Kära dagbok…

Disig morgon i Uppsala.

Den här onsdagsmorgonen var det otroligt hög luftfuktighet. Det var så där så att håret krullade sig och kläderna blev blöta. Domkyrkotornen var insvepta i dis när jag passerade dem i morse lite tidigare än vanligt. Morgonen blev stressig för mig, vi skulle iväg båda två till våra jobb. Jag skulle passera mitt jobb och bara lämna jobbväskan, men hann starta datorn innan jag gick vidare.

Det blev en extra promenad i morse, för jag skulle gå Rosengången (cykel- och gångbanan heter det!) och träffa min husläkare och även ta prover. För den som är frisk och pigg tar promenaden från mitt jobb max tio minuter. För mig tog det lite längre, men jag kom fram i tid.

Promenad på Rosengången.

Läkarsamtalet gick bra. Vi klaffar verkligen (på tal om hjärtat!), den här doktorn och jag. Vi pratade dos, biverkningar, motion, konvertering, andra behandlingar och provtagning. Han tycker inte att dosen ska höjas, för det handlar också om livskvalitet och om att kunna fungera och orka jobba för min del. Sen är det förstås inte helt klart vad som är biverkningar och vad som är dåligt hjärta. Nån annan motion än promenader ska jag inte ägna mig åt just nu i alla fall, men förhoppningsvis kan jag få lite förtur till konvertering av hjärtat (om det nu går att konvertera) vilket borde göra att jag mår bättre och kan ta upp nån sorts motion senare. Om konvertering inte funkar finns det andra metoder att prova, berättade doktorn. Idag var det bara ett prov som togs, för när jag kom in akut togs det massor av prover och just detta värde var förhöjt. Då var även sänkan förhöjd, men det berodde på propparna i benet, så det provet togs inte om. Pulsen var lite hög, men jag hade ju faktiskt gått ända hemifrån. När jag kom tillbaka till jobbet igen hade jag gått över 5 700 steg redan. Även igår gick jag mer än vanligt, över 11 100 steg. Nu i kväll visar stegmätaren över 10 500 steg. Jag är så glad och tacksam att jag orkar gå – eftersom det är det enda sättet jag får motionera på för tillfället!

Samtal inne hos doktorn.

Provtagen.

Jag noterade också att Askungen, eller nån av hennes kompisar, också promenerat på Rosengången. Hmm…

Askungen! Askungen!!! Var är hon?

På mitt skrivbord på jobbet hittade jag böcker. En hel hög med böcker från arbetskamraten på en annan avdelning E, men tyvärr hade jag läst alla, och en bok från arbetskamraten Å, som jag däremot inte har läst. Den packade jag ner i väskan direkt. Nu har jag två böcker av Anna Laestadius Larsson att läsa, men Kurtisanen hänger inte ihop med trilogin jag snart betar av del två av. Jag hann läsa lite på lunchen. Det blev macka, ägg och yoghurt som vanligt. Boken är snart utläst…

Å hade lämnat denna till mig.

Jobblunch, men boken hann jag inte läsa ut.

Du kanske har noterat, kära dagbok, att jag inte skriver så mycket om vad jag gör på jobbet. Var inte orolig, jag gör saker på jobbet, dock inte i samma takt som tidigare. Det är möten, både via Zoom och IRL, korrekturläsning, intervjuer, textskrivning precis som tidigare. Idag efter lunch hade jag ett uppföljningsmöte kring min hälsa med en av mina chefer. Vi bestämde gemensamt att jag fram till konverteringen jobbar på distans torsdagar och fredagar och så har vi regelbundna avstämningsmöten. Jag har gott stöd på jobbet, med andra ord, inte bara av mina arbetskamrater utan även av mina chefer.

∼ ♦ ∼

I kväll är vi på Main Street både Anna och jag. Anna lagade god mat till oss och jag har lovat att bjuda på middag på lokal i morrn. Nu väntar fåtöljen och kvällskaffet. Jag ska också bläddra färdigt i Antiktidningen, nåt jag påbörjade igår kväll.

Anna gjorde tonfiskpasta åt oss.

Denna ska jag bläddra i.

∼ ♦ ∼

Just i kväll mår jag ganska bra och det njuter jag av. Jag är glad att jag orkade gå så långt idag. Det ger mig energi att jag tror att jag orkar både middag i morrn och träffa en kompis på fredag! Men säker är jag förstås inte, det går inte att vara. Jag får låtsas att hjärtat är helt och att jag är frisk en stund.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.