OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, fredagen den trettonde IGEN…

Jag kan inte komma på nåt att leva för.

Så blev det fredag igen och inte vilken fredag som helst. För andra gången i år var det fredagen den trettonde. Särskilt skrockfull är jag inte, men jag är nog lite försiktig ändå en sån här dag. Försiktigare är väl det jag har blivit generellt. Och nej. Jag har fortfarande inget att leva för, den saken har inte förändrats. Det som har ändrats i och med att hjärtat är piggare och jag mår bättre är att jag vill ha det så bra som det möjligen går. Och då har jag blivit försiktigare. Det var till exempel därför jag kontaktade läkare om foten och ljumsken. Jag vill inte må sämre, vill inte plågas mer än jag redan gör. Det lär väl bli mitt nya mål även om det inte är nåt att leva för. Jag kan liksom inte komma på nåt…

Påsken närmar sig, våren, sommaren och med dem ledigheter. Jag har inga som helst planer. Sommarsemestern innebär fem ensamma veckor. Att ge sig ut och resa ensam när en är sjuklig känns inte bra. Inte heller känns det bra att resa utanför landets gränser när världen står i brand så som den gör just nu. En av mina följare på Instagram skrev igår att h*n minsann aldrig skulle sätta sin fot i Uppsala på grund av alla mord som sker här. Well, det var en skjutning med dödlig utgång förra året. Hur många mord sker inte i andra länder just nu bara för att nån påstår att krig ska skapa fred?! Öppna ögonen, för fan, hade jag lust att svara. Men även jag måste välja mina strider.

Idag vaknade jag i alla fall till en solig och ganska varm, men blåsig dag. Det är fred i mitt land och idag stod bra saker på min agenda.

En ganska solig morron.

∼ ♦ ∼

Förmiddagsjobb

Jag satte mig nyduschad och ren håret vid frukostbordet. Passade som vanligt på att läsa en stund. Vad män gör är ingen enkel bok… Idag behövde jag verkligen inte tända nån lampa för att se bokstäverna i boken. Det var till och med så att jag släckte de levande ljusen efter en stund – det var så ljust.

Fredagsfrukost med mina Hopptisar och Vad män gör. De levande ljusen fick jag snart släcka.

Fram till lunch satt jag hemma och jobbade. Jag deltog i ett par Zoommöten samt förberedde inför eftermiddagen. Jag kände mig ganska låg idag och i stället för att ta rast på sofflocket gick jag med dammvippan och torkade av i badrummet. Det blev bra bensträckare, nånting att fokusera på i stället för att grubbla plus att det gav ett synligt resultat. Städning är ett av de bästa verktyg som finns, även om det är tråkigt. Nu har jag bara dammsugning kvar, men jag har ju hela helgen på mig…

Städning är bättre än att ta rast och grubbla.

En lätt och snabb lunch intog jag, för klockan 13 skulle jag få medicinsk fotvård och en timme senare var det dags för intervju…

Snabb och lätt hemmalunch med Hopptisarna. Jag hann läsa ett kapitel.

∼ ♦ ∼

Goda samtal

Jag traskade iväg och kände mig lite dämpad. Föga visste jag att det skulle ändra sig. Om jag bara kunde fatta att jag är en social varelse och att prata med människor är min grej! Hur som helst stannade jag först vid tunnelbygget för fredagsfotografering. Idag syntes det tydligt att det hade hänt en massa. Arbetet går framåt!

Här händer det grejor!

Titta! Tunneln är ju snart körklar.

Eller nja, inte riktigt.

Det återstår en del…

Jag mötte Sasha Hund och hennes matte innan jag stack in näbben till bästa Å på Butiken på hörnet för att reservera en påse för upphämtning senare, men gick sen raskt (nåja…) vidare. Passade på att fota på min promenad. Solen hade dock försvunnit, dan hade blivit grå och det blåste som fan, precis om inuti mig.

Grå dag…

Domkyrkan stod pall i blåsten.

Ett ärende hann jag med innan jag klev in till A som verkligen, verkligen fixade mina fötter! Men vi hade också som vanligt ett gott samtal. A gör inte bara underverk med mina fötter, h*n är en lisa för själen och det stannar oss emellan. Idag gjorde det rätt ont i foten, så lite tidigare fick det hela avslutas. Jag är mycket nöjd ändå. Det gjorde i vart fall inte ont att betalningen drogs direkt från friskvårdskontot utan att jag behövde lätta på min plånbok.

Carina ser pillemarisk ut, jag skymtar i spegeln och russintoppen är lite gnagd på.

Och tvärs över gatan gick jag sen för intervjun och nästa goda samtal. Carina Burman är en stor liten kvinna. Alltså inte så lång som jag mindes, men mycket, mycket intressant att lyssna på och prata med. Hon berättade många spännande saker, men först på måndag skriver jag artikeln om hennes arbete med boken Kvinnorna vid Uppsala universitet (utkommer 2027 till universitetets 550-årsjubileum), blev det bestämt. Jag gnagde på en russintopp efter intervjun och fick ta en bild där Carina ser lite pillemarisk ut och jag skymtar i spegeln med jobbglasögonen på näsan. Tillstånd att publicera bilden här fick jag.

Vi skildes åt och gick åt var sitt håll. Inne på Butiken på hörnet fick jag dagens tredje goda samtal med bästa Å. Avbrutna blev vi av en före detta granne till mig som jag inte hade så mycket mer att säga till än en hälsning. Så jag gick hem i blåsten. Höll hårt i min påse och tyckte att ryggsäcken dansade på ryggen. Onda foten till trots var mina steg lättare. Vad goda samtal gör mig gott! Tack alla inblandade!

Hemkommen packade jag upp såväl Trillerpåse som det jag inhandlat under mitt ärende – mediciner, som jag hade hoppats slippa, för tusen spänn, ungfär. Ja, det kostar att vara sjuk och högkostnadsskyddens egenavgifter har höjts, men ändå. Vi har en del att vara tacksamma för när det gäller läkemedel och subventioner i det här landet.

Trillerpåse och en massa svindyra medicinser.

Helgens godis är hemburet och nedstoppade i blomburken tills i morrn.

Inte hade jag ett dugg lust att dammsuga sen, utan jag skrev det här och vilade en stund före maten och medicinintag.

∼ ♦ ∼

Och det blev kväll…

Med kvällen kom regnet. Jag dukade fram smörgåstårta och hällde upp vin, startade CD-växlaren och dränkte mina tankar med romantisk dansbandsmusik. Plötsligt blev jag sorgsen igen, så nu när maten är uppäten och medicinen intagen ska jag slå mig ner i vardagsrummet och se på Shetland eller nåt som skingrar tankarna. I morrn när jag vaknar hoppas jag att jag bara ska minnas de goda samtalen från idag, tacksamheten och freden i mitt land. Och om jag inte vaknar i morrn… Om… försök att komma ihåg nåt litet positivt kring min person.

Fredagsmiddag med Hopptisarna och smörgåstårta på bordet och romantisk dansbandsmusik som gjorde mig sorgsen igen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Idag den 13 mars har det varit rieslingdagen. Tyvärr hade jag ingen riesling hemma utan det fick bli vin på druvan gargagnega, en druva från Venetien, till smörgåstårtan. Det gick bra ändå.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.