Kära dagbok…

Rubriken för dagens dagboksinlägg är medvetet dubbeltydig. Igår kväll var mitt kök ett vanligt kök där jag serverade mig en italiensk söndagsmiddag – pasta, Barolo, gorgonzola etc…

Söndagsmiddag vid köksbordet.

Distansarbetsplats hemma i köket, alltså. Som synes har jag en bok och kaffe nära ifall jag skulle få tråkigt.

I morse blev mitt kök en arbetsplats för arbete på distans. Jag har inte jobbat hemma sen våren 2013, tror jag, när jag jobbade för en kommun (INTE Uppsala kommun!) och chefen satte i system att ringa mig fredagskvällar för att publicera saker på externwebben. Nog gissar jag att en viss aversion mot distansarbete, eller att jobba hemifrån, hos mig är tydlig med denna information från ett tidigare arbetsliv. Men just idag var det väldigt praktiskt att sitta vid köksbordet och arbeta – om än inte helt optimalt ergonomiskt. Det är så intressant med hantverkare som aviserar att de kommer nån gång under en tiotimmarsperiod… I informationen kring besöket fanns inte tillräckligt underlag för mig att bestämma mig för att flytta undan precis alla krukväxter, lampor etc från precis alla fönster. Dessutom har det ju kommit till en massa fina saker här och tanken på hantverkare som springer in och ut i lägenheten utan att låsa… Nä, jag ville vara hemma.

Tillräcklig information?

Fönsterföretaget hade skrivit att två hus skulle få nåt extra filter installerat i samtliga fönsterventiler idag. Mitt hus har två trappuppgångar med fyra lägenheter i varje. Huset mitt emot har tre trappuppgångar med sex lägenheter i varje. Strax före klockan nio rullade två firmabilar in på gården, fyra hantverkare trillade ut – och började arbeta i huset mitt emot. Jag gissade att det skulle bli min tur att få besök strax före klockan 19… Sen noterade jag att fönstren vidöppnades. Det gjorde mig väldigt orolig eftersom jag har möbler framför alla fönster. Att flytta några möbler stod det inget om på informationsbladet. Jag hade därför inte flyttat några möbler. Fortsättning följer längre ner…

Kommunen har informerat – och jag roade mig med att markera alla kommer att och passivformer i fredags kväll.

Information till och kommunkation med heterogena grupper av människor är svårt. Vi har alla olika referensramar och kanske dessutom olika språkkunskaper och läskunskaper. I fredags la jag ut en bild på ett förskräckligt informationsblad från Uppsala kommun på Instagram. Vidare skrev jag om detsamma i ett blogginlägg. Idag svarade Uppsala kommun mig – via Twitter. Kommunen behöver uppenbarligen inte bara anställa klarspråkskunniga kommunikatörer, kommunen behöver även anställa nån som kan kommunicera med allmänheten via sociala medier på rätt sätt. Och när jag ändå är igång och önskar skulle jag vilja ha bättre information på kommunens webbplats om gatuavstängningar i Uppsala. Det tar hundra år, nästintill, att hitta saker på sagda webbplats och där finns lika svårbegripliga texter och bilder som det mesta annat care of kommunen.

Tack från Uppsala kommun på Twitter – för min bild med kommentar på Instagram…

∼ ♦ ∼

Mästerkockan åstadkom lunch också i form av bröd med stekt ägg och ost.

Har jag själv åstadkommit nåt vettigt idag då? Tja, det är väl upp till andra att ha åsikter om. Men jag har fått mycket gjort och jag har kunnat jobba effektivt och utan så många avbrott än såna som har varit nödvändiga. Sen har det känts konstigt att sitta i mjukisbrallor och linne och jobba och kunna dricka go-kaffe när en vill. Automatkaffet på jobbet har ett och annat att önska. Jag pressar kaffe på jobbet – men bara på lunchen, det hinns inte när en bara vill ha en kopp sisådär snabbt. Övriga tider får jag hälla i mig cappuccino och mocca blandat från automaten. Hur som helst, jag har skrivit diverse olika texter om diverse olika ämnen – till exempel utskriftssystem, växelklient och att skriva begripligt i IT-sammanhang. Vid lunchtid hade jag fixat allt det jag hade bestämt mig för att få klart – vilket gav mig tid att göra andra jobbsaker. Det blev inte tråkigt alls och jag behövde inte läsa min bok på gång mer än till lunchmackorna.

∼ ♦ ∼

Hur det gick med fönstren och hantverkarna? När de dök upp på eftermiddagen, inte kvällen, var de tre killar som arbetade snabbt och var hjälpsamma. Det var fönstren i de fyra rummen som skulle åtgärdas, inte köket, men när de satte igång att arbeta insåg jag hur svårt det måtte ha varit att informera om detta. Fönstren i smårummen krävde möbelflyttning och viss tömning av fönsterbrädorna, det stora fönstret i vardagsrummet krävde viss möbelflyttning och total fönsterbrädetömning, för det skulle öppnas och fönstret i sovrummet fick finna sig i att till och med få fönsterbrädan bortmonterad (allt på den måste alltså bort). Sen limmades brädan tillbaka och jag får inte ställa några krukor eller nåt på den förrän när jag går och lägger mig. Helt riktigt behövde jag inte göra nåt i köket där jag har ett tjugotal växter och tre fönsterlampor – och det är jag väldigt glad för. Det kunde kanske ha stått nåt om köket och att en behövde flytta en aning på möblerna på informationsbladet. Nu är jag tacksam att killarna var så vänliga och hjälpte mig i stället för att bli arga.

Inga växter här förrän till läggdags!

∼ ♦ ∼

Dagens fundering gäller ett boksläpp jag är bjuden till på söndag i Enköping. Klockan 16 – 19 i Wallinska gården på Kryddgårdsgatan 8 signerar Anna Nilsson Spets sin fjärde bok för unga, Tamika och medicinmannens arv. Förutom detta visas tingatingamålningar och så kan man köpa fairtradevaror från Tanzania. Dessvärre tror jag inte att jag har möjlighet att åka till evenemanget. Nån som vill åka i mitt ställe???

Livet är kort.