Ett citerande inlägg.
Boken jag just har avslutat, Sofie Sarenbrants deckardebut Vecka 36, är inget mästerverk i Nobelprisklass. Mer om det kommer i ett särskilt inlägg senare! Men mot slutet hittade jag några rader som verkligen är tänkvärda. Varsågod!
” […] Vem skulle dra honom ett extra varv i rullstolen på sjukhemmet?
Bara den som fick betalt.
Rosenlund var sårbar. När han var pensionär skulle han stå där ensam och böna och be om att få komma till redaktionen och redigera resultatbörsen på sporten. Allt för att förbli sysselsatt och känna sig behövd. Och han hade ingenting som väntade honom efter sextiofem, mer än den gamla trotjänaren Döden. […]
Livet är kort. Ofrivillig ensamhet är… mycket svårt.









