Kära dagbok…

Det verkar kanske som om jag hänger en hel del på centralen i Uppsala. Ja jag brukar gå dit de kvällar när jag ska möta Anna från tåget. Så en kan väl också säga att Anna åker tåg en hel del. (Skälet till att jag möter henne är att det kan vara stökigt i området om kvällarna.) Sånt vi ägnar oss åt när vi är lediga. Jag själv åker mest tåg när jag ska till Stockholm, sällan längre än så, då blir det bil. Och till Stockholm åker jag inte längre så ofta – vad ska jag göra där? Anna och jag var där några dar i somras, men då var det skitväder och jag mådde skit. Nu jobbar vi, ganska olika tider, och när vi är lediga, ganska olika tider, gör vi mest saker på var sitt håll även när vi är lediga samtidigt. Vi gillar också att hänga med olika människor. Jag har accepterat att jag inte är så kul att hänga med, det är sånt jag bara får finna mig i. Andra får också finna sig att jag inte tycker att de är kul att hänga med. Men jag har inte accepterat att jag inte orkar med att göra saker. Det går inte att bestämma att göra saker med mig, för mycket hänger på dagsformen. När det gäller min sambo och mig själv gillar vi att göra olika saker till viss del. Till viss del gillar vi samma. Livet är så. Och vi är två olika individer. Vi varken ringde eller messade varandra särskilt mycket i helgen heller. Man tror kanske att man efter 16 år ska växa ihop. Så mossiga är inte vi. Samtidigt kan jag sakna det och längta efter det. Men jag ville inte störa Anna i helgen. Dessutom vet jag att hon har många som behöver hennes omtanke och jag står inte högst upp på den listan.

På perrrongen igen…

Nån matlagning blev inte aktuell igår. Jag ringde (!) och erbjöd Anna ostar och kex vid hemkomsten. Anna hade ätit middag på eftermiddagen, så det blev hennes kvällsmat och min söndagsmiddag. Jag öppnade en flaska Copertino av årgång 2015. Den är inte riktigt lika bra som 2013, men helt ok till ostar och till det priset. Sen sov jag gott och hårt och vaknade inte en enda gång under natten.

Kvällsmat för Anna, söndagsmiddag för mig.

∼ ♦ ∼

Lönnen, nu utan ganska många löv.

I morse vaknade jag till en typisk höstmorgon. Grå, lite kall, lite blåsig. Många löv har blåst ner från träden nu, men lönnen vid Walmstedtska gården är fortfarande vacker, fast på ett annat sätt än för bara nån vecka sen.

Måndagen innebar fyra möten och där emellan skrivjobb. Två möten var via Zoom, två IRL. I veckan som kommer är det nätverksträff på onsdag, nåt jag tänkte försöka delta i. Men det är heldag och jag vet inte hur jag orkar. På torsdag är det kompetensutveckling med en extern aktör. När del ett hölls förra veckan var jag med via Zoom. Jag tyckte inte att det gav så mycket, det handlade inte om det jag jobbar med. Så jag får se hur jag gör på torsdag.

Lunchen blev inget annorlunda än en vanlig jobblunch. På eftermiddagen förberedde jag en intervju genom att fila på några frågor samt deltog i ett IRL-möte med vår upphandlade fotograf. Bästa mötesordföranden hade ordnat godsaker och hela mötet gick just i godhetens tecken och högsta samförstånd.

Jobblunch med spännande bok.

Godsak till eftermiddagsmötet.

Men bäst av allt blev det nog efter jobbet idag. För plötsligt fick Anna och jag till en liten dejt. Vi strålade samman i centrum där hon skulle göra ett ärende. Att gå genom centrum är ingen omväg för mig när jag går till och från jobbet, utan en av vägarna jag kan välja. Efter utfört ärende och en promenad på gågatan hamnade vi på Opa där vi åt kycklingspett till middag. Vi kom hem till Main Street i lagom tid för min kvällsmedicin – och katternas middag, förstås. Och medan vi grejade med sånt en gör när en kommer hem efter en arbetsdag berättade Anna att det inte är omöjligt för oss med en Stockholmshelg framöver. Som om hon vore tankeläsare kring vad jag har lust med! I dagsläget är det svårt att boka nåt eftersom jag nog helst vill få tid för konverteringen först. Men att möjligheten finns gjorde tillvaron genast ljusare.

Måndagsspett på Opa.

∼ ♦ ∼

Den här veckan hoppas jag går snabbt, för till helgen kommer vännen FEM till stan för att hälsa på mig. Nu är det också bara att hoppas att orken finns där så att vi kan göra nåt roligt. Det var ett tag sen jag gjort just ”nåt roligt” tillsammans med nån. Att läsa bra böcker är förstås ”nåt roligt”, men det är ju sånt jag gör när jag ensam. Anna har tagit semester på lördag, men inte för att hänga med oss utan för att tillbringa dan med sin familj. Då passar det bra att jag hänger med FEM, som på sätt och vis är min familj – hon är nästan en syster.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… måste jag få tramsa lite. Allt är inte död, sjukdom, jobb eller allvar i mitt liv. Denna glitterpinne förevigade jag i morse på väg till jobbet. Nån tärna som tränar för Luciatåg, eller?

Glitterpinne.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.