Kära dagbok…

Selfie i mycket blå linneskjorta.
Oj oj oj! Eller Opa, vi hamnade på Opa! Vännen FEM ville äta grekiskt – bra förberedelse inför hennes och Finske Pinnens Kretaresa. Till grekisk mat säger jag aldrig nej.
Kvällen till ära plockade jag fram den andra nya linneskjortan. Den som är lite mer blå än den mörkblå. Jaa, snart vågar jag mig säkert på riktigt ljusa färger. Snart. Lite till vill jag gå ner i vikt. Det återstår sex kilo till första målvikten, men såsom jag åt på söndagskvällen är det säkert sju… Skjortan satt i alla fall bra och jag älskar färgen. Sen är jag ju ful och det är ju inte så mycket att göra nåt åt. Snygga kläder hjälper lite.
På Opa! var det inte trångt, bara ett par, tre bord och så vi. Detta kanske gjorde att vi fick bra service, jag vet inte, men bra var den liksom mat och dryck. Jag åt en trerätters för 389 kronor – röror till förrätt, kycklingsouvlaki till huvudrätt och en söt dessert. Desserten delade jag med FEM. Ekmek… Ja, den heter så, desserten… Inte så sött namn, precis, men smakmässigt väldigt söt. Jag tog en Mythos till förrätten, ett glas Nemeavin till huvudrätten och kaffe till ekmeken. Allt var supergott och vi blev proppmätta.
Efter middagen tog vi en promenad. Vädret hade skiftat under söndagen från ösregn till soligt till mulet till kvavt till 21 grader på kvällen. Rätt skönt att gå lite.
I morrn är det dags för hemfärd för vännen FEM, men först ska vi göra en shoppingtur på stan igen och så ut på landet, men en annan väg än sist.
∼ ♦ ∼
I morse vaknade jag faktiskt av mig själv vid 6.30. Jag hade sovit ganska bra under natten och det betyder mycket. Katterna fick mat och gos, pottorna tömdes och jag fick en stund med läsning och kaffe på sängen. Jag var i slutet av en bok, så det blev bokbyte från första delen i en ny kriminalserie till den nionde delen i Zackserien. Den senare var en namnsdagspresent till mig själv.
När affärerna hade öppnat på stan gick vännen FEM och jag några ärenden innan vi hoppade in i min bil för att åka till Thuns. Först tankade jag och det var ett litet äventyr i sig med långsamma gubbar på macken. På resan till Thuns blev vi sen ganska mörkrädda när vi upptäckte hur fort en del körde och vilkan omkörningar somliga gjorde. Värst var bilen med registreringsplåten Miccan Fy te rackarns! Men vi kom fram helskinnade. Medan regnet vräkte ner på varuhustaket shoppade vi loss. En lär få äta gröt nu ett tag. Samtidigt var det mesta sånt jag behövde – utom möjligtvis Kick-godiset, nötpåsen och skjortorna… Men jag ville köpa en skjorta som inte var blå eller svart så det blev en lustigt mönstrad i lite svart och grått och en tegelfärgad linneskjorta. Jag köpte också underkläder, strumpor, jeans i rätt storlek, tofflor, tuggummi och en duschsvamp.
Jag hjälpte FEM ut till hennes bil med alla grejor – en del av hennes shopping hade hon lämnat här i stället för att kånka fram och tillbaks till hotellet. Det var trist att vinka av henne och hon hade gärna stannat längre, men nu är det som det är. Jag ska åka neråt och hälsa på henne och Finske Pinnen senare på semestern.
För min del blev det en tur ner till garaget och bilen igen. Jag skulle åka till Slottsträdgården och kolla läget. Vattna behövde jag knappast mer än två krukor med tomatplantor. Jag ringde Annas snälla mamma och tackade för hallonen hon lämnat i kylen. Det blir inte alls mycket hallon i år, det har varit för torr början på säsongen, trodde hon. Squash och röda vinbär frodas dock som synes.
Igår nån kvart innan jag skulle gå iväg på middag började brandvarnaren leva rövare. Tur att jag var hemma, för katterna blev livrädda. Det var förstås batteriet som behövde bytas. När jag kom hem från Slottsträdgården gick jag och handlade och köpte bland annat ett nytt batteri som jag satte i när jag kom hem. Till middag blev det sallad, en öl och min bok på gång, allt intaget vid balkongbordet.
Jag har strukit en hög med kläder som legat lite för länge och så har jag fått sms från vännen FEM att hon kommit hem säkert. Detta innebär att jag kan slå mig till ro en stund.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









