Ett inlägg om en bok.

För nästan ett år sen fick jag några böcker av Nathalie Sjögren. Nu har jag läst den sista av dem, Svenska spöken. Boken är en antologi och Nathtalie Sjögren är en av författarna som finns representerad i den. Igår kväll satt jag i min läshörna och läste ut boken. Ett försenat tack till Nathalie!

Boken består av totalt 20 spökhistorier av lika många författare. Samtliga handlar de om spöken, även om de flesta, framför allt mot slutet av boken, handlar om hopar av människor som dött och som kommit tillbaka till livet som spöken, i vissa fall nästan som medborgare. En del berättelser handlar om spökjägare kontra spöken. Jag får stundtals känslan av att vissa berättelser inte är spökhistorier utan handlar om rasism och främlingsfientlighet. Ett par av berättelserna har dessutom HBTQ-tema.

Det går inte att skriva nåt generellt om 20  olika berättelser av lika många författare. För varje berättelse har jag i blyerts skrivit ett kort omdöme, såsom…

• Obehaglig
• Påminner för mycket om Johan Ajvide Lindqvist
• Det okända?
• Bra, både modern och ålderdomlig
• Bra!
• Creepy
• Bra, men konstigt slut

Jag märker snart att jag föredrar de berättelser som påminner om gamla tiders spökhistorier. De mer moderna berättelserna känns alltför… likriktade. De handlar vanligen om många döda som kommer tillbaka till de levande av olika skäl. Även om spökhistorier ju är påhittade känns desa moderna varianter inte trovärdiga. Ska jag välja några historier jag tilltalas av i boken får det bli

• Den röda stugan av Nathalie Sjögren
• En sådan dag av Jakkin Wiss
• Vandöd av Rebecca Mörtberg
• Skuggor av Cecilia Burman
• Kaukasus öga av Martin Wisell

En del författares berättelser hade vunnit på korrekturläsning. Irriterande missar stör och drar ner mitt omdöme.

Slutomdömet hamnar på medel. Här finns många bra berättelser, men lika många… mindre bra, enligt mitt tycke.

Livet är kort.