Ett inlägg lite senare på torsdagskvällen.

En del skratt är som pärlor…

Ibland faller skratt som pärlor. Ibland faller det som tårar. Den här kvällen blev inte alls som jag hade tänkt mig, men jag har fått skratta, jag har fått hjälp, jag har lyssnat och jag fick tyvärr säga nej. Magen är i olag av värmen som lite extra krydda, fast jag tänker överleva.

Teknikens under har krånglat. Du kan kanske bara föreställa dig hur otroligt frustrerande det är att få sms-kontakt med

”alla andra

utom Den Mest Älskade?! Det blev till och med tvärstopp. Eftersom jag trodde att problemet fanns i min mobil startade jag om den på jobbet. Det var dumt eftersom jag har två Apple-id:n… Jag frågade min chef till råds, för hon är bästa iPhone-experten, men till och med hon gick bet. Det blev till att ringa äldsta bonusdottern, som naturligtvis visste råd. Hon skrattade gott åt mitt gnäll.

En del skratt är som tårar eller droppar, ljudlösa…

Medan jag grejade ömsom med magen, ömsom med mobilen ringde Annas snälla mamma på fasta telefonen. Jag hade så mycket vett i skallen att jag tackade för senast, men tyvärr fick jag säga nej till besök på jobbet i morgon. Det är nämligen chefens sista arbetsdag den här gästspelande veckan på jobbet innan hon tar ytterligare tre veckors semester. Vi har en del att avhandla under morgondagen. Vidare måste jag verkligen sätta mig med Vilda Västern, som har gjort ett otroligt bra och viktigt arbete.

Min egen moder fick ett samtal i kväll. Jag försökte föra det ute på ballen*, men det var ett fasligt kackel från… låt oss säga Bollhavet. Jag tror att det var typ två vuxna och två barn. De vuxna hördes som vanligt mest, men en unge skrek i falsett. Det är som att människor inte förstår – eller vill förstå – att vissa ljud ekar mellan husen och förstärks här. Från annat håll hördes plötsligt värsta motorn och jag blev riktigt full i skratt. Vad kan en annars göra om inte skratta åt eländet?! Motorn var en trädgårdsmaskin och den gjorde susen – mot kacklet. De hörde ju inte vad de sa och tystnade. Jag skrattade därför ljudlöst inomhus, så tårarna rann… (Den som fattar, fattar. Andra får leva i ovisshet.

*ballen = balkongen

Livet är kort.