OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, kroppen ska ha sitt…

Jag hann läsa och dricka kaffe på sängen en stund innan jag skulle iväg.

…i alla fall enligt en gammal kompis till mig. Och idag var det dags för fötterna. Riktigt tidigt skulle jag iväg. Klockan tio. Men trots lång ledighet sover jag inte jättelänge om morgnarna. Faktum är att jag inte sover särskilt bra rent generellt. I morse vaknade jag runt halv sju, sju. Det var rätt perfekt, tyckte jag, för då hade jag tid att fixa kaffe, läsa en stund och dricka kaffet på sängen.

Igår kom jag igång ordentligt med läsningen av Lockfågeln. Boken är ganska lättläst, jag läser ju rätt sällan Nobelpristagare. Just den här serien läser jag gärna därför att den delvis utspelar sig i Uppsala. I Lockfågeln befinner jag mig dessvärre (?) mest i Umeå. Där har jag aldrig varit IRL. Mitt ex hade en dotter där under några år, men jag var aldrig medbjuden dit. Intresset från min sida var väl inte särskilt högt heller. Så nej. Umeå har jag inte sett.

Sen fick jag allt sätta fart. Och jag var visst inte den enda som gjort det i arla morgonstund. Två gubbar från Uppsala kommun förde ett fasligt liv när de sågade ner ett lutande träd i allén här utanför. När de var klara åkte de iväg. Jag undrar hur länge stammen och grenarna ska ligga kvar. Men det verkar vara kommunens stil, att påbörja saker utan att göra färdigt. Till exempel busshållplatsen här utanför. Här sitter fortfarande plastband kvar liksom skylten om att de ska göra en hållplats som är tejpad på glasrutan i porten till huset där jag bor sen början på hösten. Detta trots att de blev klara i höstas. Jävligt slarvigt, tycker jag. Nåja, på andra sidan, mot gården, steg solen upp över hustaken och det var lugnt, stilla och bara vackert, klottret till trots…

Två gubbar från kommunen sågade ner ett träd. Likdelarna ligger kvar.

Lugn soluppgång på andra sidan.

Jag tog en dusch, slevade i mig lite fil i sällskap med Hopptisarna och Lockfågeln, borstade tanden och gick iväg. Eftersom det har kommit mycket snö tänkte jag att det var bra att ta god tid på mig. Promenaden tar i vanliga fall max 20 minuter, men troligen längre tid nu när ”väglaget” är som det är.

Filfrukost med Hopptisarna och Lockfågeln.

∼ ♦ ∼

Fatta och förstå

Ja det var fan inte lätt att gå. Halt på trottoarna, husägare och bostadsrättsföreningar hade sandat dåligt. Däremot var de kvicka att sätta ut skyltar som varnade för takras. Klart att man tänker på det och inte går intill husen när det är snö, men om olyckan är framme är husägarna och bostadsrättsföreningarna inte fria från ansvar trots sina skyltar. Fast det verkar de inte fatta.

Jag stannade till vid tunnelbygget och tog ett par bilder. Sen hoppade jag in till Butiken på hörnet och pratade med Åsa en stund. Vi har inte setts på en månad. Och inte lär vi ses så mycket framöver för att affären har förkortat sina öppettider. Det förstår jag. Tunnelbygget har ju inte direkt underlättat för kunderna att ta sig dit…

Tunnelbygget på bredden…

…och på höjden.

∼ ♦ ∼

Vård av fötter och mycket snö

Trots snön och att jag har lagt på mig rejält har jag ett nyfixat hjärta. Det gick snabbare än jag trodde att ta mig fram. En liten stund fick jag sitta i väntrummet. Det var helt OK. Fötterna blev sen fixade, masserade, smorda etc av A. Och så babblade vi om sjukdomar, folk som inte fattar, julmat med mera. A:s lilla hund låg snällt och stilla bakom kulisserna. Man får inte hälsa på hunden när den är på jobbet och det kliar i fingrarna på mig. Men jag fattar. Vänjer sig hunden vid snälla kunder vill den även hälsa på kunder som kanske inte gillar hundar.

En stund i väntrummet med kattstrumporna på.

Sen promenerade jag tillbaka, med sköna fötter men lite ont i vänsterfoten. Så blir det alltid först. Det blir bättre! Bitvis fick jag pulsa… Här är några bilder så att det syns hur mycket snö som har kommit:

Fyrisån och domkyrkotornen från Haglunds bro.

Samma utsikt, men från andra sidan bron.

Lindallén vid Österplan…

…och gatan.

Översnöade cyklar utanför huset där jag bor.

∼ ♦ ∼

Ren, energisk och helgmaten fixad

Renbäddat i blåa sidenlakan. Nallisen är redan på plats.

Rent behöver en göra ibland. Jag fick energi av promenaden och dammsög madrassen innan jag bäddade rent i blåa sidenlakan. Så skrev jag det här, åt ett par mackor och körde en maskin tvätt. Gårdagens rena tvätt tog jag hand om i morse. Tvättkorgen är ganska full, så jag ska tvätta i morrn också. Jag fick en signal från vårdcentralen om att flytta fram tiden i morrn. Nu ska jag inte vara där förrän på eftermiddagen. Helt OK, för då kan jag både slappa och hinna tvätta.

Energi fick jag också av promenaden och omsorgen om mina fötter. Jag handlade helgens Noisette på Trillerbutiken på hemvägen, men sen gick jag iväg till Korgtassen på eftermiddagen för att köpa mat. Och ja. Det blev en bit smörgåstårta (till i morrn; pastej och kakor till när som). Vidare beställde jag en helgkasse till lördag. Det passar utmärkt för på lördag ska jag ta bort julsaker och sånt. Skönt att slippa fundera över vad en ska ha till middag då.

Två vårgröna Noisette från Trillerbutiken.

Smörgåstårta till i morrn samt kakor och pastej till när som.

∼ ♦ ∼

…och kvällsmaten

Tänk att jag hade tänkt lite på det här med mat under dan. Jag kom fram till att grillade kycklingkorvar med bröd, räksallad och bostongurka skulle vara perfekt. Korvar fanns i frysen liksom bröd, övriga tillbehör i kylen. Eftersom min spis är så ny är den supersnabb på grillen även om korvarna, i det här fallet, var frysta. Jag åt och det var gott och jag blir mätt.

Gott och mättande till kvällsmat.

I kväll tänker jag att jag nog läser. När jag börjar jobba på måndag brukar jag alltid ha en bok med mig. Då är det enklare och lättare med en pocketbok i ryggan. Lockfågeln är nog den näst sista olästa bok jag har i min ägo, men jag har fortfarande många intressanta pockettitlar…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

Asså stjärnorna (NOT!) på Sjukstugan i Backen skickade två nya fakturor som kom i postboxen idag. En ska ha 30 dar på sig, men i verkligheten blev det 14 eftersom de ju inte var så snabba. Men jag la in för betalning. Sen får vi se hur det blir eftersom jag borde få frikort typ i morrn… Hur snurrigt som helst eftersom jag måste betala för mig i morrn på vårdcentralen och dessutom har ytterligare en faktura från sjukhuset i januari. Tre fakturor, som kunde ha slagits ihop till en. Spara papper? Administration? Nej, inte Akademiska sjukhuset. Hade sjukhuset haft fungerande betalstationer i december hade jag givetvis betalat då – och haft frikort nu.

Då var den andra posten i boxen intressantare. Ett blått paket med

”[…] en roman som inte ger enkla svar, men som ställer de svåra frågorna med varsam hand.

Tack Saam! Tacksam!

Ett blått paket…

…med Saam Neirams bok En guds födelse för recension.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.