OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, det var så bedrövligt…

Omma Moon i kvällssol. I hennes blick sökte jag tröst.

Torsdagskvällen var hemsk. Jag insåg för miljonte gången att jag inte har nåt att leva för, att livet är tomt och värdelöst, att ingen skulle sakna mig om jag somnade in, att ingen bryr sig, att det bara är krämporna som håller fast vid mig. Smärtan i foten var rejäl, smärtan i själen fan ännu värre. Det är tufft. Det svider för självkänslan att vara oönskad. Sen såg jag lite på Demenskören och första delen av Victorias hjärta och insåg att hur sjuka de personerna än är så finns ändå alltid nån som håller dem i handen eller till och med ett nätverk omkring dem. Här kan jag ligga död tills jag börjar lukta. Då kanske nån granne reagerar. 

Och kvällssolen sken in på begåvade Omma Moons självporträtt som jag köpte i höstas. Jag sökte tröst i hennes blick. Efter fyra timmar slutade jag gråta. Men natten blev inte att leka med. De flesta av timmarna var jag vaken. Grubblade. Ont i kropp och själ. Och nej. Det hjälper inte att gå och prata hos nån. Det löser varken mina problem med hälsan eller min avsaknad av familj och vänner.

∼ ♦ ∼

Fredagsförmiddag

Dagens höjdpunkt.

Nog somnade jag trots allt och tyvärr vaknade jag. Det gjorde inte så ont i foten efter nattens sängläge. Alltid något! Som vanligt fixade jag kaffe och låg och läste. Det är dagens höjdpunkt, att få läsa och dricka morronkaffet i sängen. Nu börjar även slutet nalkas för Väninnorna på Nordiska Kompaniet. Jag väntade på ett recensionsexemplar som skulle levereras idag och bestämde att om det gör det, blir det mitt nästa läsval vid kommande bokbyte.

Det kom ett mejl i morse att del tre i serien Stockholms pärlor släpps i september 2026. Titeln blir Systrarna på Sophiahemmet. Den vill jag ju läsa – om jag lever då. Det är långt till september och livet är kort, som bekant…

Vid niotiden klev jag upp. Magen var besvärlig först, men sen gick jag ett varv med dammvippan i ena handen, en krycka i den andra. Alltid något! Trots att jag städade före påsk är här jätteskitigt. Det kan ju bero på att jag har varit hemma och sjuk. Men det kan också bero på att jag inte kunde dammsuga så bra med slang i ena handen, krycka i den andra. Dammsugaren är svårare att dra omkring med än en dammvippa. Den får nog ändå stå kvar i städskåpet idag.

Dammat idag. Alltid något.

Bilverkstan ringde och erbjöd service och lite extra. Jag nappade på det. Trots att det svider i plånboken bokade jag en tid en fredag i maj när jag är ledig. Då tar jag med mig en bok och sitter och läser de 90 minuter servicen tar.

Kall morron som blev solig. Jag skulle tvinga ut mig även idag. Men först bädda, frukost och dusch. Jag håller på rutinerna. Det är viktigt att vara fräsch.

Fredagsfrukost vid soligt köksbord med samma gäng som igår.

Min chef hörde av sig per sms när jag precis hade svalt sista frukosttuggan. Jag svarade som det är: deppigt och ont, men försöker gå till jobbet på måndag. Gott att chefen inte glömt bort mig.

∼ ♦ ∼

Tunnelbygget, bröd och paket i boxen

Tre kvarter längre ner på gatan gick jag, till tunnelbygget. Det var inte bara soligt utan också väldigt varmt. Jag var glad att jag bara tog halsduk och jacka över en tischa. Idag vimlade av gubbar i gula outfits i tunnelbygget. Och nog 17 går det framåt, om man tittar noga på bilderna från idag jämfört med bilderna jag tog förra veckan…

Tunnelbygget går framåt.

Nu står jag mitt på gatan igen.

Många gula gubbar där nere.

Och självklart gick jag in till Å i Butiken på hörnet. Tackade för tipset om att rosta nötbrödet och köpte det sista idag. Brödet jag köpte på skärtorsdagen har nämligen gått åt, för jag har ju varit hemma. Två påsar kom jag hem med i ryggsäcken och det är inte svårt att fatta vad det var i den andra: Noisette, förstås.

Två påsar kom jag hem med i ryggsäcken…

…en med nötbröd och en med helgens två Noisetter.

I min postbox låg två paket, ett brunt och ett orange. Det var tur att jag hade ryggsäcken på mig, jag hade inte kunnat bära allt i en hand. Högerhanden höll ju kryckan. Det bruna paketet innehöll Maria Fehrmans debutroman Familjehemligheter som jag har fått för recension från Modernista, det orange paketet linserna jag nätshoppade häromdan. Äntligen har jag fått rätt sort som jag förhoppningsvis ser med…

Ett brunt paket…

…och ett orange….

…med en bok för recension…

…och kontaktlinser.

∼ ♦ ∼

Pratstund nr 2

Äntligen kontakt.

Dagens andra pratstund (den första var med Å) blev det sen dags för när jag satte mig ner i fåtöljen med den onda foten bultandes av smärta upp på fotpallen. Äntligen fick mammakusinen M och jag kontakt och kunde stämma av inför nästa fredag. Mammakusinen M och hennes A ska då passera Uppsala mellan två herrgårdsvistelser (!) och vill gärna träffas. Det vill jag också. Vi har krämpor båda två, den ena går med rollator, jag med kryckor, men äta middag ska vi göra. Lustigt nog lättade mina krämpor och andra bördor under samtalet. Det är som att det hjälper ibland att prata om eländet med nån som förstår precis hur det är. Några problem löser det inte, men att få bekräftat att man inte är knäpp räcker en bit.

Det blev ett timslångt samtal, för mycket skulle avhandlas eftersom vi inte pratat sen i höstas. Ändå hanns allt inte med. Men vi ses ju snart, så då får vi ta resten. Jag är så tacksam för den här kontakten med en av mina få släktingar. Vi lekte som barn och vi minns varandras ursprungsfamiljer. Det är viktigt för oss båda.

∼ ♦ ∼

Fredagskväll på Saint Ollie

Fredagsmiddagen var förstås given – smörgåstårta. Nästa helg får jag äta smörgåstårta på torsdagen rentav, för på nästa fredag blir det annan middag med mammakusinen M och hennes A och på lördagen ska Anna och jag fira våra födelsedagar med middag ”nånstans”.

Smörgåstårta och en Staropramen med Hopptisarna, kryckorna och Väninnorna på Nordiska Kompaniet.

Nu ska jag läsa ut boken om kompisarna på NK och sen kan det bli nåt brittiskt spännande på TV. Inte Shetland, för den har jag sett klart. Kanske börjar jag titta på tredje säsongen av Hidden Assets…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Morgondagens agenda har en punkt: ringa och sjunga för ett födelsedagsbarn. Stackars henne!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.