Kära dagbok…

Sedvanlig start på min första lediga dag – kaffe och läsning i sängen.

Jag var så trött igår kväll, men tvingade mig själv att vara uppe till klockan 23. En halvtimme senare sov jag som en gris i sängen. Som vanligt min första lediga dag i veckan vaknade jag tidigt, vid sex-tiden, men lyckades slumra av och till. Också som vanligt blev starten på lördagen kaffe och läsning i sängen. Jag påbörjade en deckare igår som utspelar sig i Uppsala. Faktum är att den inleds med ett mord i självaste Gustavianum, där jag var tidigare i veckan på nätverksträff (och mumiemöte)… Visst är det bra att deckare har andra miljöer än bara Stockholm. Jonas Moström, som har skrivit boken jag läser, har dock även Stockholm i sina böcker, men dessutom Sundsvall. Hans böcker i serien Nathalie Svensson utspelar sig emellertid i Uppsala. Och det är väldigt mycket Uppsala, så pass att det nästan blir för mycket… Men, men, ett totalt omdöme om boken skriver jag först när jag har läst ut den!

Jag låg också en stund och grävde i minnen. Mammas minnesbok bläddrar jag ofta i. Där ser jag bilder på kistan hon låg i, på alla blommor som fanns på begravningen, de sista hälsningarna hon fick, dikten av Nils Ferlin i dödsannonsen med mera. Att minnas och tänka tillbaka är inte fel, men idag behöver jag också tänka framåt och på dem som är levande och behöver mig just nu. Jag ska nu göra en utflykt i verkligheten tillsammans med Fästmön. För den skull glömmer jag ALDRIG min mamma, tro inte det för ett ögonblick!

Boken till minne av min mamma.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.