OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster eller nedanför kommentarsfältet. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok, att gå i ide är en bra idé…

När jag var ganska liten och min pappa hade ensamt ansvar för mig tyckte han om att leka björnar. Det var för att vi skulle leka björnar. Björnar som gick i ide. Och som sov. Min pappa jobbade mycket och när han var ledig var han alltid trött. Mamma blev rätt galen på björnleken för då ville jag ju inte sova sen när det var läggdags. 

Men jag visste hur jag skulle få mamma glad igen. Jag frågade bara, med hög stämma när vi var på affärn:

”Mamma, är du 14 eller 15 år?

Då var det förstås lite gulligt, för jag trodde ärligt talat att mamma var så ung när jag var typ tre, fyra år. Mamma skulle fylla 27 år det året jag föddes…

Mamma, typ 14 eller 15, och jag.

Pappa och jag. Här leker vi dock inte björnar.

För ett tag sen ställde jag samma fråga, fast rätt syrligt och dessutom retoriskt, åt ett annat håll. Ett håll där jag fått stöd och praktisk hjälp. Många gånger, vilket jag också har försökt att visa min tacksamhet för på olika sätt. Men när jag höll på att dö räckte omtanken inte till. Det gjorde mycket ont. Nu släpper jag dock detta, för jag fick ju svart på vitt att jag…. dissades, inte finns längre, bara för att jag slutit mig inåt några veckor för att orka möta det som komma skulle. Jag går vidare, efter framför allt en mycket ensam och tuff höst där livet har varit så… jävla svårt, både fysiskt och psykiskt. Det finns fortfarande inget att leva för, men jag klarar livet bättre när hjärtat jobbar mer som det ska. Och när jag nu blir allt starkare kroppsligt mår det inre också stadigt bättre. Jag vet att jag klarar mig på egen hand, med bara lite hjälp av några som jag litar på.

En dag som trettondedagen 2026 känns den här idén med björnleken jag skrev om inledningsvis och att gå i ide inte så dum. Det är vinter i Uppsala, mycket snö och skitkallt.

Soluppgång, trettondedagsafton 2026. Läge att gå i ide?

∼ ♦ ∼

Sent

Morgonläsning och -kaffe inkluderade bok med passande titel.

Jag har inte direkt vänt på dygnet, men jag har fått lite senare vanor. Igår började jag titta på irländska serien Borderline på TV 4 Play efter tips. Det blev ett bra avbrott i läsningen. Men i morse var jag förstås igång igen med att läsa. Inte så länge dock, bara en timme, för klockan var redan nio när jag vaknade. Nu läser jag den andra julklappsboken jag fick av Lotten, den med den synnerligen passande titeln Vinterland. Det är totalt den fjärde julklappsboken jag läser. Klämde in en egenköpt bok, Alter ego, också där emellan.

Det blev en snabb dusch och en snabb frukost innan jag gick ner till garaget och bilen för en utflykt. Dagen var solig och härlig, men väldigt kall. Tidigare har mitt hjärta inte gillat kyla, så jag tog en promenadpaus även idag. Lite hade jag kanske kunnat gå genom Höganäsparken och så, men där är så många ungar som åker pulka och skränar och har sig. Inte säkert att jag skulle ha gillat det heller. Skränande ungar, alltså.

Smabb frukost…

…och sen ut med bilen i kylan.

∼ ♦ ∼

Små hemmafix

Det blev en eftermiddag med små hemmafix i stället för nån promenad. Såna där små saker som jag inte haft ork nog att göra efter heltidsarbete och snabb matlagning, handling, tvätt, strykning och städning. Så lite ork har jag haft och så mycket mer ork känns det som att jag har nu!

Idag gjorde jag allt från att ta bort noppor på en krage och vattna krukväxter till att spika i nubb som vill sticka ut och smörja gnisslande gångjärn. Bara så skönt att fixa, att ha ork nog att fixa lite sånt.

Spikat…

…och smörjt.

Jag tog eftermiddagsfika här vid datorn. Inga kakor utan ostknäcke. Och sen, när jag hade skrivit det här och nätshoppat några apoteksvaror, belönade jag mig med mer läsning på soffan.

∼ ♦ ∼

Ostligt

Det varnas för snösmocka i syd och ost igen. Kanske inte så stor som kring nyår. Men ändå. Därför tyckte jag att det passade bra med ost till middag i kväll. Det vill säga, ost, kex, marmelad och barolo. Och det vill säga 2: jag hade inte tänkt ut nåt i förväg. Mitt fokus ligger på morgondagens middag när jag ska äta gott på lokal med Biografmaskinisten. Då behövde det inte vara så märkvärdigt i kväll. Fast vinet, ett tioårigt barolo (länken ovan går till en senare årgång!), var ju suveränt och även om ostarna var påbörjade tidigare smakar de ju jättegott. Jag köper bara goda ostar, nämligen. Det blev helt enkelt en liten ostfest.

Ostfest med Hopptisarna och Vinterland.

Aftonen rullar på. Jag ska betala en räkning innan jag slår mig ner i fåtöljen för att läsa eller se mer av nåt typ Borderline.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…

I morrn är det plötsligt en röd dag igen. Om vädret och hälsan tillåter ska jag ta en promenad på dan. Till kvällen blir det en promenad till Byblos. Ja inte den arkeologiska staden i Libanon utan Byblos Kök & Bar. Där blir får jag alltid god mat, så det blir väl till att rulla hem sen. Eller pulsa/halka, det är ju vinter…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.