Kära dagbok…

Jag och mamma på mammas födelsedag 2014.

Idag skulle min mamma ha fyllt 88 år. Hon blev bara 81. Den sista födelsedagen tillbringade hon ensam. Jag satt 30 mil från henne och prioriterade andra saker och människor. Den skulden får jag leva med resten av mitt liv.

Jag önskar att mamma hade fått några år till här på jorden. Jag önskar också att jag kunde få åtminstone ytterligare ett enda samtal med henne. Det är inte möjligt, det vet jag med mitt förnuft. 

Vi var ganska ofta oense och rök ihop. Två envisa och ganska bitska kvinnor. Men det spelar ingen roll hur jobbig jag än tyckte att hon var. Sen hon gick bort har jag saknat mamma varje dag. En mamma är alltid en mamma.

I kväll firar jag din födelsedag, mamma, med att ta ett glas vin och äta gott tillsammans med några av mina fina arbetskamrater. Men dagen är din, mamma. Jag saknar dig.

∼ ♦ ∼

Ytterligare en varm och solig dag – och ytterligare en dag med tidningsstrul. BRF-ordföranden försäkrade mig i ett mejl igår att jag skulle få ”min tidning”, det vill säga lokalblaskan UNT idag. Den kom i vart fall inte genom brevinkastet. Jag gick ner till porten – och fann min och grannens tidningar märkta med namn och fastkilade i handtaget på portens utsida. Tidningsbudet kommer uppenbarligen fortfarande inte in i porten, men får poäng av mig för sin uppfinningsrikedom. Varför byta portkod mitt i sommaren när det är vikarier överallt??? Jag har givetvis mejlat ordföranden igen, oavsett var h*n befinner sig får styrelsen fixa detta de har ställt till med. Svar kom att ordföranden bett säkerhetsfirman som installerat utrustningen att gå över och ordna det hela. Vi får se om det funkar i morrn. To be continued…

Tidningsbudet får poäng för uppfinningsrikedom i alla fall.

I morse blev det ingen promenad upp till jobbet. Jag jobbade på distans. Skälet var att Anna skulle resa bort och jag ville inte att katterna skulle vara ensamma så länge. Nu åkte hon och sällskapet inte så världsatidigt. Men ändå. Jag passade på att köra en maskin tvätt på förmiddagen när jag ändå var på Main Street. Den typ av jobb jag skulle göra idag kunde jag i princip göra varifrån som helst, nästan. Igår kom nämligen en bok jag ska läsa innan jag gör en intervju med en av författarna, en av våra professorer, efter semestern. Jag började läsa boken igår och tack och lov är den både intressant och bra. Dessutom är den välskriven. Givetvis blir det ett inlägg om boken när jag har läst ut den här på bloggen.

Boken jag läser ”privat” är sommarpresenten från chefen. Det är en märklig bok, må jag säga. Här är ett citat om akademiker, jag tänkte att det kunde passa:

Ja vad säger man till akademiker???

Tonfiskwrap med vatten och litteratur på balkongen till lunch.

Lunchen blev sen för jag fick gå och handla den först. Köpte även en halloumiwrap till Anna som hon kunde äta på tåget. Jag åt nästan en hel tonfiskwrap med vatten och läste min ”privata” bok på gång på balkongen i sällskap av Lucifer. Tyvärr kunde han inte smaka min wrap för det var rödlök i den och det är giftigt för katter. Han fick ett par godisar i stället och tonfisk på påse (=kattgodis och kattmat) och nöjde sig med det.

Jag jobbade på och hann läsa en hel del av boken om tåladmod. Kanske lär jag mig ett och annat..? Vidare torkade jag av golven i köket och Salen, bytte handdukar i köket och torkade av gästtoaletten ifall det kommer gäster.

I kväll blir det nåt fiskigt, men godare en lunchwrapen när jag och arbetskamraterna strålar samman på Hambergs, i Schytteanska trädgården där de har sin uteservering.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… jag har svårt att förhålla mig neutral till personer som har behandlat mig som skit upprepade gånger. Men jag har inte svårt att säga nej till dem (bara svårt att behärska mig).

Svårt att förhålla mig neutral mot människor som har behandlat mig som skit.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.