Kära dagbok…

Skitkallt!

Fy fan vilken kall morgon! Natten var jobbig och jag hade svårt att sova. Hjärtfrekvensen pendlade mellan 30 och 126. Jag klev upp. Kollade utomhustemperaturen – minus 14 grader. Tack och lov hade den stigit till -11,6 när det var dags att kliva upp. Jag hann se Anna en kortis. Hon hade packat in sig rejält med mössa och benvärmare. Själv skulle jag ha kollat benvärmare under söndagskvällen, men det glömde jag bort. När jag promenerade upp till jobbet frös jag dock inte om benen – jag frös faktiskt inte alls. Min orange dunjacka må vara kort, men den värmer överkroppen. Luvan värmer huvud och öron, framför allt. En av mammas sjalar värmde ansiktet. Vinterbootsen är skitfula, men varma och jag kan fälla ut dubbar om det är halt. Det var det inte. Jag fick bra grepp att gå ändå. Trots att det var så kallt idag snöade det. Jag vet inte hur mycket snö det kan tänkas falla. Att konstatera är i alla fall att det är vinter. Rejält.

Dagens disiga vinterutsikt från jobbfönstret.

Idag skulle jag ha haft avstämningsmöte med två chefer, men det flyttades till i morgon sent. Ett annat avstämningsmöte flyttades därför idag till en tidigare tid då, vilket kändes bra. Annars har jag mest jobbat med småsaker, gjort några mindre uppdateringar på infoskärmar och läst värsta PowerPoint-presentationen på 95 sidor. Och den var författad av en person, som inte kunde stava så bra, vid en skola som lär ut kommunikation. Mastigt…

Plötsligt blev det lunchdags och jag bänkade mig vid sedvanligt bord, med sedvanligt tilltugg och min bok på gång. Boken är väldigt tung just nu. Det nya förhållandet glider in i en vardag som består av nytt jobb, men också ett ex och barn.

Jobblunch med tung bok.

Under eftermiddagen tittade solen fram. Jag passade på att låna en arbetskamrats fönster och fota Uppsala slott i sol – och ett litet hörn av huset där jag jobbar. Gammalt möter nytt och det gamla är det som var solbelyst.

Gammalt i sol möter nytt i skugga.

∼ ♦ ∼

På hemvägen stannade jag till vid ICA S:t Per för att handla grönsaker, bananer, soppa och fruktdrycker. Det gäller att ladda med ätbart eftersom jag förhoppningsvis blir utsläppt på torsdag igen, men är sjukskriven då och även fredag. I kväll blev det soppa, vilket ju passar utmärkt i kylan. Det fanns ingen tomatsoppa, så jag fick bli wild and crazy och köpa thaisoppa respektive skogssvampsoppa. Svampsoppan sparar jag till torsdag.

Mackor och thaisoppa till måndagsmiddag.

Fokus på och hjärtan till alla som är snälla.

Jag har ringt och grattat ett namnsdagsbarn, nån jag gillar jättemycket men som jag tyvärr har alldeles för lite kontakt med. Nu blev det ett lagom långt samtal. Jag fick veta att ett flyttlass går på internationella kvinnodagen nästa år och jag fick lite klappar och tankar inför torsdagen genom mobilluren.

Nu laddar jag för torsdag. Jag är både nervös och rädd samtidigt som jag fattar att jag behöver göra det här. Frisk blir jag inte, men förhoppningsvis mår jag bättre. Anna börjar senare på torsdag och är kanske  på Main Street när jag får gå hem. Och en snäll arbetskamrat och kompis har lovat att hämta mig på sjukhuset och skjutsa hem mig. Det känns tryggt.

Det är många som är väldigt snälla mot mig och det är dem jag ska fokusera på, dem jag ska prioritera, som en viss J sa en gång för flera år sen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.