OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en debutspänningsroman.

Det senaste året har jag fullkomligt älskat Modernistas utgivning. Så många bra titlar i såväl svensk översättning som utgivning av svenska författare. Maria Fehrman är för mig – och för alla andra – en ny författarbekantskap, för hon debuterade i april 2026 med spänningsromanen Familjehemligheter. Jag tycker alltid att det är kul att göra nya författarbekantskaper. Att dessutom få förmånen att recensera debuterande författare är så givande. Tusen tack för recensionsexemplaret, Modernista!

Lea, Michael och son Max flyttar till en villa i Nacka. De dras snabbt in i umgänget med grannarna. Lea längtar efter gemenskap, men Michael blir störd. Deras flyttlass har gått många gånger de senaste åren. Så snart nån får insyn i deras familj vill Michael att de flyttar. Huset i Nacka har en underlig historia. Familjen som bodde där tidigare bara försvann. Och en augustimorgon hittas Michael mördad och Leas ateljé är trashad. Ingen har hört eller stt nåt, men kvällen innan hade grannarna en middag där allt spårar ur. Bakom fasaderna finns lögner, svek och hemligheter, uppenbarligen nåt som nån är beredd att döda för…

Det här är ovanligt nog en bok jag hade kunnat välja på grund av omslaget. Omslaget är creepy och ger mig en känsla av katastrof. Det är inga människor på bilden, men man anar en skugga och man ser ett parasoll som ligger uppochner. Däremot är titeln ingen höjdare. Det finns nämligen massor av böcker som heter Familjehemligheter, till exempel en bok av Niclas Ericsson från 2011 med flera. Som gjort för att blandas ihop. En redaktör borde ha påpekat detta.

Men så börjar jag läsa. Tidsperspektivet skildras i olika kapitel före och efter Michaels död. Att han är död och mördad får läsaren veta tidigt. Han ligger i poolen och det är blodigt. Mer avslöjas inte om tillvägagångssätt. Därefter skildras de olika hemmen, framför allt, och karaktärerna alldeles lagom mycket. Läsaren får utrymme till egna funderingar. Jag får till exempel snabbt känslan av att Michael inte är nån trevlig person. Han får skuggor över blicken, han är lite… överlägsen när han besöker Adams galleri och han blir låtsasledsen när Lea ska fika hos grannfrun. Nånting är helt enkelt galet med karaktären. Författaren bygger skickligt upp en bild av en obehaglig person – och en annalkande katastrof, precis som omslaget utlovar.

Det är emellertid inte bara Michael och Lea som det är nåt… skumt med. Även de andra karaktärerna har hemligheter som de döljer. Författaren släpper ut deras frustration lite då och då i alldeles lagom takt. Som läsare uppfattar man, funderar, gissar. Jag tänker också en del på symboliken i karaktärernas namn.

Kanske börjar boken en aning trevande, vilket jag i efterhand ser som ett grepp, men den fortsätter desto mer lovande. Författaren har lyckats få till en realistisk och otäck psykologisk thriller på 262 sidor, nåt få författare lyckas med i sina pratiga berättelser. Jag tror bestämt att vi har fått en ny, lysande stjärna på den svenska spänningsförfattarhimlen.

Toffelomdömet blir det högsta och det omdömet ger jag sällan till debutromaner.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.