtöljen, snart Farfarsfåtöljen igen.

Mitt nattläger i Bokrummet.

∼ ♦ ∼

Frukost på Svea-dagen.

Jag sov ett par timmar här, ett par timmar där och vaknade illamående och yr till Svea-dagen. Helst ville jag bara lägga mig igen och sova bort dan, men jag skärpte till mig och tvingade i mig en skål fil med kanel och honung och vatten. Vidare skärpte jag mig ytterligare ett snäpp och borstade tänderna, satte i linserna och duschade trots att det kändes meningslöst. Jag behöver orka och jag behöver inte lukta illa.

I kväll träffar jag en god vän och jag ska försöka äta lite mat. I morrn hoppas jag att jag får se ytterligare en god vän eller två. Sina vänner väljer en ju, vilket en inte alltid gör med sin familj. Och eftersom jag inte har nån familj behöver jag inte fundera på det nåt mer. Dagarna går och jag är ledig, men fixar ändå en massa praktiskt. Att stilla och tigande se på när livet rasar samman är inte min grej.

∼ ♦ ∼

När det gäller hjärtat och min hälsa kan jag bara säga att jag har diskuterat medicinering med två sköterskor och ny behandling som jag fått en tid till senare i månaden. Jag tänker inte skriva öppet mer om detta för alla behöver inte veta allt.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Den här tröstade mig i natt och den vill jag ha på min begravning.

Livet är kort.