Kära dagbok…

Det var värst så det hamrade och slog i huvet idag. Riktig skallebank hade jag och det var länge sen jag kände mig bakis. Det betyder att jag hade en trevlig kväll igår. Det innebar också att jag inte anordnade nån slattparty idag. I stället hällde jag ut alla småskvättar som stod i mitt nuvarande barskåp som är vårt blivande skåp för finare böcker. Alla tomflaskor bar jag sen ut till glasinsamlingen i soprummet. Först fram till kvällen hällde jag upp ett glas rött Casa Tofflan 2017 när jag började skriva det här inlägget.

Det blev inget slattparty idag utan alla småskvättar hälldes ut och flaskorna transporterades till glasinsamlingen i soprummet.

Medan jag väntade på att Fästmön skulle göra klart en möbelaffär tog jag en bild på kablarna bakpå en av mina stereor. Det är stereon med DVD-spelare som också har en skivspelare kopplad till sig och som dessutom är kopplad till TV:n. Dammigt var det och jag är inte helt säker på att jag klarar av att koppla ihop grejorna i nya hemmet sen. Det får bli en utmaning.

Anna och jag åkte och handlade. När jag såg att hon hovrade vid fikabrödet bjöd jag raskt in mig själv på eftermiddagskaffe hos Fänriken.

Hur ska jag fixa ihop det här sen?

Eftermiddagsfika hos Fänriken.

Katterna hade blivit uppskrämda av en hyllbärare, men Lucifer var extra gosig idag. Citrus var helt utmattad efter den traumatiska upplevelsen och sov mest. Båda två hade valt ut var sin flyttlåda. Anna tror att de tycker att det är varmt ovanpå kartongen. Sen ser de förstås bra ut genom fönstren om lådan står intill nåt sånt. Mamma Mini lyste med sin frånvaro. Jag gissar att hon också låg och sov nånstans.

Diskussionsämnena på eftermiddagen spände mellan källsortering och linneskåp samt möbleringen av pojkrummet. Det är sannerligen både högt och lågt som avhandlas.

Nån som har nåt ätbart?

Lucifer spanar efter mat.

Äh, jag lägger mig väl ner då.

∼ ♦ ∼

Den sista middagen vid mitt köksbord med rumpan på min kökssoffa.

Att åstadkomma lika god mat som jag fick igår kväll är förstås omöjligt. Nån lust att laga nåt hade jag som vanligt inte heller, så jag köpte hem kallskuret, mimosasallad, tomater och oliver till den sista middagen vid mitt köksbord. Bordet, stolarna och kökssoffan flyttar till Morgonen i morgon. Det blev en ganska blek och kylig tillställning, inte alls som gårdagen varma kalas. Men jag blev mätt – och mer och mer irriterad på boken jag läser.

Blek, kylig och irriterande kan också sammanfatta vad jag tycker om den första deltävlingen i årets Melodifestival. Tävlingen gick från Karlstad och programledare var David ”Ego Boy” Lindgren. Det var snarare Ego Boy Festival än melodidito eftersom programledaren minsann framförde sin egen nya låt. Gratis. De som tävlade var som vanligt antingen småbarn eller udda vuxna. Artisten med mask var både småbarn och udda. Sammanfattningsvis kan sägas att det var tändernas och luggarnas tävling. Och låt oss enas – det var bättre förr. Jag skrattade så att tårarna rann och tröståt. Fast okejrå. Jag tyckte att Bernhards Benjamins låt var bäst.

Jag skrattade så jag grät och tröståt.

Det var bättre förr.

∼ ♦ ∼

Min lördagskväll avslutade jag med att se gårdagens avsnitt av Scott & Bailey. Det var det mest spännande i mitt liv den här lördagen.

Scott & Bailey? Nej, två värmeljus, mitt sällskap i kväll.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.