OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Uppför, uyppför, uppför…

Det var det jävligaste vilken början på tisdagen. Igår kväll kändes hjärtat lugnare. Flera vänner hörde av sig och jag kunde berätta att jag haft kontakt med min husläkare, att EKG är på gång och att jag kände mig lite bättre. Sen kom den här morgonen. Jag vaknade yr, illamående och kallsvettig och det gick liksom inte över. Efter duschen skulle jag fixa en skål med fil när jag hörde det bekanta ljudet av en katt på väg att kräkas. Lucifer la en riktig ”pizza” under bordet i Salen. Och i stället för att äta min frukostfil eller spy själv torkade jag kattspya. Så småningom fick jag i mig min fil, men när jag kom ut från badrummet efter tandborstningen såg jag spykatten tugga på en krukväxt i köket. Maten i de tre skålar som stod där dög inte. Bara att schasa bort honom, men sen blev jag tvungen att gå till jobbet. Dit och där var det uppför, uppför och uppför. Illamåendet, yrseln och kallsvettningarna ville inte upphöra. Jag unnade mig att strunta i trapporna första svängen på jobbet och ta en hiss.

Cykla till vänster om strecket, gå till höger. Den här skylten är väl inte obegriplig???

Ute var det mörkt och dystert. Nästan all snö har smält bort och termometern på Main Street visade knappt sju plusgrader. Tänk att det kan svänga så, vädret. Och svänga ska det göra igen. Redan i morrn ska temperaturen sjunka och det ska snöa. Jag gillar ju att det är snö- och isfritt på marken eftersom det underlättar när en ska promenera till och från jobbet. Men det klart att många vill ha snö till jul. Det blir dessutom ljusare. Jag insåg utanför huset på Main Street att jag hade glömt reflexerna. Nån tid att vända tillbaka fanns inte. Eftersom jag går genom stan och på gågatan funkar det ändå hyfsat. Det är när jag ska gå över gator och gå på den gemensamma gång- och cykelbanan som det vore bra med reflexer. Samtidigt råder rätt mycket anarki i trafiken just nu. Bilar stannar inte vid övergångsställen och på gång- och cykelbanan går och cyklar folk lite som de vill, utan att följa nån skyltning om vilken sida av det vita strecket var och en ska hålla till på. Nu syns ju strecket, så en kan inte skylla på att det är osynligt. Vägskylten har för övrigt synts hela tiden, snön till trots…

Det märktes ännu mer idag att folk håller på att trappa ner inför vinterns storhelger och ledigheter. Som jag upptäckte igår är många lediga torsdag och fredag, men några, bland andra Stora A och jag, ska jobba. Min ambition är att jobba på jobbet, inte distans. Det är för mycket annat som tar fokus från jobbet just nu på Main Street. Jag vill också låtsas att jag är frisk och att allt är som vanligt, det vill säga, då går en sån som jag till jobbet.

Före lunchen uppvaktades jag av en liten kommitté jultomtar. Under jullunchen, när jag låg på sjukhus, delades det ut julklappar. Nu fick Stora A, som också var frånvarande då, och jag våra röda fina klappar.

Ett rött paket från avdelningstomtarna…

…med en fin kökshandduk.

Torsdag och fredag är restaurangen på jobbet stängd, så jag måste försöka ta med lunch. Enklast blir qwarj och mackor. Idag blev det ytterligare en torftig jobblunch med bara en ostmacka och ett kokt ägg samt en kexchoklad. Skumt att jag går ner i vikt ändå…

Ytterligare en chokladig jobblunch. Ändå går jag ner i vikt…

På eftermiddagen inhämtade jag några kunskaper i det nya webbverktyget och redigerade sidor samt reviderade de instruktioner jag har skrivit till mig själv. Det var mickligt, men jag fixade det. Som tur var hade vi en avtackning med rikligt med förning. Jag åt saffransbrödet, sen mådde jag illa. Nu har jag en stash på skrivbordet på jobbet till morgondagen.

Ögat ville ha myciket…

..men åt bara en av tre.

∼ ♦ ∼

Det är kväll, mörkt, blåsigt, kallt och halt. Att det ska snöa i morrn känns i luften. På Main Street kommer det fram saker varje dag som har med den kommande högtiden att göra. Till exempel låg det två julkort på dörrmattan, till mig. Jag, som inte har skickat ett enda. Men stort TACK till avsändarna som ändå kanske tittar in här ibland!

Tack Tom och Carole, Ewa och Béchir! ❤

Dessutom hade en läsande uggla kompletterat min julmöbling i Bokrummet, genom Annas hand. Och när jag såg den såg jag också att den där renen jag skrev om igår… den är fan inte mörkblå utan grön… Det är visst inte bara mitt hjärta det är fel på. Jag ska i alla fall försöka göra en liten julinsats senare i kväll och plocka fram julkrubban,

Den GRÖNA renen och den blåa hycintgen har kompletterats med en läsande uggla.

Jag har tagit reda på gårdagens rena och torra tvätt, men nån strykning blir det inte nu. Mitt taskiga hjärta och jag ska vila. Det flimrar inte för tillfället, jag har mest som en känsla av träningsvärk i bröstkorgen. Katterna har fått mat och det verkar som om den har stannat kvar i bådas magar, tack och lov. För egen del hoppar jag kvällsmat, saffransbullen ligger som en degklump i magen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… sånt jag har svårt för:

• solokonserter av visslare i trapphuset
• julpartaj när en korrekturläser

∼ ♦ ∼

Livet är kort.