Kära dagbok…

Pasta stod på lördagsmenyn.

Igår var det städdag i Toffelhemmet. Jag har inget emot städning, men det känns mest bra efteråt. Den här städlördagen var jag trött och seg. Det innebar att all städning faktiskt inte blev klar igår. Jag har sparat badrummet och duschrummet/toan till idag. Nåt vettigt ska en göra på vilodagen också.

Det här med mys kan en ju som bekant tolka på olika vis. När jag var klar med dammsugningen igår struttade jag över till Tokerian för att inhandla diverse livsmedel som behövdes till middagen. Jag hade bestämt mig för… pasta. Ovanligt, eller hur? Det finns några ett fåtal maträtter som jag lagar och som jag faktiskt tycker om. Italiensk köttfärssås gör jag på kycklingfärs och det blir en sorts Tofflisk, vuxlig bolognese med vin i såväl sås som glas. Den rätten stod på kvällens meny.

∼ ♦ ∼

Men åter till det mysiga (matlagning och handling IRL är inte mysigt, tycker jag). Hemkommen från Tokerian satte jag mig vid datorn och nätshoppade tre böcker. Jag tänkte att Bokus skulle få en ny chans att skicka mig rätt bok. I fredags morse upptäckte jag nämligen att en av kollegorna läser boken jag beställde sist men aldrig fick. Så den beställde jag igår igen tillsammans med Anne B Ragdes Det finns alltid förlåtelse, som är del fyra av Neshov-serien. Som pricken över i:et beställningen blev det en deckare, Viskaren, även den av norsk författare, Karin Fossum.

Hoppas Bokus klarar av att skicka denna!

Pricken över i:et i gårdagens bokbeställning.

∼ ♦ ∼

James serverar öl, nötter och en bok vid beer o’clock.

Plötsligt blev det beer o’clock. James serverade kall starköl och torrostade jordnötter vid läsfåtöljen tillsammans med ett tänt ljus i mammas lilla värmeljushållare från Gamlis och boken jag läser för recension. Jag läser boken med blyertspenna i handen, men när jag har skrivit det här inlägget ska jag kasta ner några rader i ett utkast här på bloggen. Redan nu kan jag avslöja att det är en utmaning att läsa en bok som jag själv aldrig skulle ha valt med tanke på genren, heterosexuell relationsroman. Men utmaningar i tillvaron är aldrig fel och jag… läser, ger inte upp.

James, förresten, för den som inte är bekant med min sambo, är tillverkad av den av mammas kusiner som senast gick bort. Han flyttade först hem till mamma och pappa där han tronade några år i vardagsrummet. När mamma flyttade till lägenheten bodde han i TV-rummet. I november förra året flyttade James från Motala till mitt bibliotek/arbetsrum i Uppsala.

∼ ♦ ∼

Galna kockan – med tomatsås på gaffeln.

Framåt kvällningen började det så smått knorra i den inte alltför platta magen. Galna Kockan ==> se bild! gick ut i köket iförd OS-keps från 2004. Kepsen är en 40-årspresent, men jag förstår ju inte vitsen med sport så jag använder den som stekarmössa. Att använda stekarmössa är Fästmöns påfund. Det handlar om att ha en huvudbonad ovanpå ett nytvättat hår. Vem vill att det ska lukta lök om barret, liksom?

Tillredningen av måltiden inleddes med lökhackning. Alla fingrar finns kvar och det är faktiskt inte blod utan tomater på gaffeln på bilden. Det är viktigt att såsen får koka ihop ordentligt, men en måste hacka färsen och röra om då och då. Till den italienska maten serverades förstås ett italienskt vin.

Lördagmiddag.

Fylligt, fruktigt och prisvärt.

∼ ♦ ∼

Efter maten och disken (att diska är ännu tråkigare än att laga mat) ramlade jag ner i bästefåtöljen och telefonerade med Anna en stund. Vi gäspade i var sin lur. Jag avslöjade att det finns var sin matlåda med spaghetti och färssås till oss. Sen gäspade vi lite till innan vi avslutade.

Min intention var att se hela filmen Seven, nåt jag hittills har misslyckats med. Det är inte för att filmen är dålig utan lång och ofta går sent på TV. Det gjorde den även igår – den var inte slut förrän efter midnatt. Jag klarade mig bra fram till cirka 45 minuter återstod av filmen. Ögonlocken började bli tunga, men faktum är att jag höll mig vaken ända till det vidriga slutet. Sen sov emellertid Tofflan gott hela natten, med bara två korta uppvaknanden, ända till klockan var halv nio i morse… Då vaknade jag för dagen och kom på att Kevin Spacey, som spelade mördaren, är väldigt lik en person på jobbet… Därför vågar jag inte lägga ut nån bild på honom utan på en annan skådespelare, med ett lustigt efternamn, som jag också såg i filmen.

Jag såg Pitt – och hela filmen Seven för första gången.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.