OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, jamen det blev ju bokbyte igår kväll!

Som så ofta är slutet på de böcker jag läser extra spännande, om än på olika sätt. Tiga är guld (<== länk till min recension) är ingen kriminalroman, men den handlar ändå om brott – och framför allt, om etiska dilemman. Boken finns att förbeställa på nätet och kommer ut den 20 mars 2026. Bytet gick till ytterligare en bok jag har fått för recension, en bok som gavs ut i början av mars 2026. Vad män gör är en uttalad spänningsroman med rött omslag. Den är helt annorlunda jämfört med Tiga är guld. Vilket är bra, även om det för läsaren och recensenten ger en viss omställningstid. Just i det här fallet är det två väldigt olika böcker…

Bokbyte igår kväll från en spännande bok om två kvinnors dilemman till en bok om vad män gör mot kvinnor, båda böckerna på pappas röda ryamatta.

Torsdagsmorgonen var blötare och gråare än onsdagsmorgonen, men blev senare ljusare, precis som gårdagen. Jag tände ljus och piffade upp filen med de sista jordgubbarna. Ett par röda bär gjorde det hela lite festligare ihop med den röda boken jag läser, för övrigt.

Torsdagsfrukost uppiffad med röda bär.

Uppiffad frukost?

På väg upp till jobbet undrade jag om det var flera som hade piffat sin frukost och piggat upp sig med lite rött vin. Det stod ett urdrucket vinglas på en bänk på en trottoar. Den där lilla, lilla droppen rödvin som fanns kvar i glaset satte verkligen färg på den i övrigt gråa omgivningen. Nu tror jag ingen rekommenderar rödvin till frukost, men… jag funderade redan igår på att äta ost och kex till kvällsmat – och då är ett glas rött obligatoriskt. Jag smuttar gärna vidare på den öppnade flaskan barbera.

I morse kändes både fot och ljumske mindre onda. Kan det vara så att ett lugnande besked (ljumsken) hade en läkande effekt? Dessutom gick jag väldigt många steg igår – trots att jag fick skjuts hem – och ändå har jag inte ondare vare sig vänsterfot eller höger ljumske idag. Det är lite lurigt det där – röra på sig lite mer eller vila? Uppenbarligen är det röra på sig lite mer som gäller. Idag fick jag signal om att Elisabethsjukhuset har mottagit en röntgenremiss, så jag tänkte passa på och ta måndagsförmiddagen till det för att sen sitta hemma och skriva på eftermiddagen. Så får det bli. Det blir skönt att få röntgen gjord så att man kan utesluta eller bekräfta skador. Jag har en laserbehandling bokad om två veckor också så det blir perfekt.

∼ ♦ ∼

Tomt på jobbet

Det var väldigt lugnt och framför allt tomt på jobbet idag. För det fanns det ett skäl. Det var en föreläsningsdag för teknisk och administrativ personal. Lustigt nog, utan att ha bestämt nåt, var både Stora A och jag på plats. Det var bra och praktiskt för det gav oss tid att diskutera många olika jobbfrågor. Stora A skrev så tangentbordet smattrade, medan jag mest läste in mig på sånt jag inte hunnit eller orkat med. Mitt på dan lurade jag iväg Stora A och mr T på lunch. På Feiroz serverades strömming och det var jag riktigt sugen på. Firren var givetvis uppiffad den också – med både röda lingon och rödlök.

Strömmingslunch uppiffad med röda lingon och rödlök.

Lunchen avgjorde kvällsmatfrågan för med strömming och potatismos i magen räcker det bra med några kex och några bitar ost till kvällen. (Faktum är att jag nog inte kan äta nåt förrän lördag. Känns det som. Fortfarande.) Dessutom var jag inte hungrig och köpte en massa onödigt när jag gick till Korgtassen för att handla på hemvägen.

∼ ♦ ∼

Vägen hem

Det blev en händelserik hemfärd. Vid Kungsgatan väntade min nyaste promenadkompis in mig och vi tog sällskap till Main Street, där h*n bor. Jag fortsatte till Korgtassen enligt plan, men stannade för en pratstund med A som jag mötte utanför Kvarnen. Det kostar ingenting av visa medkänsla och omtanke. Skillnaden är att jag numera enbart visar dem jag tycker om och dem som förtjänar det. 

Röda hallon och tranbär samt färdiga frysrätter och gott till helgen bar jag hem efter jobbet.

Jag tog en varuvagn med mig in på affären. Det var smart gjort, för fy fan så mycket jag handlade, för närmare tusen spänn… Mina förråd behövde fyllas på med diverse, till exempel med färdiga frysrätter, mjölk och bär och så köpte jag förstås en bit smörgåstårta till i morrn kväll samt lite annat gott till helgen. Men allting fick plats i min jobbrygga samt en plastkasse jag hade med mig. Tungt som tusan var det, fast jag tog mig hem. Foten protesterade lite när jag hade vilat en stund hemma, ljumsken klagade inte alls. Tänk om det håller på att läka ut?! Det vore ju underbart till våren och sommar – och även hösten! – att kunna ta promenader utan att det gör skitont.

Nu ska jag tända mina fönsterlampor, slå mig ner i fåtöljen och läsa. Nånting måste jag stoppa i mig till kvällsmedicinen, men ost, kex och vin serveras möjligen senare. Möjligen. Inte så hungrig, var det…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn sitter jag hemma och jobbar på förmiddagen. Vid lunchtid går jag iväg för att få medicinsk fotvård och efter det träffar jag en författare som jag ska intervjua för en artikel till vår webb. Sen går jag hem och tar helg. Tyvärr är det städhelg, men det blir ändå tid för återhämtning, för några andra planer har jag inte mer än att köra ett par maskiner tvätt och promenera bilen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.