Kära dagbok…

Grå och trist start.

Jag vill inleda med att vara lite grå och trist. Det är fint att ni som väljer att kommentera anonymt ändå skriver era förnamn i kommentarerna. Men det vore trots allt enklare om ni valde ett annat kommentarssätt. Det ska finnas flera sätt att lämna kommentarer, bland annat ett där man anger mejladress. En del personer tycks hitta detta alternativ när de kommenterar här, andra inte. Själv kan jag inte se problemet. Möjligen skulle det vara om man kommenterar via mobil? Och det är WordPress som har gjort förändringar, inte jag. Jag provade några olika lösningar ett dygn, men gick tillbaka.

Väljer man ett annat sätt att kommentera än alternativet anonym ska man ange mejladress. Mejladressen syns inte utåt, bara inåt till mig. Då hade jag till exempel kunnat mejla min gamla skolkompis och berätta varför jag har valt att inte publicera skolkamratens senaste kommentar. Nu kommer ett lite kryptiskt och i mitt tycke ofullständigt svar här. Skälen är flera. Det främsta är att det här är en dagboksblogg och ingen debattblogg. Jag har fått så mycket skit tidigare och blivit så förföljd att jag slutade med att ta upp heta aktuella ämnen när jag startade den här bloggen 2016. Därför publicerar jag inte kommentarer som innehåller vissa ord som kan trigga troll och andra som bara vill göra illa. Jag orkar helt enkelt inte med drev just nu, mest på grund av hälsoskäl. Därmed inte sagt att jag inte har åsikter för det har jag.

Jag ogillar inte alla cyklister.

Det är ungefär som med cyklister. Cyklister har jag åsikter om. Igår höll jag på att bli påkörd två gånger av cyklister, varav en gång på ett övergångsställe. Cyklisten plingade dessutom på mig. Skriver jag mycket mer om det här får jag en viss lokal politiker (!) på mig, en person som älskar att cykla. Men… jag ogillar inte alla cyklister, bara cyklister som inte kan basala trafikregler. De kan vara farliga för andra i trafiken.

Nu har jag bara gett en glimt, gjort en liknelse. Det finns värre saker som sker i omvärlden. För mig kretsar det mesta kring min hälsa just nu. Jag måste må bättre för att orka med tjafs mot mig och min person.

∼ ♦ ∼

Spännande läsning i tjänsten.

Det regnade i morse, men inte när jag gick till jobbet. Och strax tittade solen fram också. Mina arbetskamrater var på ett annat campus idag för avdelningsmöte. Jag anslöt via Zoom klockan tio. Jag hann precis avsluta mötet för att möta upp en av våra forskare, Christian Benedict, IRL i entrén vid lunchtid. Han ringde i morse för att kolla om han kunde överlämna sin senaste bok personligen. Det passade mig utmärkt! Tanken är att jag ska läsa boken och sen intervjua författaren om hans sömnforskning.

Därefter tog jag lunch på sedvanligt ställe och av sedvanlig art på jobbet. Under eftermiddagen förberedde jag en tredje intervju. Jag skrev ett första utkast till en artikel i serien om totalt fem med lika många pristagare samt bokade fotograf. Planen för torsdag, när jag ska jobba hemifrån, är nu att läsa boken jag fick idag och göra färdigt den tredje artikeln så att den kan gå på översättning. På fredag ska jag bland annat publicera en annan artikel samt delta i ett extra enhetsmöte.

Sedvanlig jobblunch. Nu är jag cirka halvvägs i boken Eldslandet!

På Main Street bjöd Anna på en suveränt god kycklingrätt med chilli och pasta. En del av hennes lilla hemmaprojekt har utvidgat sig. Jag var behjälplig med att ta upp våra två golvfläktar till vinden och ta ner en kasse… material till Anna. Mer om detta i morrn!

Fläktarna kom upp på vinden…

…och den goda kycklingpastan med chilli kom ner i magen.

∼ ♦ ∼

I morrn och på fredag blir det alltså jobb från Main Street, nåt som Tisslingarna gillar. De tävlar om att ligga inne i Bokrummet hos mig, men de är inte överförtjusta när jag har Zoommöten. De tycker att det blir för mycket prat då. Kanske har de rätt. Igår kväll busade de inne i Pojkrummet när de äntligen fick komma in dit igen efter att Anna gjort färdigt det hon skulle. Följden blev att en tom torkställning, som ingen ställt undan, välte och framför allt Lucifer blev vettskrämd. Han fick lite gos och godis och verkade återhämta sig fint.

Citrus på leopardfilten…

…den uppskrämde Lucifer återhämtar sig i korgen.

∼ ♦ ∼

Bildserien Instängd ger idag en glimt bakåt till tiden innan jag blev sambo och när Anna bodde i Himlen. Som synes drog hon sig inte för att stänga in mig då. Till hjälp hade hon ramen till sin nya säng…

Instängd av Anna, som också fotade.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.