Ett inlägg om döden och livet.
Bara jag är kvar ovan jord.
Nu är det bara jag kvar ovan jord i min ursprungsfamilj. Mitt på dan idag satte jag ner den vita urnan med kors på locket med mammas aska i jorden. Nu vilar även den materia som är kvar av henne tillsammans med pappa, mormor och morfar.
Det var en enkel, men värdig ceremoni på kyrkogården i Motala. Vännen FEM var med mig. En vaktmästare från griftegårdsförvaltningen anlände med urnan och hon läste en sån fin text. Jag läste diktraderna som stod i mammas dödsannons. Och sen sänkte jag ner urnan i ett hål i marken. Nu vet jag exakt var pappa finns och var mamma finns – det lilla som är kvar av deras kroppar. Deras själar är nån annanstans, tillsammans, vill jag tro. Deras minne lever för alltid i mitt. Till dess att det är min tur att sättas ner i jorden och förenas med den.
Vila i frid, mina kära, älskade, saknade! Snart kommer jag också, men det är inte dags riktigt än.
Nu är mammas aska i samma jord som mormors, morfars och pappas.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Vad fint du skrivit, deras minnen lever för alltid i mitt… så är det. Jag är sist ut i vår släkt, den dör med mig. Är det samma för dig?
Trevligt med en selfie! Vi bloggare är för dåliga på selfies, åtminstone jag själv och de jag följer, tittar en på Instagram så verkar det aldrig kunna bli för många – men jag har inte hittat min ”snygga vinkel” än 😄
GillaGilla
Se första meningen i inlägget.
Jag är så ful, men det blir en bra motvikt till alla sminkande med ankläppar.
GillaGillad av 1 person
Men dumheter! Jag låtsas som att jag inte såg det där svaret 😉
GillaGilla
Hmmmm…
GillaGilla
Fina ord! Det låter som om det blev en fin ceremoni. Ta hand om dig!
GillaGilla
Det var en värdig ceremoni.
GillaGillad av 1 person
Fint att de ligger tillsammans nu och att ni fick en fin stund tillsammans på kyrkogården.
Kram
GillaGilla
Ja nu är alla mina kära tillsammans.
GillaGilla
❤
GillaGilla
❤
GillaGilla
❤
GillaGilla
❤
GillaGilla
Jag förstår att det kändes extra sorgligt när det kommer så nära igen, att man aldrig i jordelivet får träffa sina föräldrar igen. Men, det låter som det blev en fin ceremoni i alla fall. KRAM !!
GillaGilla
Ja tanken om att detta var sista gången jag höll i min mamma var ledsam. Det var mycket fint och värdigt. All heder åt Motala griftegårdsförvaltning.
Kram!!!
GillaGilla
Vad fint och vackert du skriver om ceremonin . Nu vilar de dina hos varandra . Men förstår att det känns sorglig
GillaGilla
Det är mycket sorgligt, men jag finner tröst i att mamma slapp vara ensam och sakna pappa längre. Nu är de tillsammans i himlen och i jorden.
GillaGilla