OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, påverkad..?

Den här fredagsmorgonen vaknade jag och var lite sorgsen. Jag tänkte på det jag har förlorat. Möjligen är jag påverkad av boken jag läser, Holy Denver. Det kanske inte var den bästa bok för mig att läsa just nu. Eller också är den det. Jag kanske rentav lär mig nåt… För trots min ålder är jag delvis utvecklingsbar. Till viss del, sa Bull. Jag tänker aldrig försöka bli nån annan, nån jag inte är – framför allt inte för nån annan. Går det inte att tycka om mig som jag är behöver folk inte försöka. Det är fan ärligare.

Det som ligger och gnaver är känslor av svek. Till en vill jag säga att jag är tacksam för allt stöd jag har fått i livet, men så ledsen för frånvaron av stödet när jag höll på att dö. (För jag höll på att dö, på riktigt, alltså.) Till en annan vill jag säga att jag är tacksam för det vi delade, men att jag sörjer att vi delade så många sorger och… ja, fan, umbäranden. Vi var värda nåt mer. Jag har aldrig älskat nån såsom jag älskade dig. Det säger jag här och nu och sen inte mer. För att se bakåt hjälper inte. Jag måste hitta nya vägar framåt.

∼ ♦ ∼

Skumt att gå till jobbet

Idag är det fredag och på mycket länge skulle jag gå till jobbet. Men först intog jag frukostfil med Hopptisarna, Holy Denver och levande ljus. Det var mörkt och kallt. Vintern har liksom återvänt, tyvärr.

Fredagsfrukost med Hopptisarna och Holy Denver. Levande ljus lyste upp tillvaron.

Vintern har återvänt.

Innan jag gick hemifrån grävde jag fram Lovikkavantarna som V stickade åt mig till julklapp 2024. De är så täta och varma jämfört med handskarna jag köpte på Fina Sportaffären, de som skulle stänga ute kylan helt. HA! Trots att det var kallare i morse, runt fyra minusgrader hemma, än när jag gick hem från jobbet igår (minus två), frös jag inte. Uppenbarligen gjorde vantarna viss skillnad, men också givetvis att det inte blåste.

Det kändes skumt att gå till jobbet när jag är så van att jobba på distans just fredagar. Där var ganska tomt på jobbet, kan jag meddela, men sen kom två arbetskamrater. Jag hade tre möten, varav ett på Zoom, ett hybridmöte och ett IRL, det senare efter lunch. Igår bestämde jag mig för att sluta arbetsveckan i vanlig tid, det vill säga klockan 15.

Fredag på jobbet blev ändå mer än OK. Där var lugnt och jag fick arbetsro och åt som vanligt min lunch vid skrivbordet. Det är bara den där jämrans vänsterfoten som var ondare än ondast idag.

Skrivbordslunch i lugn och ro på jobbet med Holy Denver.

∼ ♦ ∼

Och hemma igen

Om jag kunde sluta klockan 15 skulle jag nog hinna till Butiken på hörnet, som numera stänger klockan 16, för mitt inköp av helggodis och min pratstund med trevliga Å. Tänkte jag. Sen blev jag erbjuden skjuts hem av en av de två arbetskamraterna som var på plats och det tackade jag ju inte nej till. Vi lämnade jobbet vid 15-tiden och jag blev avsläppt på Main Street, typ två minuter från Trillerbutiken. Innan jag slank in tog jag veckans bild av järnvägsbygget. Det var ännu ganska ljust, fast svårt att se ändå vad som hänt sen sist. Nånting har nog hänt i alla fall.

Och Å och jag pratade en liten stund, jag fick med mig en påse med två gröna Noisette till helgen och halkade nöjd hem. Dagens promenad hem blev alltså knappt tio minuter.

Svårt att se om nåt hänt vid tunnelbygget.

Helgen är räddad!

Jag var lite trött och foten gjorde ont, så jag tänkte att damma kan jag göra i morrn. Däremot körde jag igång en maskin tvätt och lät maskinen jobba medan jag vilade på soffan efter arbetsveckans slut med Holy Denver. Ja jag betalade en e-faktura på veteranjobbet först. Det var inte särskilt ansträngande och inte heller dyrt. Sen somnade jag en stund…

Vaknade lagom tills tvättmaskinen var färdig och det var dags att hänga tvätt. Och efter det var det dags för nästa post på listan: äta. Smörgåstårtbiten var enorm, vinet lite för kallt och de förhatliga medicinerna kom jag inte undan. Men… jag blev så glad för M:s sms och tänkte försöka ”svänga förbi” i morrn. Ibland är det rätt OK att vara ensam och kunna göra det (nästan vad) en vill.

En enorm bit smörgåstårta och ett glas för kallt vitt vin, men… Det är fredag!

Nu ska jag kolla om det finns nån serie att halvsova till. Möjligen håller jag mig vaken om den är bra och med kaffe. Det kan bli ett glas rött senare. Om jag inte somnar om…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Den som vill läsa en otroligt bitsk och välskriven recension av ett besök på Oliver Ingrossos restauarang Baroma – läs den här krönikan av Anna Gullberg. När hon visar upp hur desserten serveras i en jävla askkopp… Asså, då hade jag gått om det var jag som blev serverad. 

∼ ♦ ∼

Livet är kort.