Kära dagbok…

Smörgåstårtan igår var supergod, men givetvis var den alldeles för stor. Ändå åt vi var sin rejäl bit och tog ett glas vitt till. Magen höll!

Magen höll trots en rejäl bit.

Katterna var inte ett dugg intresserade trots att vi åt räkor. Däremot började de kinka i morse en timme innan jag skulle gå upp, naturligtvis. Eftersom Anna hade jobbat helg och var ledig idag masade jag mig upp i oktobermörkret och pytsade upp mat. Sen slumrade jag till dess att det var dags för uppstigning.

Tuff morgonpromenad.

Morgonpromenaden till jobbet blev tuff. Jag mådde illa och var väldigt flåsig. Ungefär halvvägs gick H, som jag har jobbat med tidigare, ifatt mig och vi gick och småpratade ända till jobbet. Jag flåsade som en blåsbälg, men glömde bort illamåendet. Så skönt!

Som du ser, kära dagbok, försöker jag tänka positivt. Jag försöker orka jobba, men det är tufft. De två dagar i veckan jag jobbar hemifrån är det lättare, för då slipper jag den fysiska ansträngning det är att ta sig till och från jobbet. Den tar nämligen mycket ork och kraft. Dessutom kan jag resa mig upp och gå ifrån korta stunder när jag känner att jag behöver röra på mig. Anna tycker att jag gör det stup i kvarten och undrar om jag får så mycket gjort arbetsmässigt. Det får jag! Jag tänker till exempel ut intervjufrågor när jag sopar i hallen eller lösningar på andra kommunikationsproblem som har med jobbet att göra. Ryggen har tack och lov varit snäll mot mig. Det som oroar just nu är vänsterhanden, som jag har riktigt ont i vissa dar, särskilt när jag vaknar. Då sover jag ändå med skenorna. Märkligt.

Dubbelarbete ska undvikas.

Det blir en del förnyelse och organisatoriska förändringar på jobbet framöver. Inte nog med att min förra chef gick i pension för en dryg månad sen och jag och mina närmaste arbetskamrater har fått en tillförordnad chef. Från den 1 oktober har vår enhet också samordnare. Tanken är att vi ska jobba lite annorlunda framöver, samla de redaktionella resurserna och jobba mer över gränserna. Då underlättar det att vi så småningom får ett och samma verktyg att jobba med. Jag tror att det kan bli bra, även om jag för tillfället inte är på topp rent arbetsmässigt. Idag hade vi ett internt redaktionellt möte, det sista, i morrn ska vi ha det första samordnarmötet. Utöver det ska vi ha korta avstämningsmöten varje morgo,n med start på onsdag, direkt efter avdelningens morgonmöten. Det låter som många möten och det är det, men jag tror att om tiden används rätt kan detta innebära att vi jobbar mer effektivt. Viktiga syften med dessa möten är ju att hålla varandra informerade så att vi till exempel inte dubbelarbetar/jobbar med samma sak.

Jag intog en lätt lunch mellan för- och eftermiddag i sällskap av en av böckerna jag har fått för recension. Temperaturen utomhus sjönk och det hade regnat, min puls var också väldigt låg.

Jobblunch mellan för- och eftermiddag.

Jag känner mig nöjd med arbetsdagen. I torsdags och fredags skrev jag en artikel och förberedde några intervjuer. Idag genomförde jag en intervju med en pristagare samt skrev ytterligare en artikel, som sagt, mellan dagens möten. Det känns bra att jag klarar mina uppgifter även om det är tufft att känna att jag inte har samma ork som tidigare. Men jag har minst en fyra, fem texter till som är på gång och det gör mig glad.

∼ ♦ ∼

När jag kom hem visade det sig att Anna bland annat hade lagat viktväktarlasagne åt oss till middag. Utöver det hade hon affärer på gång, men nån affärskvinna är hon kanske inte, själva varan skänkte hon bort, den godhjärtade mänskan! 

Anna hade gjort viktväktarlasagne åt oss till middag.

Jag åt lite för mycket så magen bubblar. Lite kvällskaffe slinker nog ner ändå.

∼ ♦ ∼

I morrn eftermiddag ska jag göra ultraljud på hjärtat. Du får gärna hålla en tumme, kära dagbok, att det går bra. Med bra menar jag att hjärtat inte är skadat så att det går att göra en elkonvertering. Tänk om jag kunde bli medicinfri på kuppen! (Drömma går ju…)

∼ ♦ ∼

Livet är kort.