OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om den tredje delen i en thrillerserie.

I januari 2026 trillade ett spännande paket in i postboxen. Jag hade anmält intresse att få recensera Monica Rehns senaste bok Fadern. Författaren sände mig ett nästan inbrottssäkert paket och jag fick kämpa för att få upp det. Var det värt min möda, tro? Tack till författaren och Bokförlaget Polaris!

Den här boken var sprajtans ny när den hamnade hos mig. Så ny att den ännu inte var utgiven. Två böcker ytterligare finns i serien och dem hade jag inte läst. Men denna psykologiska spänningsroman skulle vara en fristående del i en thrillerserie, enligt förlagets webbplats. Detta stämde med verkligheten och jag hade inga problem med saknade pusselbitar från tidigare delar.

Advokaten Gabriel Magnusson har inget roligt liv. Bakom sig har han en skilsmässa med barn och framför sig har han en inte så framgångsrik advokatfirma. Men så blir han kontaktad av journalisten Fredrika Anker. Hon vill ge honom i uppdrag att försöka fria hennes far. Fadern har suttit livstidsdömd i 30 år för mord på hennes mor. Nu har Fredrika hittat brev som fadern har skrivit genom åren och i vilka han hävdar att han är oskyldig. Gabriel ser möjligheter att få ordning på såväl yrkesliv som ekonomi. Men sökandet efter sanningen leder honom tillbaka till det egna förflutna. Slumpen existerar inte och är han en bricka i ett farligt spel?

Boken är ganska omfångsrik, men kapitlen är lagom långa och berättelsen är inte särskilt svår att komma in i. Språket är inte tillkrånglat och inte heller lättläst. Det flyter på mycket bra. När jag gör en ny författarbekantskap är det språkliga extra viktigt. Är det en mindre lyckad skribent som lyckats prångla ut en bok blir jag inte nådig. Monica Rehn tillhör inte den skaran. Hon kan skriva. Jag hittar några korrekturfel i boken, men det har inget med författarens skrivförmåga att göra.

Karaktärsskildringarna känns trovärdiga. Jag är dock inte imponerad av karaktären Jonny, fadern. Alltså… han gör inget gott intryck på mig. Jag gillar honom inte. Det gör mig inte till nån människokännare, men nog borde Gabriel vara snäppet bättre på det än jag..? Jonny är ohyfsad och krävande och det vete 17 om jag hade tagit på mig fallet även om mitt liv idag inte är lika taskigt som Gabriels. Fast jag ifrågasätter att hans före detta hustru Emma har rätt att bara flytta utomlands med deras minderåriga barn. Får en förälder bara göra så? Eller har föräldrarna inte gemensam vårdnad om flickan?

Faktum är att jag ogillar de flesta karaktärer, inte bara Jonny. Hans dotter Fredrika, Gabriels uppdragsgivare, är lynnig och beter sig oprofessionellt och Gabriels flickvän Josefin är också… konstig. Samtidigt… Gabriel verkar rätt mesig och kan varken hävda eller värja sig gentemot kvinnor eller sin familj. Gabriels familj är även den märklig, men eftersom jag själv inte har syskon vet jag inte riktigt hur de kan vara. Föräldrar med humörsvängningar känner jag igen, däremot… Bögparet är ganska typiskt, jag har sett alltför många såna par i verkligheten. Nä, den enda karaktär jag tycker är sympatisk är Fredrikas mormors syster. Med detta sagt menar jag inte att berättelsen är dålig. Jag vet bara inte riktigt var jag ska lägga min tillit.

Stockholmsskildringarna i boken är aningen detaljerade ibland. Jag vill annars hävda att Monica Rehn är en lokal författare – hon bor i Bålsta, en gång utsedd till Sveriges tråkigaste stad, och Bålsta tillhör Uppsala län, inte Stockholms.

Omslaget är mörkt och för murrigt, men ska gissningsvis gestalta den mördade modern. Då ”stämmer” det med innehållet.

Sammantaget då? Jo jag gillar den här boken och jag tänker läsa tidigare delar. Den hade dock enligt mitt tycke vunnit på att vara kortare. En del partier tillför inte särskilt mycket till berättelsen, till exempel alltför detaljerade utseendebeskrivningar. Men när jag närmar mig slutet är jag helt förvirrad. Är allt verkligen så enkelt som jag tror? Ja, delvis. Det kommer en twist, men kanske att det skulle ha varit ett par eller en riktigt skruvad överraskning.

Toffelomdömet blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Oskyldig till motsatsen bevisats-serien:

1. Lögnaren
2. Älskarinnan
3. Fadern (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.