Ett inlägg om en roman om ett verkligt brott.

Böcker är bra kompisar. Min devis är att det alltid är tillåtet att köpa böcker, det blir aldrig nog. Härom lördagen hittade jag en bok, som stått på inköpslistan ett tag, på The English Bookshop. Klart att Mariah Fredericks roman om ett verkligt brott sett ur en barnflickas ögon, The Lindbergh Nanny, fick följa med till Main Street. Redan dan efter inköpet började jag läsa boken.

Betty (egentligen Bessie) Gow hette den unga kvinna från Skottland som kom till USA och så småningom blev barnflicka, nanny, till det berömda paret Charles och Anne Morrow Lindbergh. Allas ögon var på paret och kanske var det därför deras bebis Charlie kunde kidnappas från sitt hem. Betty var den första som upptäckte att pojken var borta – och den sista som såg honom. Självklart vill hon ta reda på sanningen om vad som hände för att rentvå sig själv, men också för att hon vill ha rättvisa för den lille som hon verkligen älskade.

Inte heller den här amerikanska romanen är svårläst. Språket flyter på bra och jag tycker att författaren är duktig på att göra såväl miljöer som karaktärer levande. När barnet har försvunnit blir Betty förstås väldigt utsatt – hon är misstänkt men givetvis orolig. Det skildras hjärtskärande. Betty står för det varma i Charlies liv, medan föräldrarna inte har några som helst problem att lämna pojken flera månader – i Bettys vård – för att resa.

Det här är en roman, men det är en roman om verkliga händelser och personer. Boken berättar en historia om hur det kan ha varit, hur att brott kan ha gått till. Jag tycker att den är helt lysande.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.