Kära dagbok…

Det är inte alla som har spermiemönster i inredningen på jobbet…

Förmiddagen avlöpte utan problem – mer än den idrottsliga chocken jag fick. Och kanske berodde det på chocken att det sen blev lite Papphammar humörmässigt. Det ena gav det andra. Det började med att jag rev ner en inramad teckning när jag hade duschat. Teckningen satt i glas och ram på insidan av dörren till toan/duschrummet. Självklart gick rameländet sönder. Eftersom det finns resurser i form av flera affärer i Tokerian-rondellen gick jag för att införskaffa en ny innan jag skulle handla mat.

HA! Joru, ram fick jag tag i på MM – och där fick jag också syn på nåt som jag hade hoppats skulle ha stannat kvar i Förorten. Nu verkar det inte bättre än att helvetet kan ha kommit till New Village. Jag simmade ut ur affären fortare än spermierna på min plasttablett på jobbet. Tabletten har för övrigt en historia som jag inte ska vidareberätta här, men jag kan meddela att den är ökänd på mitt arbete… Och nu befinner den sig i mitt kontor!.. Jag lägger ut en bild på den här så att jag inte ska sakna den för mycket under helgen.

Inne på Tokerian stegrades min ilska av följande skäl:

• det fanns ingen kycklingfärs, så jag fick ta kalkonfärs som var mycket dyrare och fryst
• jag såg två personer som jag önskar dit pepparn växer bland bullarna (vad hände med ”Nu ska det bli andra bullar av!”?)
• jag tappade min handlingslapp

Nu var emellertid tanken med det här inlägget att jag skulle skriva om min goffarlördag. För vad gör en när inte har nån att bevista Kulturnatten i sällskap med och en dessutom har en fot som sätter stopp för att promenera runt stan och glo på kultur? Jo, en ordnar lite goda ting för sig själv här hemma! En bra grej på Tokerian var faktiskt extrapriset på lösgodiset. Lördagsgodis är sannerligen svensk kultur, så jag köpte… väldigt mycket… Det är ju kulturnatt.

Lördagsgodis är svensk kultur!

Meeeen vi tar dan från början… Lördagen inleddes med två timmars läsning (kultur!) och kaffe på sängen. Jag läste ungefär en fjärdedel i Väckelse, en Stephen King-bok jag valde ut att börja läsa igår kväll. Jag vet inte riktigt vilken genre jag ska placera boken i än… En märklig historia.

Läsning och kaffe på sängen är alltid en bra början på en ledig dag.

Lite nytta behövde jag göra, trots ledig dag. Men innan jag tog en promenad med snabeldraken* åt jag en lätt frukost, nåt som självklart innebar lite mer läsning (kultur!).

En lätt frukost inkluderar förstås läsning.

Det är tråkigt att dammsuga. Det blir emellertid rent och fint och har en dessutom scrambled eggs att locka sig själv med till lunch (jag som aaaldrig äter lunch i vanliga fall på helgerna!..). Råvarorna till lunchen kommer från Biskopskulla där jag har fått känningar tack vare jobbet. Självklart intogs lunchen med mer kaffe och läsning (kultur!), för övrigt.

Scrambled eggs och gurka från Biskopskulla till lunch. Och lite mer kaffe och läsning, förstås!

Eftermiddagsfika en lördag måste ju bara bli go-fika! Men först ringde jag mamma och skrapade fram noll kronor vinst på veckans Trisslott. Sen tröstade jag mig med det svindyra kaffet från Bönor & Blad, en bulle och ett okänt antal Remi-kex. Och ytterligare läsning (kultur!), givetvis.

Go-fika på lördagen med svindyrt kaffe, bulle och Remi-kex. Och en stunds… läsning!

Så småningom blev det sen dags för spektaklet

Tofflan lagar mat.

Tofflan är ingen matlagare, men hon gillar att äta god mat. För att stå ut att stå vid spisen sprättade jag en matlagningsöl. På meny stod pasta. (Italiensk kultur!)

En matlagningsöl hjälper när en ska laga italienskt. Jag vet att ingen mat syns på bilden, men det är i alla fall vatten i kastrullen och spaghetti i pastaburken.

Kalkonfärsen var helt OK att steka. Med hemliga ingredienser som vitlökssalt och ketchup, det senare mer som en exgrediens, blev det faktisk både ätbart och gott. Men mycket… Två rejäla matlådor är nu infrysta. Det hela sköljdes ner med ett sicilianskt rödvin. Boken gjorde förstås måltiden komplett.  (Kultur!)

Italiensk matkultur. Och litterär.

Efter mat och disk blev det självklart en stunds vila. Men bara en stund. Sen var klockan 20.00 och då vet alla att det är godis-tajm. (Familjekultur.)

Godis-tajm  – med bok och påse.

Kvällen flöt på med läsning och gottis. TV:n stod på i bakgrunden som sällskap, men redan klockan 21.30 ville jag gå och lägga mig. Jag pinade mig emellertid ett tag till med att sitta uppe – det är ju vilodag i morgon och jag vill inte vakna för tidigt.

Men nu önskar jag dig en god natt!

*promenad med snabeldraken = dammsuga

Livet är kort. Kultur är inte bara för eliten, den är också för de ensamma.