OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok, tre månader sen hjärtat blev lagat..?
Är hjärtat OK???
Idag är det tre månader sen, om vi ska gå efter datum, som Ingreppet gjordes. Jag vågar knappt tro att det är sant – och jag har inte sett svart på vitt på det – men jag känner mig mycket piggare. Det känns som om hjärtat mår bra. Därför väntar jag ivrigt på en återbesökstid på Sjukstugan i Backen. Inte för att jag älskar sjukhus, det gör jag inte, utan för att få veta och i förlängningen förhoppningsvis kunna sluta med en eller två mediciner. Eftersom en av medicinerna har skjutsat min vikt i höjden är det framför allt den jag hoppas på ska sättas ut. Det går inte att äta vettigt när en bara vill äta – hela tiden. Och så magen på det, som i samma takt jag äter, ger output, ungefär. Det är svårt att ha ett fungerande liv utanför hemmet med dess närhet till toalett. Så hoppas, hoppas, hoppas att jag får en kallelse snart och att resultaten är goda! Jag är fortfarande inte rädd för att dö, men det är det där orkeslösa, det där att behöva förnedra sig och be om hjälp av andra (som oftast sviker i slutändan), som jag tycker är asjobbigt.
∼ ♦ ∼
Från hemska män i Uppsala län till mördad dotter i Ligurien
Lördagskvällar är ensamma och tråkiga. Jag gör inte mycket annat då än en vardagskväll. Jo jag dricker kanske ett glas vin eller två. Och läser. Igår kväll blev det givetvis bokbyte. Bytet har gått från en bok om hemska män och otäcka övergrepp på kvinnor till en bok om en mördad dotter. Och jag har förflyttat mig från Uppsala län till Ligurien i Italien. I morse läste jag ganska mycket i Ambassadörens dotter, trots att jag vaknade sent och hade ett och annat att göra.
Jo idag fanns/finns en hel del på agendan. Recensionen av Vad män gör var visserligen tidsinställd, men sen skulle den ju puffas för i olika sociala medier – Instagram (inlägg och händelse), X, Bluesky, LinkedIn och Goodreads. Ja att recensera en bok är inte bara att läsa och skriva några rader om den, inte enligt mig, i alla fall. Det tar sin lilla tid, men det är också ett kärt besvär och en givande syssla för mig som annars bara jobbar, typ. Men idag blev jag så glad för bokens redaktör hade uppskattat min recension och fattat ett och annat – och lyft fram recensionen i sig på sociala medier, som ett gott exempel. Tack!
Nu läser jag boken jag vann häromdan. Den är betydligt mer lättläst än boken jag recenserade. Pocketutgåvan är på 412 sidor och efter frukosten hade jag läst typ 70… Den boken ska jag inte recensera, det blir bara ett vanligt inlägg om den här när den är utläst och lite puffar på Instagram. Ibland är det skönt att inte känna så många krav, utan bara njuta av att läsa, utan blyertspenna, typ.
Söndagsfil med Hopptisarna och Ambassadörens dotter.
∼ ♦ ∼
Kaffekalas till lunch och lunch till middag
Frukosten blev idag ganska lätt – fil med bär och flingor. För klockan 13 redan var jag bortbjuden på söndagsfika hos Annas snälla mamma, typ min ex-svärmor. Och hon kan konsten att ställa till små kalas fast det heter
”komma på kaffe
Innan jag åkte, ja för jag tog bilen så att den fick ut idag med, hann jag duscha mig själv, tvätta och hänga en maskin tvätt samt fördela veckans medicin.
Kaffekalas hos Annas snälla mamma.
Bilen och jag åkte en sväng först. Sen blev det en sväng till eftersom det var svårt att hitta parkering. Jag fick faktiskt ställa bilen borta hos Anna och gå en bit. Men det var bra, för kaffekalas blev det. Annas snälla mamma hade dukat fram vetebröd, småkakor och tårta… Jag åt av alla sorter. Men när hon skulle bjuda på chokladen från asken jag hade med mig sa jag vänligt, men bestämt nej tack.
Det var så roligt att sitta och prata. Det kändes inte alls konstigt utan det var som vanligt. Skönt, tycker jag, som inte vill tappa kontakten trots att Anna och jag separerade för två år sen. Hade inte min rygg plågat mig såsom den naturligtvis var tvungen att göra just idag hade jag kunnat sitta kvar ytterligare. Men efter två timmar behövde jag röra på mig för att inte stelna till helt. Vi pratade en del krämpor, faktiskt, och lustigt nog ska vi båda på sjukhusbesök i morrn. Mitt besök innebär bara en fotröntgen, så det lär inte göra ont. Stackars Annas snälla mamma skulle göra nåt betydligt läskigare. Jag ska ringa i morrn kväll och höra hur det gick. Och sen ska vi ses och äta sill lite längre fram i vår.
En lunchlåda med pulled chicken och lite klyftor på tining till söndagsmiddag.
Det blev en liten extra tur med bilen innan jag åkte hem, för bilbatteriets skull. Jag hade funderingar på att antingen stanna och köpa nån middagsmat eller gå ut och käka i kväll. Det satte kaffekalaset stopp för – jag kände mig inte alls hungrig. Så när jag kom hem tog jag fram en liten lunchlåda med pulled chicken och ytterst få klyftor ur frysen på tining. Det blev en tillräcklig söndagsmiddag. Och som komplement, några bitar ost. Till det ett glas barbera (inlägg om vinet publiceras den 16 mars 2026). Det känns helt OK att vara hemma i kväll, för jag vill läsa och se på Antikrundan, förstås. Givetvis åker jag med till Hässleholm och amatörvärderar. Hoppas ryggen är bättre till dess. Medan jag har skrivit det här har Linnex och massagekudden fått samarbeta kring ryggontet.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis…
I morrn blir det röntgen på förmiddagen och artikelförfattande på eftermiddagen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 