OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, Tyst vittne, kex och vin…

Lördagskväll i hemmauniform med vinkex i knäet och ett glas rött i handen.

Nej, det blev varken film eller Hidden Assets igår kväll. Båda finns på Playkanaler och jag kan titta när jag vill. Foten värkte och jag hade svårt att koncentrera mig. Till sist hittade jag två delar Tyst vittne (en ny säsong börjar den 17 april 2026, det vill säga nästa helg. Hurra!) från en urgammal säsong som jag fastnade i. Då kunde jag släppa smärtan. Kanske hjälpte också vinkexen från Butiken på hörnet och ett glas rött till också.

Detta innebar att jag satt uppe sent. Klockan var närmare halv två innan jag kom i säng. Jag läste ett kapitel i Familjehemligheter innan jag släckte och somnade tvärt. Vaknade gjorde jag första gången strax efter klockan sex.

∼ ♦ ∼

Livskraft?

Vakna, somna om, vakna, morgonmedicin, somna om… Runt klockan åtta försökte jag hålla mig vaken och gjorde kaffe. Inte för att söndagsplanerna var många och stora, utan för att jag faktiskt ska ta mig till jobbet i morrn och måste lägga mig och somna i tid innan larmet går igång 5.45. Magen var besvärlig den här morgonen också. Förutom smärtan i foten tar det förstås också på krafterna, de få som jag ändå hade börjat bygga upp. Hur många gånger man fixar att ta sig i kragen vet jag inte. Jag har inget att leva för, ändå kämpar jag. Är livskraften i en människa så stor?

Utan böcker och läsning hade jag gått under för länge sen. I morse fortsatte jag läsa Familjehemligheter och hundra sidor återstod. Jag var ganska säker på att det skulle komma en recension senare (jag skriver alltid på recensioner under läsningens gång) och ett bokbyte.

Ungefär 100 sidor kvar i morse…

…. till första (och andra) muggen kaffe.

Förutom att läsa och skriva recensioner stod handling på dagens att göra-lista. Det var inte mycket som behövdes, men jag tog bilen eftersom jag har svårt att gå. Hemmavid behövde jag vattna krukväxterna (först framåt kvällen eftersom solen ligger på är det meningslöst att göra dagtid), vika tvätt och fördela veckans medicin. Jävla hatgöra. Innan jag gjorde nåt av det där bäddade jag och åt frukost. Hoppades att magen skulle lugna ner sig så att jag kunde fixa till mig, ta bilen och åka iväg.

Söndagsfrukost vid lunchtid, som vanligt. Idag hade jag även marmelad under osten på det rostade nötbrödet.

∼ ♦ ∼

Njuta av dagen genom fönster, litteratur och Noisette

Efter duschen klädde jag på mig rena jeans, grabbade tag i en soppåse och en krycka och tog hissen till bilen. Ja jag lämnade förstås soppåsen i soprummet innan jag åkte iväg. Åter igen var det en solig och härlig aprildag. Jag fick njuta av dagen antingen genom fönstren i lägenheten eller bilfönstren. Jorå, jag såg tussilago i vägrenen.

Det var Gränby norra som fick besök av mig. Jag köpte en del väsentligheter såsom fil, bär, kaffe och ost på City Gross. Rabattkupongen på fem procent som skulle gälla den här veckan också hittade jag inte. Varför i helvete är rabatterna inte kopplade till medlemskap alt. betalkort? Idiotiskt! Givetvis hittade jag rabattkoden i ett mejl ganska långt ner i mitt flöde – när jag kom hem. Hängde på en varuvagn med kryckan inuti. Sen lämnade jag ryggsäcken med varorna i bilen och varuvagnen i varuvagnsstället och kryckade bort till ÖoB. Det gick bra och foten gjorde visserligen ont, men jag stod ut. Jag köpte en sprejflaska linnevatten där för jag hade läst att det ska var bra på till exempel skrynkliga underlakan. Jag tänker prova! Och när varorna var inplockade värmde jag kaffe och dukade fram helgens andra Noisette. Tillsammans med de sista 30 sidorna i boken blev det nästa njutning den här dan.

Söndagsfika med Noisette och de 30 sista sidorna i Familjehemligheter.

Givetvis blev det bokbyte. Boken kom till min postbox i fredags och jag började läsa den samma kväll. I min recension av boken Familjehemligheter hävdar jag att jag tror att vi har fått en ny, lysande stjärna på den svenska spänningsförfattarhimlen.

En ny lysande stjärna på den svenska spänningsförfattarhimlen ligger framför bilder av de personer som var min familj. De har förstås inte nåt med boken att göra, men de hade säkert hemligheter de också.

Bokbytet gick till ytterligare en bok jag köpte på bokrean 2026, en pocket för att det är enkelt att ha med i ryggsäcken till jobbet. Jag vänder tillbaka till Danmark och läser den fjärde delen i Martin Juncker-serien, Skuggriket.

Bokbyte i eftermiddags från en guldstjärnedebut till en kanonbra dansk deckarserie.

Därefter systemuppdaterade jag båda mobilerna. Bäst att mota bort buggar.

∼ ♦ ∼

Och sen var det det här med maten…

Inte hade jag tänkt ut nån söndagsmiddag heller. Jag var bara fokuserad på att ha nåt ätbart hemma till veckan och att bänka mig framför Antikrundan klockan 20 i kväll. Så jag orkade med nöd och näppe duka fram en ostbricka, päronmarmelad och kex och hälla upp ett glas rött. Det blev så bra middag, så.

Kex, ost…

…marmelad och vin blev söndagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Jag har väldigt ont i foten, det bultar av smärta i den, men… Nog ska jag ta mig till jobbet i morrn. Jag har inget val. Det handlar inte om livskraft, det handlar om ren ilska och envishet. Be mig bara inte att vara på nåt solskenshumör. 

Inget solskenshumör.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.