Kära dagbok…

Morgontvingande frukost på sängen.

Den som tolkar in en massa i det förra inlägget om chiantin kan sluta upp genast. Jag har druckit ett par munnar av vinet, i princip. Lite svårt att skriva om sina favoritgrejor – viner och litteratur – när en inte riktigt orkar. Men jag vidhåller att rödvin är bra för hjärtat och nej, jag hällde verkligen inte i mig nån box.

För jag har inte varit så sugen vare sig på mat eller dryck. Igår och idag kände jag för första gången lite hunger. Det måste jag hänga på för jag har gått ner ganska mycket i vikt. Ingen fara, jag är fortfarande överviktig. Fast jag får inga krafter om jag inte kan äta. Så jag tvingar mig lite, är lite hungrig och hurra: idag är det enda som har hänt att magen har mullrat. Det är lättare att äta när en inte får ont i magen, liksom. Jag gick ju ner i dosen av betablockerare igår kväll och förhoppningsvis möjliggör det för mig att jobba igen om en vecka. Nån latoxe är jag fan inte!

Yrseln är dessvärre kvar och den kanske jag får leva med. Det handlar om att mitt blodtryck ska vara lågt och då kan en bli yr. Jag får helt enkelt tänka mig för. Just nu får dagsformen avgöra vad jag gör och inte gör, förutom besöken i vården som jag tar mig till. I morrn ska jag till vårdcentralen igen och kolla pulsen. Idag kom inbjudan till ultraljud av hjärtat den 3 oktober. Om det blir klartecken då kan det därefter förhoppningsvis bli konvertering. Då hoppas jag må mycket bättre efter det. Just nu är det som det är. Jag är jätteglad att magen har lugnat ner sig. Jobbigast av allt är nog rädslan för stroke.

Den första tisdagen nästa månad ska mitt hjärta ultraljudsundersökas.

Jag tankar ljus och frisk (?) luft medan Anna fixar olika ärenden.

På förmiddagen var jag chaufför och hjälpte Anna med några ärenden. Först hjälptes vi åt att frakta ner ett litet sopberg i källaren. Fyra armar orkar mer än två. Sen skjutsade jag henne för att göra diverse inköp till framför allt Slottsträdgården. Anna sköter allt kringjobb själv, jag bara kör bil. Och medan hon är inne i nån affär passar jag på att tanka ljus och frisk (?) luft genom att sitta nånstans utomhus. Det går så bra så. Men idag gjorde jag ett ärende själv också – jag åkte till Rusta och köpte två lådor kattmat. Katterna har fått en annan sorts mat ett tag och deras magar verkar inte gilla den. Nu blev det två lådor ”normal” kattmat. Jag bar lådorna genom källaren och tog hissen upp. Det gick bra, men jag var ganska trött efteråt. Då passade det bra att äta upp frukostfilen som var kvar från i morse och ta ett par ostmackor till. Kaffe fanns också kvar och jag värmde en mugg. Annars har jag dragit ner rejält på kaffet, för det sägs göra att hjärtat rusar och det vill jag ju inte.

Katternas mat brukar jag köpa på Rusta.

…och jag åt lunch på frukostfilen som var kvar och två ostmackor.

Den här boken ska jag få läsa och recensera.

På eftermiddagen tog jag det bara lugnt och låg på sofflocket och läste. Anna stannade kvar på Slottet och gick sen till jobbet där hon ska vara ända till 21.30 i kväll. Jag är så glad att jag orkar läsa. De första dagarna efter det här med hjärtat och medicinen som ska ställas in orkade jag inte alls. Jag tyckte att mitt liv var slut – inte sugen på god mat eller vin, orkade inte läsa eller skriva. Nu noterar jag en förändring i positiv bemärkelse. Extra roligt var det då att få mejl från bokförlaget Polaris med en förfrågan om jag vill läsa och recensera en bok de nyligen gett ut. Jag svarade som det var (att jag är sjuklig, men gärna vill om jag inte har tidspress), för det här är del två i en trilogi historiska romaner som en klasskompis från Biskops-Arnö skriver. Det är alltid extra spännande och extra svårt att recensera en bok skriven av en författare som jag känner. Eller kände – vi har ju inte umgåtts sen vi slutade 1982. Oavsett det, Ida kan lita på att Gösta skriver en ärlig recension – jag har inte förändrat mig sen bronsåldern, bara mitt nick som numera är Tofflan.

James har hjälpt till med bokbytet idag, från en bok om ett kallt fall till en hjärtskärande berättelse som har filmatiserats.

Den här eftermiddagen ägnade jag mig dock åt en annan bok jag har fått för recension. Och det blev bokbyte! Men… första recensionsdag för Cold Case: Sista bilden är den 18 september 2023. Inget recenserande inlägg släpps från den här bloggen förrän den morgonen.

Nu ska jag läsa en bok som jag lånade av vännen FEM. Det är en roman och tillika en hjärtskärande berättelse, enligt baksidestexten, som har ett antal år på nacken. Boken har visst filmats också. Författaren, M. L. Stedman, är från Australien, men bor numera i London.

Jag kände att jag inte kunde utnyttja nån av katterna som bokväljare igen, så idag fick James rycka in. James bodde ursprungligen hos mina föräldrar, men flyttade hem till mig när mamma hade gått bort. Han är tillverkad av en kusin till min mamma, en kusin som precis som mamma inte heller finns i livet längre.

∼ ♦ ∼

Jag åt tomatsoppa och ostmackor till middag, Tisslingarna fick lax. Det tyckte de om. Och jag njöt av soppan, för det är fortfarande delvis lättare att få ner flytande.

Tomatsoppa till torsdagsmiddag.

∼ ♦ ∼

På morgondagens agenda står läkarbesök igen med provtagning för att kolla om det funkar med sänkt dos medicin.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.