Ett inlägg om en bok jag läste i tjänsten.

Ibland får jag läsa böcker i tjänsten. Nu senast skulle jag läsa en bok som förberedelse för en intervju med en av författarna i höst. Intervjun med Folke Tersman ska bli en nätartikel så småningom. Tillsammans med Stefan Einhorn skrev han boken Tillåt mig tvivla: en bok om åsikter på gott och ont. Boken kom ut i februari 2023.

Åsikter är nåt som styr våra liv. Och när de skiljer sig åt kan det uppstå problem – allt från låsningar till riktiga farligheter. Samtidigt kan oenigheter var utvecklande och stimulera till nytänkande. Åsikter ses ofta som sanningar och därför är det svårt att ändra sig eller se saker ur andra perspektiv. Ingen vill bli överbevisad, vi och våra åsikter vill bli bekräftade. En åsikt kan vara stark och en drivkraft som gör att vi kan engagera andra. Men vad händer om vi har fel? Varför är det så svårt att ändra på sina åsikter? Författarna diskuterar detta i boken och försöker visa på vägar att använda kunskaperna till att göra oss mer insiktsfulla.

Den här boken är skriven växelvis av det två författarna. Ibland är det tydligt utmärkt vem som har skrivit vilka delar, ibland inte. Det är ett medvetet val författarna har gjort, inser jag. Varje kapitel avslutas med ett samtal mellan de två där det ofta är en av dem som ställer frågor till den andre.

En del av det som författarna tar upp är gammal skåpmat, men ändå värt att ta fram i ljuset igen, eftersom mycket är tidlöst. Åsikter är… besvärliga. Det är verkligen inte lätt att ändra vare sig sina egna åsikter eller andras. Boken ger ändå en viss hjälp till insikter som att man inte bör bestämma sin åsikt för snabbt. De problematiska exemplen är fler än de enkla, men det är ändå dessa man som läsare är mer intresserad av.

Det jag gillar med boken är att författarna lyfter fram konkreta exempel. Exemplen kan var både små (vilken tidning ska jag välja?) och stora (klimathot och dödshjälp), men de är aktuella och engagerande. Flera av exemplen är författarnas egna upplevelser och alltså tagna direkt ur verkliga livet. Det ökar trovärdigheten rejält – det finns ju inget skäl till att författarna skulle ljuga – och dessutom är det inga konstiga upplevelser utan ofta vardagshändelser. Igenkänningsfaktorn spelar stor roll här.

Utöver detta ger jag pluspoäng för att boken är skriven på normal svenska utan för många krångliga termer och resonemang. För mig som läser boken är det faktiskt viktigare att den sätter igång en tankeprocess än att jag inte förstår vad där står (<== ironi).

Ett citat ur boken sammanfattar innehållet mycket bra:

”[…) Åsikter kan skapa stora problem och splittring och de kan även fungera som starka drivkrafter som får oss att prestera storverk. […]

En invändning har jag och det är att författarna ibland använder i stilistisk härskarteknik när de skriver om kvinnor och endast använder förnamn eller om män och endast använder efternamn.

Men jag tycker slutet är helt fantastiskt – författarna ber läsaren dra åt helvete om läsaren tycker annorlunda. Kaxigt och kul.

Toffelomdömet blir det högsta. Jag ser fram emot författarintervjun i september 2023.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.