Kära dagbok…

Igår kväll flåsade jag bort till centralen för att möta Anna vid tåget. Jag mötte också två polisbilar på olika ställen, båda med blåljus. Det känns tryggt att poliserna är ute, men samtidigt förskräckligt att det ska vara utryckningar och skjutningar var och varannan dag. Eller tidig morgon, snarare. Nu gick jag och mötte Anna runt 20.30, så det var varken sent eller tidigt. Men ändå. Inte ville jag att hon skulle gå ensam. För min egen del är jag inte rädd. Jag är så skruttig att en kula i pannan vore en välgärning.

I väntan på Anna.

Det var skönt att Anna kom hem och att slippa sova ensam. Jag sover bättre då, trots larmande insulinpump och snarkningar. Katterna ville ha mat 5.30 i morse och då klev jag upp och gav dem för att sen slumra en knapp trekvart till. Nånting kittlade mig i pannan. Det var en droppe svett. Jag har börjat svettas så mycket. Det kan bero på medicinen, men också på hjärtflimret. Skit samma, det är konstigt och irriterande, för jag har inte svettats så mycket tidigare alls. Det är dock inte den värsta biverkningen eller vad det nu är, det är en av de lindrigare.

Måndagen var grå, men inte jättekall. Jag var inpackad i skjorta, tröja och jacka och det behövdes. Promenaden till jobbet gick hyfsat, men långsamt. Benen är fulla av spring, överdelen av kroppen vill annat. Två gånger fick jag stanna en stund och hämta andan. Då passade jag på att fota backsippor och höstlöv så att det inte skulle se så dumt ut att jag bara stod där. Jag blev förbigången av två före detta arbetskamrater som undrade om allt var väl. Innan jag hann svara hade de passerat. Ja ja, i skrivande stund får jag vara glad om jag tar mig till jobbet – och sen hem igen på eftermiddagen.

Passade på att fota backsippor och höstlöv medan jag stannade för att hämta andan.

Planerar en sorti?

Det är som om jag planerar en sorti på jobbet. Jag säger som det är, åtar mig inga jobb som jag i slutänden får lämpa över i nån annans knä. Mötena jag bokar in är samma dag eller dan därpå, för det kan ju bli så att jag… Det är ett märkligt sätt att hantera det hela på, men jag vill ju inte att andra ska drabbas i onödan för att jag är sjuk. Ännu mer märkligt är att en av dem jag försöker träffa har en närstående i svår sjukdom, en annan har andra bekymmer. Våra möten bokas in och bokas om hela tiden. Det gör att jag verkligen känner hur kort livet är. Efter en lätt lunch utökad med ett kokt ägg hade jag ett sånt där viktigt möte med kort framförhållning. Det är en del människor jag vill hinna träffa.

Jobblunch utökad med kokt ägg idag.

Under eftermiddagsmötet fick jag låna en applewatch och passade då på att ta EKG. Det visade… förmaksflimmer med 142 slag/minut. Ett normalt hjärta ska slå mellan 50 och 100 slag i minuten.

Inte så bra siffror, nej.

Konstiga formuleringar i det här brevet.

Hemkommen fann jag en hel hög med post innanför ytterdörren. Två brev från vården var till mig, ett från vården var till Anna. Och så fick jag ett brev från kyrkan i Norrköping om att avtalet om skötsel av graven där går ut vid årsskiftet. Det innehöll en del konstiga formuleringar, men jag tror att jag har tolkat det rätt när jag gissar (!) att jag ska få räkning som vanligt i början av året.

Ett (1) brev från vården var begripligt, att det har inkommit remiss för elkonvertering. Nu är det ju inte säkert att nån sån går att göra, men ändå. Det är väntetider och jag står på väntelista. Ett annat brev var från vårdcentralen som även via snigelpost meddelade att jag har läkartid på onsdag – på remiss från Sjukstugan i Backen. Det jag vet är att det ska tas några prover. För mig som patient hade det varit lite intressant att, när nu ett pappersbrev skickas ut, få veta vad det är för prover som ska tas. Att brevet inte var undertecknat står jag ut med, även om jag tycker att det är slarvigt. Sen kom lite normal post, två tidskrifter. En avi om att jag har ett brev (!) att hämta på Kvarnen (försök titta på webbsidan över butiker – jag fick fan anfall nästan av den – så jävla rörig! Är det en dagisunge som har designat sidan?) tidigast den 21 september. Hmmm… det var liksom fyra (4) dar sen… Postgången här verkar vara under all kritik den också. Och de närmaste kvällarna orkar jag definitivt inte hämta nåt brev på Kvarnen. Det får ligga.

Remissbekräftelse för elkonvertering. Men tänk om det inte går att göra nån sån?

Undras vilka prover som ska tas. Det framgick inte av detta icke undertecknade brev.

Normal post. Fast brevavin borde ju ha kommit i förra veckan.

Efter detta, som antagligen gjorde att hjärtat slog ännu fler slag i minuten och ännu mer hipp som happ, vek jag tvätten från igår. Därefter värmde jag soppa och åt smörgåsar. Katterna fick lax till middag. Diskmaskinen får jobba ett par timmar nu medan jag försöker vila, läser och dricker en god mugg kaffe.

Tomatsoppemiddag.

∼ ♦ ∼

Sen borde jag ha hårdare ekonomiska restriktioner, men jag känner också att jag har tjänat ihop de pengar jag har och jag vill hinna sätta sprätt på dem på lite roliga saker, inte bara på försäkringar, räkningar och lån.

För att muntra upp oss lite och trots att jag kanske inte borde har jag bokat in en middag för Anna och mig på torsdag kväll samt nätshoppat fyra böcker (tre till mig, en till Anna).

Björn Hellbergs senaste till Anna…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… om nån vill träffa mig är det bäst att boka in nåt snarast. Jag kanske säger nej för att jag inte orkar eller så kanske jag inte vaknar i morron bitti. Benen är fulla av spring, överdelen vill annat och… tja… livet är kort.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.