OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Lördagskvällen, av somliga i år kallad uppesittarkväll, hände inget särskilt. Uppe satt jag längre än vanligt, men jag åt Annas goda mat som vanligt. För sin ”gäst” (så kallas kanske inte ett vuxet barn, men det är oklart hur jag ska benämna…) och mig tillagade hon halloumipasta med saffran. Annorlunda och mycket gott.

Anna lagade halloumipasta med saffran i lördags kväll.

Julgodis avsmakades framför TV-skärmen i Salen. Granen var grann. Grannen var tyst.

∼ ♦ ∼

På julaftons morgon vaknade jag sent. Tomten hade varit på besök. Tänk att min gamla julstrumpa fortfarande hänger med! Det var bara nåt år den inte kom fram och det var året när mamma hade gått bort. I år stod den packad och klar i sovrummet redan för flera dar sen. Jag hade lämnat tre klappar till Anna och fick lika många själv. Två var från Anna och en från Citrus och Lucifer. Jag fick boken Färskt vatten till blommorna och en chokladtomte av Anna. Katterna gav mig en Trisslott – så att jag kan köpa fler böcker. Smarta älsklingar!

Julstrumpan hängde med i år.

Tre klappar till mig…

…med detta innehåll.

Därefter blev det grötfrukost med kokt kalkon- och gräddostmackor (Annas och min tradition) framför morgon-TV. Det är så (framför morgon-TV) min sambo brukar avnjuta sin frukost när hon är ledig eller börjar sent, fick jag veta. Själv har jag lite svårt med alla ljud, men det gick bra. Efter frukosten tittade jag på julfredens utlysning i direktsändning från Åbo (finsk tradition). Blev lite rörd eftersom jag tänkte på och saknade mina nära och kära.

Grötfrukost enligt Annas och min tradition på julafton.

Julfredens utlysning enligt finsk tradition.

Godis motverkar tårar.

Julafton var kall och mitt hjärta klapprade. Men vi behövde röra på oss, framför allt jag. Så framåt eftermiddagen packade vi på oss ordentligt och jag fällde ut mina dubbar på vinterbootsen när vi gick till Annas snälla mamma för att fira julafton. Hon hade ordnat så fint, Annas snälla mamma, med mat och dukning och godis. Vi hade varit över med viss mat, dryck och godis dan innan, men det blir ju ändå så att värdinnan har huvudansvaret. Anna hjälpte dock till att plocka fram maten, min insats blev att öppna sillburkar och dekorera ägghalvor. Men först såg vi Kalle Anka. Jag fällde inte en tår i år – julgodis är bra moteld. Och därefter blev det härlig julmiddag. Biografmaskinisten kom och det gjorde mig väldigt glad. Vi delade bord, han och jag, och skålade i snaps. Jag drack en mumma och fem centiliter svag snaps. Det klarade hjärtat bra. Kvällen avslutades med julklappar – utdelning och öppning. Jag fick böcker, handdukar, choklad, presentkort, lotter och en flaska vin. Anna och jag fick tillsammans en stor låda popcorn att poppa. Perfekta klappar från Biografmaskinisten, Annas snälla mamma, Anna och vännen FEM, som också fick klappar av mig som jag hoppas blev till belåtenhet. Fullpackade tog vi bussen och gick bara en kort bit till Main Street. Mitt sällskap hade nog velat gå hela vägen, men där satte mitt hjärta stopp. Annas snälla mamma tyckte att vi skulle ta taxi – hon ser mer än man tror trots att hon har dålig syn.

Jultallrik, mumma och snaps.

Några av mina julklappar.

Sniggorange handdukar och ett spännande vin i paketen.

Fina böcker.

Jag blev väldigt glad för omtanken och påhittigheten från Annas sida när det gäller främst de sniggorange handdukarna och Tove Janssons bok Meddelande. Boken har jag jagat ett bra tag nu. Anna hade lyckats få tag i ett inbundet exemplar som kändes oläst på Bokbörsen. Böckerna från vännen FEM gladde mig mycket också, speciellt boken av den lokale författaren (som dock sen länge bor i Stockholm).

∼ ♦ ∼

Nån juldagsmorgon glimmade inte precis här, jag sov ännu längre i morse. Lustigt nog vaknar jag ändå alltid i tid för att ta medicin och ge katterna mat. Anna med gäst åt frukost framför morgon-TV, jag nöjde mig med kaffe. Det är svårt att hålla ner på kaffet och i början av dan är det omöjligt – jag vaknar inte annars. Anna gick med till tåget med sin gäst och sen för att träffa ett annat av sina barn. Själv avnjöt jag grötfrukost i min ensamhet, med min bok på gång som börjar närma sig slutet. Vidare ringde jag Annas snälla mamma och tackade för allt gott och fint igår.

Juldagsfrukost 2023.

Jag har ställt några öl och snaps på kylning på balkongen, för jag hoppas att vi ska äta julmat i kväll. Det finns ett osett avsnitt av Vera på SvT Play som kan tänkas bli vårt sällskap.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… julfred… Jag slås av hur somliga får fortsätta att bära sig åt som idioter år ut och år in. Nu senast i Belgrad och Gaza, men också i Ukraina. (Vem som bär sig illa åt lämnar jag till förnuftet att avgöra och det är inget jag diskuterar här.) Även i Uppsala finns stollar. Det är omöjligt att vända andra kinden till och det är svårt att se på hur saker och ting får passera. Men när jag ser det utan glasögon blir det jag ser med glasögonen på desto begripligare, tyvärr. Man har liksom inte vett att skämmas för sina gärningar för att man förstår inte ens hur illa de gör.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.