OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en besvärlig kvinna.

Att dela upp ett bibliotek vid en separation är ibland inte det enklaste. Men senaste gången (!) gick det väldigt bra trots att den litterära smaken var ganska lika. Vissa böcker fanns dessutom i dubbla exemplar. Anna gav mig ett av exen av Beata Arnborgs biografi Kerstin Thorvall: uppror i skärt och svart. Det var en bok jag aldrig skulle ha köpt själv. Nu har den stått sen dess i min TBR*-hylla. Det var dags att gripa sig an boken.

Det här är den första biografin över Kerstin Thorvall. Boken kom ut 2013 och jag har läst pocketutgåvan från 2015. Kerstin Thorvall föddes i en familj där mamman var strängt kristen och pappan sjuklig. Men hon tecknade, skrev, sjöng, dansade. Hon var utbildad modetecknare och skrev barn- och ungdomsböcker först, böcker för vuxna senare. Dessutom var hon kåsör och debattör. Vid debuten som skönlitterär författare blev hon smädad och skandalomsusad. Till viss del har hon senare värderats om. Hon analyserade, dissekerade, uppenbarade och avslöjade livets och samhällets villkor med en genomskärande blick och skarpslipad penna i böcker och tidninger. Hon var en själens vivisektör. Och framför allt: hon tog sig rätten att älska, njuta och tycka. Hon var stimulerande, stark och besvärlig.

När jag började läsa boken hade jag en del förutfattade meningar om Kerstin Thorvall. Ärligt talat drog jag mig för att börja läsa boken. Men… Direkt faller jag för Beata Arnborgs sätt att skriva biografier. Jag har läst andra biografier av henne och även uppskattat dem. Författaren har en förmåga att lyfta fram personen och skildra alla sidor av den utan att ta ställning.

När det gäller Kerstin Thorvall och jag får bakgrunden, alltså fakta om hennes barndom och uppväxt, får jag snabbt en annan bild av huvudpersonen. Jag hade ingen aning om att hon bodde i Uppsala med sin mamma eller att hon gifte sig i Gamla Uppsala kyrka. Men Kerstin Thorvall var inte önskad av sina föräldrar och sin släkt, hon får höra att hon inte borde ha fötts. Hon blev apart, hon var inte snygg, hade taskig klädsmak… Och ändå var hon karismatisk – och kompetent på många områden. Fullständig galen blev hon.

Samtidigt kan jag inte låta bli att se likheter och känna avundsjuka. Det enda hushållsarbete vi båda kan fördra är strykning, matlagning hatar vi. Som Kerstin Thorvall har jag både upplevt kärlek och stark passion, men… Hon tog det ett steg längre, det här med sexet… (Jag är ju så jävla pryd.) Det enda som jag gjorde smartare än hon var inte skaffa barn. Kerstin Thorvall var besvärlig och krävande gentemot sina barn, sina vänner, sin mamma, sina förläggare, sina män med flera. Hon gjorde slut med dem alla – och var samtidigt otroligt generös.

Det här är en riktigt bra biografi som skildrar såväl framsidor som baksidor. Beata Arnborg kan som sagt skriva biografier även om jag ett par gånger noterar upprepningar och korrekturfel. Boken innehåller en del bildmaterial som tyvärr inte kommer till sin rätt i en pocketutgåva. Men det spelar ingen roll. Jag har fått en delvis annan bild av Kerstin Thorvall.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.