Kära dagbok…

Det blir röda blommor här.

Simningen tog ut mig igår. Jag var törstig och hungrig när jag kom hem, men först skulle A, B och C göras. Katterna kan ju inte ge sig själva mat, den rena och torra tvätten tar inte ner sig själv, tvättmaskinen kan inte starta på egen hand och tvätten inte hänga upp sig. För att inte tala om sopkvasten. Den kan inte gå för egen maskin i hallen och sopa upp kattsand. Jag hann dock notera att en pelargon i Bokrummet har knoppar. Röda blir blommorna.

Kaffe och mackor och en blåbärsqwarj i fåtöljen blev min kvällsmat den sista dan i maj 2023 i sällskap av katterna. Och Meryl Streep. Jag såg ett franskt tv-program om henne. Hon är en av mina favoritskådespelare, faktiskt. Vid 22-tiden rasade jag i säng och somnade ganska snabbt.

∼ ♦ ∼

Blå himmel, men inte så soligt och ganska svalt,

Den första morgonen i juni var sval och inte så solig. Det såg rart ut när jag tog en bild på den blå himlen över Gustavianum vid en av korsningarna vid S:t Eriks torg, men det var tur att jag hade tröja.

Dagen startade med ilska över alltför många ting. Det hela la sig dock eftersom vår chef hade bakat en ljuvlig och smulig kaka. Jag tog första och största biten redan till förmiddagskaffet. Mycket gott och jag fick den kick jag behövde. Ibland tappar jag bara ork och lust när det gäller vissa företeelser och personer. Extra skönt var det dessutom idag att kunna ventilera saker och ting med kloka personer och personer som kan åstadkomma förändring.

Kaka som gav en kick.

Sen och lätt lunch.

Lunchen blev senare än vanligt, men lätt. Jag åt tonfiskwrap, ett kokt ägg och en stor mugg kaffe tillsammans med Stora A. Vi behövde prata. Det glädjer mig att vi kan prata, för kommunikation är svårt. Grejen är att jag kan prata och kommunicera med de flesta, men inte med alla. Eftersom kommunikation är ett två- eller flerpartssamtal i mångt och mycket fungerar det inte om bara en pratar, nämligen.

Eftermiddagen blev seg som kola. Jag hade ytterligare en del goda samtal, filade lite mer på en text och gick hem i vanlig tid. Tanken var att göra några ärenden på stan. Ett enda blev gjort – det var så mycket folk. I morrn är det nämligen studentfirande här i Uppsala. Jag får göra de andra ärendena i helgen, det är bara klippningen jag ska göra i morrn efter jobbet för den tiden var bokad sen länge. I stället gick jag hem så att Tisslingarna äntligen fick mat. De hade varit ensamma sen klockan 7.30 drygt. De svälter inte ihjäl, men jag är rädd att de blir understimulerade.

Lucifer och Citrus åt kanin till middag. (Förlåt, S!!!)

Jag tog reda på gårdagens rena och torra tvätt innan jag gick och handlade. Nu har jag startat en diskmaskin. Låt oss hoppas att den inte larmar. Och ja just det. Jag kanske borde äta nåt. Eller… läsa. Jag har haft ett långt och gott mobilsamtal. Nu vet jag att även om jag känner mig jävligt ensam ibland så är jag faktiskt inte det. Dessutom lever jag. Nu och här. Ett tag till. Den tiden måste jag se till att göra nåt vettigt av.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.