Kära dagbok…

Jag var glad idag.

Fy te rackarns så trött jag var i morse! Visserligen vaknade jag klockan fem första gången, men sen somnade jag om. Två gånger. Först närmare kvart i nio bestämde jag mig för att vakna. Igår kväll kom jag i säng strax efter midnatt. Då hade jag halvsovit i soffan framför Maria Lang-filmen på Sjuan. Det var inga problem att somna på nytt i sängen, med nyborstade och tandtrådade tänder.

Idag är det Anna-dagen. Självklart skulle jag träffa mitt eget personliga namnsdagsbarn och det var jag glad för. Det var bestämt att vi skulle frakta prylar till återvinning. Men innan jag åkte hemifrån tog jag en timme i sängen där jag låg och läste och drack en mugg kaffe. Jag ville ju känna mig lite ledig. Av deckarens cirka 700 sidor börjar jag nu närma mig 500. Dessutom börjar boken äntligen bli spännande. Lustigt nog är relationsdelarna i boken mer spännande än mordhistorien…

Ledig lördagsmorgon.

Efter uppstigningen gick jag igenom fyra lådor i ekbyffén och packade innehållet i andra lådor, lådor som jag själv ska åka med till nya hemmet. Jag upptäckte att ytterligare en av mammas orkidéer har fått knoppar. Det är roligt att de efter cirka ett år här nu äntligen trivs, men samtidigt lite oroligt för hur de ska trivas i nya hemmet…

Ännu en av mammas orkidéer har fått knoppar.

Två rostade mackor senare gjorde jag mig iordning för dagens utflykt. Det blev bilkörning in på gården. En slö taxichauafför, som först hade blockerat bommen, passade då på att smita in. Han var inte kvar när jag kom hem på seneftermiddagen.

Anna hade fyra papperskassar till återvinning, jag hade två tunga sopsäckar, en väska med täcken och kuddar, två datorväskor, en elektrisk skrivmaskin och en gitarr. När vi lämnade Myrorna i Boländerna dit vi skjutsat sakerna hade nån plockat fram gitarren. Den fick jag i julklapp av min morfar för 50 år sen. Tyvärr lärde jag mig aldrig spela på den, den var för grym mot nybörjarfingrar. Jag var 20 bast när jag lärde mig själv att spela hjälpligt på en nylonsträngad gitarr, den första lånade jag en helg av en kompis. Senare köpte jag en – för 50 spänn. Den har jag kvar.

Efter ett stopp för inköp av fikabröd åkte vi hem till Fänriken och go-fikade med yngste bonussonen. Äldste bonussonen fikade som vanligt på sitt rum. Namnsdagsbarnet fick en liten symbolisk present. Jag gosade lite med katterna, främst Lucifer, men några bilder på dem tog jag inte, bara på fikabrödet och namnsdagsbarnet.

Kaka – och som bonus en chokladpralin från yngste bonussonens chokladask.

Namnsdagsbarnet kollar mått på vårt nya hem i mobilen.

Saffransbulle med mycket socker.

∼ ♦ ∼

Min hall är inte ball, men den är bra mycket ballare utan säckar.

Jag har gått igenom några korgar i hallen och funderar på om jag ska ta itu med att gå igenom nåt köksskåp. Lördagen är ju ännu ung. Jag har slängt över ett bidrag till julmat som ska inhandlas av Anna tillsammans med Annas snälla mamma på onsdag. Just som jag hade gjort det kom jag på att jag hade glömt min ost i bilen. Det blir till att klä på sig och gå ut en sväng igen. Tyvärr måste jag passera öppna fönster ur vilka det strömmar unkna lukter. Av och till stängs fönstren med en smäll och mina rutor skallrar. Det är sånt jag inte ska sakna när jag har flyttat…

Jag borde städa lite här hemma, men ärligt talat är lusten för det inte så stor. Det får vara lite skitigt här nu ett tag. Nej, det får bli nåt köksskåp efter att osten har inhämtats. En liten stund till vill jag glädjas åt att det inte står säckar i hallen. Min hall är inte ball, fast den är bra mycket ballare utan säckar och väskor…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.