OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, sug till den!

Tisdagen var seg och innehållsfattig. Och jag var trött. Slumrade till flera gånger under dan och ändå sov jag mellan nio och tio timmar i natt. Det är väl mitt sätt att hantera smärta. Framför allt i natt hade jag mycket värk. Inte i foten utan i benet. Skumt! Sjukgymnasten sa att muskeln var överansträngd sist jag frågade. Det kan den knappast vara nu.

Innehållsfattig tisdag, som sagt. Jag trodde att det mest händelserika under gårdagen var sugbilen som plötsligt dök upp utanför på kvällen. (Den kom tillbaka idag och sög lite mer.) Jag tog en bild och skulle just skicka den till Anna, den enda som fattar bildtexten nedan. Men så ringde mobilen…

Sug till den!

Det var en kompis som jag inte har pratat med på typ 50 år… Vi har chattat lite då och då och tidigare på kvällen bytte vi telefonnummer och skulle ringas nån gång, så där som man säger. Men kompisen tyckte

”Varför vänta?

och jag menar ju att

”Livet är kort

Så hon ringde. Och vi pratade i en och en halv timme. Det täckte givetvis inte både gamla minnen och de 50 åren därefter. Därför vet jag att vi ska hålla kontakten, kanske rentav ses, i vår gamla hemstad där ingen av oss bor sen många, många år.

Uppfylld av samtalet gick jag till sängs vid 23-tiden och somnade tvärt.

∼ ♦ ∼

Onsdagsstart

En bok som trots att den utspelar sig för över 100 år sen har ett delvis aktuellt innehåll.

I morse somnade jag om (!) efter medicinintaget och vaknade inte förrän klockan hade passerat åtta. Huvudet var så tungt, men tack och lov värkte inte benet. Foten är förstås fortfarande ond och öm, fast på ovansidan. Jag tycker att hälsporren känns av mindre och idag var det ju dags för laserbehandling nummer fyra. 

Men givetvis tog jag det lugnt till att börja med. Fixade kaffe på sängen och gick och kröp ner under täcket för att läsa vidare i Väninnorna på Nordiska Kompaniet. Boken är på nästan 500 sidor. Ändå är den både lätt att hålla i för mina dåliga händer och lätt att läsa. Dessvärre handlar boken inte bara om ett varuhus utan om krig. Mycket av de inblandades oro känns aktuell idag.

Påsksakerna ställde jag på köksbordet och sen satt jag ner och paketerade dem i papper och smålådor.

Jag hade läst en femtedel när jag klev upp, för idag hade jag ett par saker på agendan. Först och främst skulle jag plocka bort påsksaker. Inte tyckte jag att jag hade ställt fram så många grejor, men det hade jag. Eller det kanske kändes så därför att jag bara kunde bära i en hand, den andra höll en krycka. Ett ägg kraschade, men det var inte ett av de fina ryska, tack och lov. Det var lite jobbigt att sopa är man är kryckburen, fast det funkade det också. I övrigt skedde inga skador. Armarna är det inget fel på (de är bara trötta på att krycka), så jag ställde påsklådan under jullådorna i klädkammaren. Kanske får jag uppleva en jul till. I ensamhet, förstås, men jag vet att jag klarar det. Två ensamma jular har passerat. Och jag är hellre ensam än hänger med folk som inte gillar mig eller tränger mig på hos familjer där jag inte hör hemma.

Jag satt en timme vid datorn och skrev det här, bland annat. Sen var det dags att sätta fart med frukost, bäddning och dusch innan jag skulle iväg till vården.

Aningen solig frukost med Hopptisarna och Väninnorna på Nordiska Kompaniet.

∼ ♦ ∼

Laser = bra, brev från Region Uppsala = skit, Kinderegg = tröst

På eftermiddagen tog jag bilen till min fjärde laserbehandling av hälsporren. Ja det gör ont att köra, men hur ska jag annars ta mig dit? Allt gick bra och jag tror som sagt att behandlingen gör nytta. Sjukgymnasten undersökte också ovandelen av foten, den som också gör ont. Det gör konstigt ont, nästan som i själva huden, men det syns inget. Känns gör det dock när man trycker på ett ställe. Värken i benet nattetid berättade jag om, men det sa sjukgymnasten inget om. Jag hoppas att det blir bättre till måndag när jag måste gå till jobbet. Och klarar jag inte det behöver jag en läkartid för jag måste ha läkarintyg om jag ska vara fortsatt sjukskriven. Till dess ska jag undvika att belasta foten och köra på med kryckorna. Vidare har jag fått två nya tider nästa vecka, på måndag och på fredag.

Nån återbesökstid till kardiologen har jag inte fått än. (Här kan man ju verkligen fråga sig varför vänta när det kanske orsakar onödigt lidande för patienten och högre läkemedelskostnader. Och hur bra är det att peta i sig en massa tabletter som man kanske inte längre behöver ta?) Nu börjar det gå mot fyra månader efter Ingreppet. I stället kom ett kuvert idag där jag ombeddes göra ett jävla bajsprov. Om jag kunde få OK med att sluta med en eller två mediciner kanske min mage mår bättre av sig självt. Asså, varför kan jag inte få den vård jag behöver i stället för annan… skit?! Sånt slöseri, Region jävla Uppsala. Jag blir bara förbannad. 

I väntrummet på laserbehandlingen, som gör nytta.

Region Uppsala borde skicka en återbesökstid i stället för brev där jag uppmanas lämna bajsprov. Sånt slöseri!

Efter laserbehandlingen kan jag få mer ont. Idag var inget undantag. Jag tröstade mig med kaffe, Kinderegg och en stunds läsning. Kindereggfiguren var Robin från Batman, eller Boy Wonder, som han kallas på engelska. Tre små delar skulle sättas ihop och jag behövde inte ens titta på beskrivningen.

Eftermiddagströst.

Jag behövde inte ens titta på beskrivningen idag.

Vidare körde jag en maskin handdukar och underkläder. Nån nytta måste jag försöka göra.

∼ ♦ ∼

Olust

I kväll hade jag större olust än vanligt att laga mat. Det blev några rester från påsken innan dessa blev för gamla. Det räckte bra, för när en inte gör så mycket blir en inte så hungrig.

Olustonsdagsmiddag.

Olust att göra nåt mer överhuvudtaget i kväll känner jag. Jag har bytt handdukar i badrummet och linneservett efter middagen. Så i afton hänger jag väl fåtöljen över de där tjejerna på NK, tar en kaffe och möjligen nåt påskgodis som blivit över.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn skulle jag ha gjort en intervju. Det irriterar mig att jag är hemma och sjukskriven. Samtidigt känner jag att det är helt rätt att inte jobba de här dagarna. Jag kanske ska sätta sprätt på skatteåterbäringen som blev en tusenlapp plus ränta. Varför vänta?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.