OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg av en annorlunda kattbok.

Det kom en förfrågan om jag ville recensera en bok om en katt. Nog hade jag redan en hög med olika recensionsexemplar och även böcker jag införskaffat själv, men en gång katt-mammis, alltid katt-mammis. Det går faktiskt inte en dag utan att jag tänker på och saknar mina älskade Tisslingar Citrus och Lucifer. Men jag vet att de har det bra hos Anna, även om de båda två inte är helt kuranta. Hur som helst, EvaMarie Törnström skickade mig sin bok Katten som visste för mycket. Boken landade i postboxen kring mitten av februari 2026, ett par veckor innan boken skulle komma ut i handeln. Jag insåg genast att det här minsann inte var nån vanlig kattbok… Tusen tack till författaren (som även är konstnär)!

Ett udda experiment går fel och energiforskaren Kalles kropp förvandlas. Han får klor, svans och skärpta sinnen. Han blir katten Calvin. Läsaren får följa med på en resa in i en katts medvetande, med inspiration från modern kattforskning. Här kan man läsa om hur det är att navigera med morrhår och att ha en kropp där alla muskler är gjorda för explosion och precision. Och så försöker Calvin kommunicera med sin kollega Ida, som han är hemligt förälskad i, men han tvingas göra det utan att använda ord. Tiden går och Calvin/Kalle försöker stötta Ida i att utveckla en revolutionerande upptäckt som kan lösa klimatproblematiken. I skuggorna väntar dock skrupelfria finansiärer…

Ärligt talat börjar det här lite tafatt. Jag tycker att dialogerna är ganska taffliga, de känns inte riktigt naturliga utan rätt stolpiga. Ganska ofta tillför de ingenting till nåt av temana i boken, de är mest pladdriga och styltiga. Dessutom hittar jag stavfel, dialektala inslag som kan vara underliga för den som inte hört dem tidigare och några andra märkliga språkliga missar. Till att börja med får jag känslan av att detta är mer en feelgoodroman än nåt annat. HBTQ-temat mot slutet känns mest ditslängt som en extra krydda. Det tillför absolut ingenting. Innan jag började läsa boken hade jag fått uppfattningen att detta skulle vara en lite Kafkaliknande bok. Det finns egentligen inget som kopplar ihop den här boken med Franz Kafkas mästerliga novell Förvandlingen.

Men när det gäller katter är EvaMarie Törnström helt klart en person som kan sin sak. Bara hur katten rör sig och upplever dofter och synintryck är lysande beskrivningar. Omslaget är helt underbart och väldigt rätt för boken. Träffsäkert är också skildringarna av det akademiska ”spelet”, nåt som inte alltid är så ”snövitt”. Och det är här författarens styrkor ligger, det som lyfter boken. Jag hade dock gärna sett lite mer åt Kafkahållet och jag kan tänka mig att författaren hade en del idéer. Tyvärr lyfter inte idéer omdömet. Jag tror att såväl författare som bok hade haft nytta av en rejäl redaktörsinsats. Här finns potential, men…

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.