OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Här ska jag fladdra från gren till gren.

Jag borde ut och gå. Men vart ska jag gå, jag är ju utan mål. Utan mål och ganska utan mening också, det vill säga meningslös. Vintern kommer i vågor och även om jag bara var nere i källaren med sopor igår kände jag kylan komma närmare. Idag har det varit en sju, åtta minusgrader och sol på dan. I kväll visar termometern minus elva. Men ut och gå… Utan mål och meningslös som jag är… Nej, jag lämnar det till dem som är hyfsat pigga och friska. Mitt liv är på väg åt ett annat håll. Det enda jag har kommit fram till är att jag ska agera, jag ska ta kommandot över mitt liv för sista gången innan jag blir oförmögen att göra nåt. Nån börda och belastning som behandlas utan respekt, som hånas, som behöver hjälp… Nej tack. En sista gång ska jag resa mig. Sen ska mina tankar och min själ fladdra från gren till gren i trädet utanför. Min ande ska bli Spöket i S-huset. Den som är utan skuld må kasta första stenen, så några stenar tänker jag inte kasta. Bara vara en närvaro, en aning, en vindpust, en påminnelse om hur annorlunda det kunde ha varit.

∼ ♦ ∼

Juldagsmiddagen glimrade lika mycket som själva juldagsmorgonen och -dagen efter två snapsar och en julmumma. Janssons frestelse blev ett samarbetsprojekt som aldrig blev riktigt färdigt, ägghalvorna gjordes var och en för sig av de ägg jag kokade etc etc. Men jag blev mätt och lite påverkad – TACK! – så där att udden ur gadden inte kändes lika mycket. Hjärtat skötte sig. Det verkar inte vara alkoholen som gör att det klapprar utan stress, oro och ångest. Dessa tre… och störst av dem är… ja jag vet inte, men jag får ju samtalshjälp, nästa gång om typ tre veckor.

Juldagsmiddagen.

Till kvällskaffet och julgodiset såg vi Vera julspecial på SvT Play och två avsnitt av Sanningen på TV4 Play, två bra serier där man kunde fly verkligheten och bara titta, inte snacka. Klockan var halv ett först när jag låg i sängen.

Vera julspecial…

…julgodis…

…och Sanningen.

∼ ♦ ∼

Annandag jul och jag vaknade först tio över sju. Skuttade upp och tog morgonmedicinen och gav katterna mat. Slumrade lite tills klockan var runt halv nio. Klev upp igen, fixade kaffe, sopade och tömde kattpottorna. Anna gav sig ut på ett ärende en timme, jag låg kvar i varma sängen och och njöt av kaffe och att få läsa. Jag hade inte många sidor kvar och slutet var spännande. Det blev alltså bokbyte, från en sommarbok om då och nu till en bok om en återresa till tonåren. Boken jag ska läsa nu är en gåva från den vänliga Vargnatt. 

Jag drack kaffe på sängen och läste de sista sidorna…

…ur en sommarbok om då och nu. Nu läser jag en gåvobok om en återresa till tonåren.

Läsningen – och att skriva inlägget om boken jag hade läst ut – gjorde mig sen till frukosten i Matrummet. Men jag hade en kattrumpa som skymtar på fotot nedan och en mänsklig sambo som inte fastnade på bild idag heller (och därför inte syns på fotot) till sällskap.

Annandagsfrukost.

Annandagen ägnade jag mig åt att tvätta – jag har ju inte semester än – och att ta upp ett telefonsamtal med en vän, ett samtal som blev avbrutet igår, samt prata med två kompisar om att ses. Jag skrapade en av de tre Trisslotter jag fick i julklapp. Trots att jag använde min favoritskrapare i sniggorange uteblev vinsten (men otur i spel, tur i kärlek).

En julklapp…

…som tyrvärr inte gav nån vinst trots sniggorange skrapare.

Som tröst och för att jag är utan mål nätshoppade jag en kvartett litteratur.

Annandagsmiddag åt jag på seneftermiddagen i sällskap av min bok på gång som lämpligt nog faktiskt handlar rätt mycket om döden. Jag tog en snaps och en julöl till maten.

Annandagsmiddag med tänd adventsljusstake och boken När vi möts igen.

Tvättmaskinen har gjort sitt, nu jobbar diskmaskinen i stället. Katterna sover på var sitt håll. Nu väntar fåtöljläge och en halv mugg kaffe, kvar sen tidigare idag, redo att värmas och intas till nåt julgodis, med all säkerhet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag fortsätter på mammas linje med mina avsked. Det går sisådär. Jag är ganska lättrörd. Det var inte min mamma.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.