Ett inlägg om en bok.

Jag har tidigare konstaterat att Per Anders Fogelströms Stadserie är fantastisk. Böckerna är skrivna på 1960-talet, men beskriver Stockholms historia från 1860-talet och hundra år framåt. Nog tänkte jag bryta av med en nyare och modernare bok, men jag kunde inte låta bli att fortsätta. I morse läste jag ut den andra delen, Barn av sin stad. Serien har jag fått efter mamma som i sin tur fick den efter min farmor.

Denna den andra delen i serien kom ut samma år jag föddes (1962), men utspelar sig under åren 1880 – 1900. Först får läsaren följa Hennings änka Lotten. De egentliga huvudpersonerna är emellertid Hennings och Lottens barn August och Emelie. August är adopterad in i en finare familj, medan Emelie kämpar på i fattigdom. Emelie har emellertid arbete och genom det får hon bland annat vara med i Stockholmsutställningen 1897. Hon tar dessutom ansvar för den yngste brodern i syskonskaran, Olof, men även en annan pojke, så småningom. Genom främst Emelies ögon får läsaren se ett Stockholm i stor förändring vad gäller arbetsliv och byggande, framför allt. Lössen är vid den här tiden fortfarande en plåga, samtidigt som många ändå får det långsamt bättre.

Precis som i den första delen är skildringarna av miljön så målande och levande att jag ser det gamla Stockholm framför mig. Den här gången tycker jag att personporträtten har blivit ännu bättre också. Det känns som om författaren tecknar äkta människor.

Toffelomdömet blir det högsta. Och självklart började jag läsa den tredje delen i serien i morse!

Här kan du läsa vad jag tyckte om...

Mina drömmars stad

Livet är kort.