OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Nu tror jag att jag är nöjd vad gäller julmat för ett tag. Ja, julmaten är det bästa med julen, allt annat kan vara eftersom högtiden i sig gör mig ledsen och får mig att känna saknad. När jag var ung tyckte jag att det var svårt att dela på mig eftersom jag kände att jag behövde – och ville – vara på två ställen samtidigt. Nu när jag är gammal finns det inget ställe jag vill vara på. Jag vill bara inte vara med, vill inte utsätta mig för utanförskapet. Vissa försöker dra in mig i gemenskap, men det är tyvärr dem som stöter bort mig, som hånar mig mer eller mindre öppet, som jag ser och hör. Eller också osynliggörs jag. Det har pågått i många år. Kanske för att jag sågs med oblida ögon som en vinnare. Allt kan man emellertid inte säga att man vinner, tycker jag. Men det gör ont i själen och det gör ont i mitt trasiga hjärta att bli… dissad. Vem vill inte bli omtyckt?

Årets sista julmat. Definitivt.

Jag behövde – och fick! – skratta lite igår kväll.

Så igår kände jag att jag behövde få skratta lite. Vi såg Dawn French som kyrkoherden Geraldine Granger i Dibley bland annat äta tre (?) julluncher eftersom hon inte klarade av att tacka nej och göra nån besviken. Sen var det Hyacinth Bucket i Skenet bedrar som bara är förskräckligt fläng och rolig.

Både Anna och jag var trötta på torsdagskvällen. Anna hade ju jobbat och jag höll mig visserligen vaken, men redan vid 19.30-tiden började jag gäspa. Jag glömde dock inte bort att gå ner i garaget och ta bort stödladdaren till bilbatteriet. Men först såg jag del två av en dokumentär om Karin och Carl Larsson. Fascinerande konstnärsliv. Det tyckte Citrus också, för hon låg på kuddar i soffan i Salen och kikade genom svansen.

Citrus tittar på Karin och Carl Larsson.

∼ ♦ ∼

Idag vaknade jag till fredag och min tredje semesterdag i december. Jag tömde kattpottor och vägde mig, men siffrorna ville inte riktigt trilla in. Återkommer! Nån timme låg jag och försökte läsa. Tankarna gled iväg till annat.

Tankarna gled iväg under morgonläsningen…

Jag satt en stund vid datorn innan jag städade av i badrummet, tog en dusch och tvättade håret samt körde en maskin tvätt före frukost. Frukosten bestod bland annat av en vecka gammal päronqwarj. Det var inget fel på den. Och så sopade jag och torkade golv. Sopade, sopade, sopade… Kattsand och barr var det som landade på skyffeln. Det är ett riktigt Sisyfosarbete. Samtidigt är kattsanden komposterbar och gjord på majs. Lite tänker vi allt på miljön förutom att jag givetvis källsorterar sen många år tillbaka och väldigt sällan flyger.

Frukost med en vecka gammal qwarj.

Handla middagsmat och lite mer till nyår skulle vi göra när Anna kom hem från jobbet. Det känns rätt tröstlöst det också, att handla. Allt tar ju liksom slut. Det var inte länge sen jag köpte ett storpack toapapper, till exempel. Nu ligger två rullar i botten på påsen och rasslar. I kväll kommer dock en nätshoppad leverans av underkläder till mig. Det jag ville ha fanns inte att uppbringa i city.

Det har snöat i natt, tror jag, och det snöade på förmiddagen. De som ska ploga har kört några vändor, har jag hört, men även deras jobb tycks vara Sisyfosarbete. Som mitt.

Det har snöat igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.