OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, det är OK med en TV-kväll då och då…

Kvällsfika med Merci. Boken fick vila medan jag såg på TV.

Och TV-kväll blev det på trettondedagsafton. Jag kollade ett par avsnitt av Borderline och ett par av Mord före aftonsång. Nu återstår två avsnitt av varje. Båda serierna är rätt OK, så det känns bra att ha nåt som en vet att en kan glo på. 

Till kvällskaffet öppnade jag min julklappschoklad som jag fick av Annas snälla mamma. Juleditionen av Merci var väl sisådär. Det var fyra mörk choklad, vilket jag inte gillar, och resten var ljus eller vit med krispigt inuti, vilket jag inte heller är så förtjust i. Men det var bra, för då vräkte jag inte i mig choklad igår. Och lite senare tog jag i stället ett glas rött till. Jag hade tidigare öppnat en flaska ucenda, ett spanskt vin som är riktigt gott, för att luftas ifall jag ville ha mer till ostarna. Det ville jag inte. Däremot ville jag ha mer senare. Sen sov jag så gott så medan mörkret och snön låg tunga över Saint Ollie…

Mörker och snö…

∼ ♦ ∼

Effektiv dag

Jag vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om. Det var verkligen så att jag hade kunnat tänka mig att leka björnar med tanke på utsikten och vädret.

Mörka moln och, som sagt, mycket snö…

Men… Jag gjorde kaffe och tog med mig in i sovrummet. Låg där och läste ungefär 100 sidor. Vinterland är bra, fast blodig. Jag var väl halvvägs när jag började läsa i morse. Nu har jag knappt 200 sidor kvar. Det är så jag använder Goodreads, för att hålla koll på hur jag läser, sätta ett läsmål i form av antal böcker jag vill läsa på ett år samt lägga upp länkar till mina inlägg om lästa böcker. Och så följer jag en del författare. Jag fattar inte varför folk måste klicka gilla där också, på mina uppdateringar, sånt som jag bara gör för mig själv. Vad har det med andra att göra? Nä, det här med gilla gillar jag inte, det används på ett konstigt sätt, alltför mycket, tycker jag.

Ungefär halvvägs i morse.

Kaffe på sängen också, förstås.

Sånt trist väder att jag jag gärna slapp promenera på dan. Till och med fåglarna i björken ser uttråkade ut.

När jag hade klivit upp tyckte jag att badrummet var skitigt, så jag gav det en omgång med svamp, rengöringsmedel och armkraft. Nöjd satte jag mig vid datorn för att… jobba lite. Jo jag vet att många av mina kollegor börjar jobba i morrn. Det gör inte jag, men jag kände att jag ville beta av inkomna mejl och sortera dem. Programvaran hade uppdaterats så det tog en jävla stund innan jag kom in i mejlboxen. Till sist kunde jag göra det jag skulle.

Därefter skulle jag fixa till några bilder som jag hade dragit över. Då fick jag en signal om att nån behövde lite hjälp i form av skjuts. En specialkost hade inte levererats som den skulle. Den fanns att inhandla på en specifik affär som var öppen idag, trots röd dag. Och det klart att jag ställde upp för att hjälpa den specialätande. Dessutom fick jag köra lite mer bil, vilket också var bra både för halkträning och batteri. Vidare kände jag att jag slapp undan att ta en promenad på dan. Det var ju sånt trist väder idag… Jag hade visserligen rivit fram överdragsbyxor, men de behövs snarare från och med nästa vecka när jag ska gå till och från jobbet.

Överdragsbyxorna är framrivna.

Efter hemkomsten hade klockan passerat lunchtid. Jag hade inte ätit frukost innan jag stack, bara blaskat av mig, borstat tänderna och bäddat. Så jag dukade fram fil med bär och flingor samt rostade bröd.

Frukost efter lunchtid med Hopptisarna och Vinterland.

Jag måste ju stå mig till seneftermiddagen när Biografmaskinisten och jag ska äta middag. Då ska jag ju faktiskt promenera en bit. Jag får väl ta en omväg både dit och hem så att jag rör lite mer på mig och min onda fot. Fram till dess vilar jag på soffan och läser innan jag tar dagens dusch. Det här med att vila, förresten… Jag har inte behövt det lika mycket som tidigare. Underbart! Numera känner jag mig inte som 100 år, bara som… 75…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I kväll äter jag libanesisk middag i trevligt sällskap. Det kommer en rapport i morrn.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.